JEDDAH Nahed Taher, ekonom i ledande ställning på den saudiska storbanken National Commercial Bank, är inte som andra saudiska kvinnor. Det som gör att hon sticker ut är inte hennes fina examina från universitet i Saudiarabien och USA. Doktorshattar är det fler saudiska kvinnor från samhällseliten som har.
Det är inte heller hennes chefstjänst på en bank som gör henne speciell. På de saudiska bankernas damavdelningar - de som hanterar de kvinnliga kundernas pengar - arbetar åtskilliga kvinnor i detta könssegregerade samhälle.
Det ovanliga med Dr Nahed Taher är i stället att när hon tar hissen upp till sitt kontor på 22:a våningen i bankens skyskrapa i Jeddah, så kliver hon in i bankens ordinarie - och därmed nästan helt manliga - verksamhet.
- När jag anställdes på banken var jag den första kvinna i den här byggnaden med 4 000 anställda.
Hon bröt därmed mot ett starkt tabu: den förhärskande inställningen att män och kvinnor inte får verka sida vid sida i samhället.
Grundregeln i Saudiarabien är att
alla arbetsplatser är könssegregerade - med sjukhusen som lysande undantag.

Här har fäder och bröder enorm makt över flickorna så länge de är ogifta - en makt som överförs till de äkta männen när kvinnorna gifter sig. Först för två år sedan fick saudiska kvinnor egna id-kort. Fortfarande måste de ha mannens tillstånd om de vill resa utomlands.
Bilkörning är förbjudet för kvinnor, vilket gör familjerna beroende av privatchaufförer, oftast från Sydostasien.
Sedan talibanernas fall i Afghanistan är det svårt att hitta något samhälle som är så strängt konservativt i synen på manligt och kvinnligt. Också gästarbetare från andra arabiska länder skakar på huvudet och talar om hur saudierna har behållit sina gamla stam- och beduinvärderingar, trots att de kör i glänsande amerikanska bilar, turistar i väst eller Beiruts svindyra nöjeskvarter och har pengar och tjänstefolk i överflöd därhemma.
Varje saudisk kvinna som vill ta sig framåt i samhället måste ha turen att födas i rätt familj - som Nahed Taher -
eller också får hon lirka, vädja och använda sin list - som andra saudiska kvinnor jag möter, kvinnor som talar i skydd av anonymitet.
Men Nahed Taher har inget emot att tala offentligt eller synas på bild. Hon kommer från en känd släkt i Medina och har en pappa som varit chefsekonom för Opec i Kuwait. Denna unga trebarnsmor är självklart gift med en man som stöder hennes karriär.
Likaså är bankens chefsekonom Said al-Shaikh mån om att framhålla Nahed Tahers kvalifikationer och vikten av att det saudiska näringslivet begåvas med fler kvinnor som hon.
- Konservativa krafter i vårt samhälle motsätter sig en förändring. Men de utgör inte en majoritet. De flesta saudier skulle vilja se försiktiga förändringar som stämmer överens med islam, säger Said al-Shaikh.
- Kom ihåg att en del av dem som motsätter sig förändringar själva är kvinnor! tillägger han.

Religionen kan inte ifrågasättas i Saudiarabien där Koranen och traditionerna efter profeten Mohammed ligger till grund för lagstiftningen. Däremot
pågår det, som alltid i den muslimska världen, en diskussion om vilka tolkningar av religionen som är giltiga i dagens samhälle. Däri ligger möjligheten till förändring.
Att Nahed Taher lever i hamnstaden Jeddah vid Röda havet är sannolikt också en del av förklaringen till att hon kan arbeta mitt bland manliga kolleger utan att bli nedmald av förtal.

