Avtalet mellan de svenska och irakiska regeringarna om att Irak ska ta emot asylsökande som inte får stanna i Sverige faller inte i god jord bland irakier som flytt undan förföljelser. Men också en minister i det självstyrande Kurdistans provinsregering är totalt avvisande till de tolkningar av återvändaravtalet mellan Sverige och Irak som svenska regeringsföreträdare har framfört.

–Vi har från vår sida förklarat att det inte finns något avtal mellan oss och Sverige som kan tvinga människor tillbaka till Kurdistan, säger ministern för mänskliga rättigheter, Yousif Aziz i Arbil, huvudstad för irakiska Kurdistan.

Han framhåller att centralregeringen i Bagdad inte kan tvinga på irakiska Kurdistan några avtal.

Den kurdiske ministern medger att han inte har läst avtalstexten utan endast har tagit del av den via medierna (i irakiska medier har detta behandlats som en stor nyhet).

–Jag har inte läst avtalstexten, men det jag sett i medierna visar att avtalet mellan Sveriges och Iraks regeringar endast handlar om frivilligt återvändande.

Hans uttalanden bäddar för att tvisten om irakiska medborgares återvändande från Sverige till Irak inte är löst. Den svenska regeringen har i de förhandlingar som har pågått tryckt på det faktum att varje land är skyldigt att ta emot sina egna medborgare ifall de inte får uppehållstillstånd utomlands.

Även om Sverige nu i en första veva endast säger att det kan bli aktuellt att skicka tillbaka 400 personer så befinner sig runt 13000 irakiska medborgare i det svenska asylsystemet – hur många av dem som får avslag är ännu oklart.

Det tycks uppenbart att den svenska regeringen vill skicka signaler som får irakiska asylsökande att tänka sig för två gånger innan de försöker komma till Sverige.

I det federala Irak är det en principfråga för den kurdiska provinsregeringen i norr att centralmakten i Bagdad inte ska kunna tvinga på den några lagar. Men å andra sidan sköts utrikespolitiken av centralregeringen och där är utrikesministern Hoshyar Zebari kurd med nära band till irakiska Kurdistans president Barzani.

Yousif Aziz, viker dock inte en tum från sin tolkning av avtalet. Han berättar att han nyligen hade besök av Sveriges ambassadör för Irak här i Arbil.

–Vi var inte alls överens i de här frågorna. Ambassadören sade att vi är tvungna att ta tillbaka kurdiska asylsökande i Sverige som har fått avslag. Men jag sade att ett påtvingat återvändande är emot de mänskliga rättigheterna, fortsätter ministern.

Men enligt internationell rätt är ju ett land skyldigt att ta emot sina egna medborgare?

– Enligt FN är det en mänsklig rättighet att söka asyl.

Men det betyder ju inte att alla som söker asyl får det och då måste väl hemländerna ta till­baka sina egna medborgare?

–Enligt min information är det inte så, svarar ministern. Skulle det bli frågan om påtvingat återvändande kommer vi inte att ta emot dem.

Eftersom det inte finns några flygförbindelser mellan Stockholm och Bagdad men däremot mellan Stockholm och Arbil (linjen har just öppnats på nytt) kan det då bli så att Sverige vill verkställa återvändandet av irakier från centrala Irak via Arbil?

–Det är ett problem som vi måste ta upp i regionregeringen.

Till saken hör att irakiska Kurdistan bär en mycket stor börda med att ta emot internflyktingar som sökt sig till de tryggare norra delarna av Irak. Totalt finns 2,2 miljoner irakier på flykt inom sitt eget land och minst lika många är flyktingar utomlands, enligt FN:s beräkningar.

Överallt i Arbil möter man människor som har flytt från städer som Bagdad och Mosul. Bland assyriska kristna flyktingar möter vi Violette, vars man blev kidnappad i Bagdad i april 2007. Han har inte hörts av sedan dess. Själv skulle hon ta första bästa chans att fly till ett annat, säkrare land om hon bara kunde.

Kurden Soulaf Muhammed överlevde med nöd och näppe en kidnappningsincident i Bagdad, där han är född och uppvuxen.

En shiitisk arbetskamrat räddade hans liv efter vädjande till de maskerade kidnapparna.

–En sådan tur i livet har man inte två gånger, säger Soulaf Sadiq som flyttade med sin fru och sina föräldrar till irakiska Kurdistan.

Men det ser han bara som en mellanstation på vägen mot ett bättre liv utomlands.

–Om jag bara kunde skulle jag flytta till Sverige. Det är ett land som respekterar människor, där man kan få jobb. Jag fick ett erbjudande om att ta mig till Sverige illegalt för 10000 dollar (ungefär 65000 kronor). Men jag vill inte resa illegalt. Jag vill resa till Sverige på laglig väg och visa att jag är beredd att respektera lagarna där.

I den assyriska Mar Gorgiskyrkan (St Göranskyrkan) i Arbil, träffar vi många som har släktingar i Sverige; de flesta med svenska uppehållstillstånd eller medborgarskap, men inte alla. Tanken på att någon ska skickas tillbaka med tvång till Irak berör de besökande illa:

–Det är det svårt att acceptera. Tänk på förföljelserna av oss kristna i Bagdad, Basra, Mosul och Kirkuk. Det är mycket farligt för oss där. Kyrkor har sprängts. Våra hem har ockuperats.

De säger sig inte känna en enda irakisk kristen som återvänt frivilligt till centrala Irak, varken från utlandet eller från den tillfälliga fristad de fått i irakiska Kurdistan.