Det är en uppenbart trött och stressad man som i isande januarivind kör sitt korta peppande tal inför en ivrig anhängarskara innan han med ett spänt leende försöker skynda vidare till nästa plats. På vägen skriver han med illa dold brådska några autografer till de ivrigaste fansen och låter, likt en rockstjärna, också några av dem fota sig bredvid honom.
Så är han borta. Kvar på Helsingfors centralaste plats invid Tre smeder-statyn står hans kampanjarbetare under Samlingspartiets tält och pratar sig varma för att folk ska rösta på deras man. Det behöver de inte jobba hårt för. I opinionsundersökningar uppger runt hälften av alla tillfrågade att det här är deras kandidat.
Han heter Sauli Niinistö. Även om kampen om vem av de andra kandidaterna som ska få utmana honom i en eventuell andra omgång är nervkittlande, så finns det inget som tyder på att den närmast kultstämplade förra finansministern är hotad på posten som Finlands nästa president.
–Han är en rejäl finsk man. En officer. En riktig karl. Det enda alternativet i det här valet som äntligen blir slutet på Socialdemokraternas styre, säger Tuomo Jalantie, en äldre herre som lyckats få en autograf av Niinistö under den korta stund han hann besöka sitt kampanjtält.
Ja, inför söndagens val har de stora spekulationerna främst handlat om ifall Niinistö segrar redan i den första omgången eller om det blir en andra omgång nästa månad. I så fall är det bara tre av de sammanlagt sju kandidaterna som ens har en teoretisk chans att utmana honom.
De starkaste av dem just nu är Centerns Paavo Väyrynen – aktiv och omtvistad i finländsk politik sedan 70-talet som med ett närmast humoristiskt teflonaktigt självförtroende lyckats tvätta bort en del av sitt skamfilade rykte – och De grönas Pekka Haavisto – känd för flera internationella fredsmäklaruppdrag på Afrikas horn och den första öppet homosexuella kandidaten någonsin.
Bådas meritlistor innehåller utrikespolitiska erfarenheter, vilket borde väga tyngst när finländarna efter tolv år med kvinnostyre väljer en efterträdare till Tarja Halonen. Under årens lopp har nämligen ämbetet successivt strippats på en lång rad maktbefogenheter och den viktigaste uppgiften som finns kvar är att presidenten tillsammans med statsrådet ska leda landets utrikespolitik.
Men i det direkta personvalet tenderar personlighet och värdegrund också spela en stor roll.
–Presidenten är ju ett slags maskot som ska representera hela folkets identitet och Finland utåt. Därför måste det vara en representativ person med rätt värderingar, säger förstagångsväljarna Johanna Alanko och Ola Blick som vi träffar vid Tre smeder.
Lyssnar man på argumenten för deras kandidater står det klart att det inte handlar om Sauli Niinistö. Inte heller lär deras röster gå till den som många förutspådde skulle bli en hård utmanare till Niinistö, nämligen Timo Soini som ledde populiststämplade Sannfinländarna till storskrällsseger i fjolårets riksdagsval.
I opinionsundersökningarna finns han visserligen med i kampen om andra plats men ju närmare valet kommer desto tröttare verkar både Soini och hans tidigare slagkraftiga retorik bli. Dessutom har han motvilligt fått finna sig i allt hårdare angrepp mot den ökande samhälleliga hatretoriken som särskilt tillskrivs vissa invalda riksdagsledamöter ur hans parti.
–Soini har två problem. Det första och största är att han helt tydligt inte vill bli president. Han har allt mer börjat se ut och låta som en deprimerad ståuppkomiker. Det andra är att hans anhängare vill ha kvar honom som partiledare och potentiell minister, inte som president, säger Göran Djupsund, professor i statskunskap vid Åbo akademi.
Det utdragna förspelet inför söndagens val har i hög grad fokuserat på EU:s finansiella kris och på Finlands roll som alliansfritt land bredvid Ryssland. Här har de uttalade EU-kritikerna Väyrynen och Soini tävlat om att beskylla tidigare finansministern Niinistö för att Finland är med i det de betecknar som eurofiaskot och för att vilja föra Finland in i Nato.
Väyrynen, som anses vara valets starkaste nordist, har som en del av sin egen kampanj också fört fram att Finland tar tillbaka den gamla finska marken och tillsammans med Sverige och övriga Norden bildar en nordisk valutaunion.
–Han är helt klart den mest traditionalistiska av dem, säger Djupsund om Finlands genom tiderna yngsta utrikesminister som bland annat talat för att värma upp en del av Kekkonenerans politiska värden.
Niinistö har för sin del hållit en överraskande låg profil, men har ändå bland annat gång på gång avvisat påståendena om att han under sin tid som riksdagsledamot och minister skulle ha talat för att Finland söker sig mot Nato. Likaså står den kända ekonomiska experten fast vid sin åsikt om att Finland stannar i eurosamarbetet.
Niinistös problem har varit att han varit så överlägsen favorit så länge att stjärnan riskerar att dala mot slutet. Så gick det förra gången då han på slutrakan knappt förlorade mot Tarja Halonen.
Men håller galluparna sträck bär det ändå denna gång ända till mål. Oberoende av vem av de tre utmanarna som ställs mot honom i en andra rond ror Niinistö nämligen enligt dagens mätningar hem ungefär tre fjärdedelar av rösterna. Väljs han i första omgång tillträder han i början av nästa månad. Blir det en andra omgång ordnas följande val den 5 februari.
Fotnot: Övriga kandidater i det finska valet: Paavo Lipponen, SDP. Eva Biaudet, Svenska folkpartiet. Paavo Arhinmäki, Vänstern och Sari Essayah, KD.