Hamnstaden Jeddah har en mycket öppnare atmosfär än huvudstaden Riyadh. I Jeddah i Hejazprovinsen tillhör befolkningen ofta andra grenar av islam än den extremt konservativa wahhabismen som är statsbärande i Saudiarabien.
I denna hamnstad och genomfartsled sedan många hundra år tillbaka för pilgrimerna till Mecka har Jeddahborna vant sig vid kulturblandningar och resande från hela den muslimska världen. Det gör luften lättare att andas här.
I Riyadh, som för hundra år sedan bara var en liten oas i öknen med 5 000 invånare tills Ibn Saud skapade sitt välde därifrån, hålls kvinnorna i högre grad tillbaka av gammaldags seder och fundamentalistiska
religionstolkningar. För ”dygdernas bevarande” svarar också den fruktade religiösa polisen, mutawwa.
I det saudiska samhället sitter dessutom hederskulturen djupt, en tradition som sträcker sig årtusenden tillbaka. Familjens intressen går före individens och männens anseende i samhället bestäms i hög grad av kvinnornas goda rykte. Det gör att bröder, fäder ofta får sista ordet när familjens flickor gör sina vägval. Farbröder och manliga kusiner kan i sin tur påverka pappor och bröder att bromsa flickornas möjligheter till ett utåtriktat liv.

Jag träffar andra kvinnor som jobbar inom bankväsendets damavdelningar. Enligt regelboken får de bara ha kontakt med sina manliga kolleger på telefon. Men i verkliga livet förekommer möten öga mot öga mellan manliga och kvinnliga bankanställda, berättar de i förtroende.
- Men om min pappa och mina bröder får reda på det får jag sluta på banken, säger en kvinna av beduinsläkt.
Denna kvinna, vi kan kalla henna Majida, klär sig som de flesta av hennes medsystrar i
fotsid svart abaya när hon går ut. Hon täcker håret med en svart sjal. Över ansiktet fäster hon en slöja med smal springa för ögonen, en litham.
Det händer också att Majida tar på sig den heltäckande slöja som hänger som ett tätt sorgflor framför ansiktet. Bär hon enkelsidigt flor kan den som står nära se vem som döljer sig bakom tyget. Viker hon floret dubbelt över ansiktet kan Majida själv se hjälpligt igenom tyget, medan det omöjligt för utomstående att se vem som döljer sig bakom tygsjoken. Majida beskriver den heltäckande slöjan, ghodwa, som ett skydd.
- Den gör att ingen kan skada mig, säger hon och menar därmed att hon aldrig kan drabbas av elaka rykten om att någon man rört vid henne när hon går ut och shoppar.
Fast egentligen, tillägger hon, skulle hon vilja göra som de frimodiga saudiska kvinnorna, visa hela ansiktet och bara täcka håret och halsen. För Majida bestäms livet i hög grad av vilka män som är mahram till henne. Mahram är ett centralt begrepp i Saudiarabien och reglerar vilka
personer som kvinnor kan umgås otvunget med. Mahram är de män som det vore blodskam att gifta sig med, som exempelvis pappor, mor- och farfäder samt mor- och farbröder.

En man och en kvinna som inte är mahram får inte befinna sig på tu man hand i ett rum med stängd dörr. Det är regler som komplicerar de saudiska vardagen och som gör att många män lägger ned enorm energi på att vaka över kvinnornas vandel.
Men om detta är normen frodas också en dubbelmoral under den beslöjade ytan. Mobiltelefoner gör det möjligt att bryta igenom barriärer. Mobiler med inbyggd kamera är särskilt eftertraktade i Saudiarabien.
De är visserligen förbjudna men smugglas in från Förenade Arabemiraten.
Det händer att saudiska kvinnor flirtar på ett raffinerat sätt. Jag hör talas om den beslöjade dam som etablerade en förbjuden kontakt med en västerländsk man genom att släppa en liten papperslapp strax intill honom när hon passerade på ett shoppingcenter - en lapp med hennes mobilnummer.
Andra saudiska kvinnor från
överklassmiljöer berättar om hur de har kämpat för att få männen att låta dem starta egna företag. Jag möter en mogen kvinna med jeans under abayan. Hon berättar om sin rädsla för att mannen ska tröttna på henne och ta sig en andra hustru.
- Jag kände honom inte när jag gifte mig med honom. Men jag älskar honom, säger damen med sorgsna ögon.

