PERSPEKTIV | Hundra dagar utan ”El Comandante”

Lillebror Raúl, 75, har nu varit ”prao” i drygt hundra dagar. Men vad händer efter Fidel?

- Den vanligaste uppfattningen är att det finns pragmatism att vänta inom ramen för systemet. Vissa tecken tyder på att man kan förvänta sig öppningar på det ekonomiska området, säger en EU-diplomat i Havanna.

Men han, och andra Kubakännare, betonar att så länge Fidel Castro är i livet sker inga större förändringar. Och vad som kommer därefter är bara spekulationer.

- Vi vet inte mycket mer än vad vi ser i media. Det är ovanligt med läckor från den innersta kretsen, säger Hanna Lambert som bevakar Kuba på svenska UD.

Den 27 juli opererades Castro för en akut magblödning; fyra dagar senare lämnade han formellt över makten till Raúl Castro, försvarsminister och nummer två i enpartistaten Kuba. Det var första gången sedan revolutionen 1959 som Fidel Castro släppte greppet om ”sin” ö. Och firandet av 80-årsdagen (13 augusti) fick skjutas upp till december.

Castros sjukdom är fortfarande en statshemlighet, men det mesta tyder på att han är döende i cancer. Bedömare i Washington - CIA-läkare bland andra - ger honom högst 18 månader att leva, kanske bara ett halvår beroende på vilken behandling han får.

I en video som visades på kubansk tv den 28 oktober syns en märkt och mager Castro i träningsoverall; han går, talar i telefon, läser en tidning och viftar med armarna. Men ingen av hans närmaste män vågar säga om El Comandante kan delta i firandet på Revolutionstorget den 2 december - med den första militärparaden på tio år. Inte heller Castros äldste son ”Fidelito” vet om pappa kan vara med då.

- Det enda jag kan säga är att han återhämtar sig, svarade den 57-årige kärnfysikern Fidel Castro junior när han fick frågan på en konferens i Havanna i måndags.

Broder Raúl har legat lågt sedan han tog över: inga tv-tal och bara några få offentliga framträdanden, bland annat på de alliansfria staternas toppmöte i Havanna i september. Och kubanska media - alla statsstyrda - undviker att kalla honom president/regeringschef - allt för att ge sken av att Fidel snart kommer igen.

Själv har Raúl Castro betonat att Kuba leds av ett kollektiv, kommunistpartiets politbyrå. Men det är ingen tvekan om att Raúl har kommandot, som Kubas grundlag slår fast. Han är försvarsminister sedan 47 år, kontrollerar säkerhetsapparaten och militären, som dessutom leder de viktigaste företagen på ön.

På 1990-talet, när både Sovjet och stödet från Moskva försvann, tvingades Castro släppa på de ekonomiska tyglarna - men bara en tid. Detta gav mersmak hos vissa i ledarskiktet. Många bedömare tror därför att Kuba efter Fidel kan följa Kina eller Vietnam: mer av marknad för att höja levnadsstandarden, men fortsatt maktmonopol för partiet.

- Många i apparaten har länge varit sugna på detta, men hejdats av Stoppklossen. Men det är också en generationsfråga, säger EU-diplomaten.

Medan Castro varit sjukskriven har livet på Kuba rullat på som vanligt. De flesta Kubakännare räknar också med en lugn maktväxling den dag Fidel dör; allt är förberett sedan länge, påpekar Brian Latell, ex-CIA-analytiker som skrivit en bok om bröderna Castro.

- Jag har inte sett en enda trovärdig rapport om upplopp eller demonstrationer ingenting som utmanar successionen, säger Latell till nyhetsbyrån AP.

”Kremlologer” i Havanna noterar att regimen nyligen har tillsatt en grupp akademiker som ska studera ”socialismen och äganderätten” - vilket kan tolkas som en öppning för mindre privatföretag.

- Detta har stöd i stora delar av nomenklaturan, säger Elizardo Sánchez, ordförande i den kubanska Kommissionen för mänskliga rättigheter, en oberoende organisation.

- Men om det blir verklighet beror på om El Comandande kommer tillbaka eller inte. För han skulle aldrig gå med på något sådant, säger Sánchez till Miami Herald.

Vladimiro Roca, som leder oppositionsgruppen Todos Unidos, skönjer en liten förändring vad gäller informationen i media.

- Först informerar man folket om brister och problem inom transport- och tjänstesektorn, elförsörjningen, och därefter byter man ut en minister eller någon hög funktionär. Fidel skulle ha gjort tvärtom, säger Roca till Miami-tidningen.

Det enda nya under hösten är att Raúl har bytt ut två ministrar: för transport och för information/telekom. Och han fortsätter den kampanj mot korruption som Fidel drivit. De senaste veckorna har partipressen ”upptäckt” gamla mutskandaler och påtalat ledningsbrister i statsföretagen. Detta kan, enligt vissa analytiker, vara ett sätt att förbereda marken för ekonomiska liberaliseringar.