Upproren i Tunisien, Egypten, Libyen och Bahrain förra året förändrade omvärldens bild av den arabiska kvinnan. Längst fram i demonstrationerna stod kvinnliga aktivister som krävde frihet, demokrati och sociala rättigheter.
Men efter islamisternas framgångar i valen i Tunisien och Egypten, militärens påhopp på kvinnliga demonstranter i Kairo och tillslagen mot kvinnliga aktivister på Arabiska halvön, kan det se ut som om arabvärldens frihetsuppror skulle ha svikit kvinnorna.
Hibaaq Osman, grundare av Karama (värdighet), ett nätverk för kvinnors rättigheter, är verksam i Kairo sedan många år men själv somaliska, ger ett exempel:
–Många kvinnor i Kairo är rädda för att röra sig ute ensamma på gatorna på grund av ett ökande antal sexuella trakasserier.
Hon är aktiv i Arabiska kvinnors tankesmedja, som nyligen sammanträdde i Sverige. När Hibaaq Osman talar om minskad polisnärvaro som möjliggjort att sexuella trakasserier mot kvinnor kunnat bli vanligare griper en journalist från Kairo, en annan medlem i tankesmedjan, in i samtalet:
–Varför sjunger inte kvinnorna ut! Alla i Egypten säger ju vad de tycker numera.
–Parlamentet har inte tagit de här problemen på allvar, svarar Hibaaq Osman.
Men i det nya Egypten pågår trots allt kampanjer mot sexuella trakasserier där även unga män deltar.
Militärens oskuldstester på kvinnliga demonstranter efter internationella kvinnodagen i Kairo förra året har dock satt sina spår. Det gjorde också de egyptiska militärpoliser som slet kläderna av en kvinnlig demonstrant, en skamlig händelse som blivit känd som Flickan i den blå behån.
Det finns fler bakslag för jämställdhetsaktivister: en kvinnlig politiker från Muslimska brödraskapet, Azza al-Garf, vill slopa förbudet mot kvinnlig könsstympning. I det egyptiska parlamentsvalet i vintras valdes endast två procent kvinnor in. Men utvecklingen är inte huggen i sten.
Egyptiska Marwa Sharafeldin forskar kring aktivisters strävan att reformera familjelagen, som är religiöst baserad i Egypten, genom att koppla den till internationella konventioner om kvinnors rättigheter.
–De lägger fram förslag till familjelagar som är baserade på islamisk sharia men som samtidigt är progressiva för män och kvinnor, säger forskaren, en av flera arabiska kvinnor som talade i Almedalen.
Men många egyptier är mer kritiska till islamisterna efter deras seger i vinterns parlamentsval.
–En del partier använder sig av religion för att få makt. De hävdar att Gud står på deras sida. De framställer sig som islams sanna röst. Men det är så uppenbart att de inte har något att erbjuda medborgare som kräver bättre sjukvård, vägar och utbildning. De kan ge det i form av allmosor som försätter mottagaren i tacksamhetsskuld. Men egyptierna vill ha medborgerliga rättigheter, inte allmosor.
Det vore fel att bunta ihop alla med fanatikerna.
Forskaren Marwa Sharafeldin, vill inte dra alla islamister över en kam.
Marwa Sharafeldin vill inte dra alla islamister över en kam.
–Det vore fel att bunta ihop alla med fanatikerna. Det finns även salafister som är öppna för nytänkande. De är politiska nybörjare; de söker bara ett etiskt förhållningssätt.
Patriarkala strukturer finns inom militären, islamisterna, i den koptiska kyrkan, ja även bland liberaler, påpekar hon. Men sociala realiteter driver fram behov av reformer. En tredjedel av hushållen i Egypten har kvinnor som familjeförsörjare.
–Det påstås att familjelagen inte kan förändras för att den har en gudomlig källa. Men ursäkta, det handlar om en gudomlig källa som tolkas av människor. Under 1400 år har islamiska rättslärda försökt förstå det gudomliga budskapet. Dörrarna för nytolkning har alltid stått öppna i olika islamiska rättstraditioner. De samverkar med samhället runt omkring sig. Det är väldigt flexibelt.
Så tar hon Shafi’i, en av den islamiska rättstraditionens förgrundsgestalter, som exempel. Han levde i Bagdad för mer än 1000 år sedan. Men när han flyttade till Kairo ändrade han sina rättsutlåtanden eftersom sammanhangen hade förändrats.
–Det är islamisk lag. Den måste förändras för att svara mot människors behov. Skriv in den in i en lagbok och du dödar dess ande. Vi måste gå tillbaka till rätten att skaffa oss nya kunskaper och tolkningar. Det har alltid funnits i islamisk rättstradition. Och kvinnorna har funnits där fast deras röster har tystats.