Denna kvinna från fin saudisk familj besväras av hur globaliseringen med satellit-tv vänder upp och ned på hävdvunna värderingar. Kungarikets kvinnor får svårt att förhålla sig till trycket från omvärlden, menar hon.
På satellitkanalen LBC som sänder från Beirut kan saudiska tv-tittare se lättklädda libanesiskor dansa förföriskt i nöjesprogrammen. Det här, menar damen med de sorgsna ögonen, förvrider huvudet på både män och kvinnor i Saudiarabien.
-Jag är ledsen för att behöva säga så, men det får den saudiske mannen att vilja ha en kvinna som beter sig som ett fnask. Men det är inte den saudiska kvinnans naturliga sätt. Men många kvinnor spelar med i detta
av rädsla för att de ska förlora sina män.
- Men om en kvinna agerar så börjar mannen samtidigt undra vad som farit i hustrun. Hennes förändrade beteende sårar hans ego. Han frågar sig vad som har fått den tidigare oskuldsfulla hustrun att bete sig som en lejoninna. Han börjar bli svartsjuk. Och även om han litar på att hon inte är otrogen blir han sårad av hennes förvandling.

Denna kvinna berättar om hur många saudiska män dras till mer frimodiga, utländska kvinnor - också från andra arabländer - vilket har medfört att många av kungarikets kvinnor förblir ogifta.
- Och sexuellt frustrerade, tillägger hon frankt.
Hon försöker få mig att förstå varför hon fruktar samhällsförändringarna.
- Jag är stolt över att vi är annorlunda än alla andra. Trycket från omvärlden skapar bara problem för oss. Vi vill inte ha någon annans kultur. Vi tycker om att vara beroende av våra män, säger damen med de sorgsna ögonen och de urtvättade jeansen.
Men jag träffar också andra mogna saudiska kvinnor som med förakt
talar om de män som gör allt för att konservera föråldrade värderingar.
- De är fega ynkryggar, säger en 41-åring som tillhör den första generationen saudiska kvinnor som fått utbildning. Hon talar med saknad om landets mest framstegsvänlige regent, kung Feisal som mördades av en förvirrad släkting 1975.
- Feisal var en klok man. Han såg till att flickor fick gå i skolan och han ville utveckla landet. Men nu går vi bakåt. Vi behöver starka, beslutsföra män för att genomdriva förändringar, säger denna otåliga, självmedvetna yrkeskvinna.
Beslutsföra, reformvänliga män finns det uppenbarligen på National Commercial Bank i Jeddah där pionjären och ekonomen Nahed Tahar arbetar. Hon är själv en vältalig förespråkare för att öka de saudiska kvinnornas förvärvsarbete. Det behövs för samhällsekonomins skull, poängterar hon.
- Vi befinner oss i ett paradigmskifte i Saudiarabien. Men vi är bara i början, säger hon.
På de saudiska universiteten är många viktiga utbildningsgrenar stängda för kvinnliga
studerande. Ändå tar fler kvinnliga studerande än manliga en akademisk grundexamen på Saudiarabiens universitet. Och kvinnornas betyg är i genomsnitt högre.
- Trots det utgör saudiska kvinnor bara fyra procent av arbetskraften, konstaterar Nahed Taher.
Saudiarabien brottas med ett stort budgetunderskott och staten - i praktiken kungahuset med dess 7 000 prinsar och prinsessor - är starkt skuldsatt till inhemska långivare. Saudierna är också kraftigt beroende av den utländska arbetskraften. Mindre än hälften av jobben sköts av saudier och det finns i stort sett inte en enda saudisk man som är redo att ta ett arbetarjobb.
Men nu drivs en statlig kampanj för att saudifiera arbetskraften och marknadsanpassa utbildningen.

Det är här de saudiska kvinnorna kommer in i kalkylen, för att öka tillväxten och radera ut budgetunderskottet, understryker bankekonomen Nahed Taher:
- Vi behöver få in fler kvinnor i näringslivet, öppna fler universitetslinjer för dem - som ingenjörsvetenskap och IT, vilket är
förbjudet för kvinnor att studera.
Men motståndet är kompakt från många håll. En man, Hamad, som vidareutbildats i USA och nu verkar på en stiftelse i Riyadh, ger mig en lång föreläsning om varför män och kvinnor måste hållas åtskilda.
Hamads islamtolkning ligger inte särskilt långt från talibanernas. Han talar mycket om hur varje tillfälle till synd måste förhindras: om hur han och jag inte kan vara ensamma i ett rum och om varför jag, som kvinna, inte får ta kort av honom ensam.

Av hans långa utläggningar kan jag inte dra annat än slutsatsen att hans världsbild i mycket hög grad kretsar kring sex. När jag berättar om detta möte för gästarbetare från mer liberala muslimska länder framhåller de att de saudiska fundamentalisternas sexfixering är en del av kungarikets interna problem.
- Om islamisterna kunde släppa en del av sin sexfixering skulle de få tid och energi över att ägna sig åt ekonomin och samhällsutvecklingen, konstaterar en muslimsk gästarbetare nyktert.
Men Hamad föreläser för mig om
varför han aldrig skulle tillåta sin dotter att arbeta som läkare eller sköterska eftersom sjukhusen är könsblandade miljöer - underförstått syndens näste.
När jag frågar Hamad om han kan tänka sig att bli behandlad av en kvinnlig läkare, om det inte finns någon manlig doktor att tillgå, finner han frågan föga realistisk. Men sedan svarar han:
- I en nödsituation kan man äta åsnekött.
Enligt Hamad och hans meningsfränder är globaliseringen något som Saudiarabien bör sila genom ett tätt filter. Teknologiimport kan accepteras inom moralens gränser. Men seder från väst beskriver Hamad som så fördärvliga att han liknar dem vid mögliga äpplen som sprider förruttnelse i en korg.
Det är fundamentalister som Hamad som de saudiska reformvännerna har att slåss emot.
- Vi vill skydda vår kvinnliga personal från sociala dogmer, betonar sjukhusdirektören Dr Fahad al-Abduljabbar.
Han är chef för Nationalgardets specialistsjukhus i Riyadh, där även de uniformerade saudiernas anhöriga, män som kvinnor, får vård.

Fahad al-Abduljabbar kallar sig feminist och förefaller klart trovärdig med saudiska mått. Han är uppenbart stolt över att sjukhuset har många kvinnliga läkare och han betonar att de får lika lön för lika arbete - något också de sex kvinnliga specialister jag träffar i enrum bekräftar.

Det är kvinnor som lärt sig skaka av sig hela härvan av skvaller och förtal från bakåtsträvande dogmatiker för att kunna koncentrera sig på sitt arbete. Flera av de kvinnliga läkarna talar om hur det saudiska samhället står och stampar. De väntar otåligt på att fler blandade arbetsmiljöer ska bli accepterade i Saudiarabien. De pekar på hur kung Feisal 1973 utfärdade ett dekret om att kvinnor ska ha lika rätt till högre utbildning.
Infektionsläkaren Maha al-Mounif, med tjugo år i yrket, berättar:
- På den tiden var det lättare att övertyga människor om samhällsförändringar. Då levde vi i ett väldigt traditionellt samhälle. När det kungliga dekretet kom knackade man dörr för att övertyga människor om att de skulle
skicka flickorna till högre utbildning. Det var lättare ändra värderingarna i det gamla beduinsamhället.
- Dagens fundamentalister har fler låsningar. Många av dem är välutbildade. Men de glömmer att islam behandlar kvinnor med respekt, poängterar Maha al-Mounif.
Hon, som tillhör den första generationen kvinnor som fått akademisk utbildning, är frustrerad över att förändringarna går så långsamt. Motståndet kommer inte från regeringen eller dess rådgivande organ, majlis al-shura, menar hon. Tvärt om ser kvinnor som Maha al-Mounif Saudiarabiens försök att få bukt med budgetunderskottet som en chans till social utveckling.
- Vi har inte tid att röra oss framåt som sköldpaddor. Och trycket från omvärlden är bara bra för oss. Det hjälper oss om ni lägger Saudiarabien under mikroskopet och synar oss, säger den otåliga infektionsläkaren i Riyadh.