OSLO
Bilden av en polis och räddningstjänst som gjorde allt rätt håller på att bytas i motsatsen. Den kommission som ska granska vad som skedde vill hemlighetsstämpla sina möten med vittnen. Rättsväsendet tänjer på reglerna så att gärningsmannen hålls isolerad även efter att isoleringen upphör. Justitieministern försöker få offrens målsägarbiträden att avstå från kritik.

Polisen insats brast i alla led. Varför var det ingen som prioriterade jakten på gärningsmannen?

Arne Seland, målsägarbiträde för flera av offren och deras anhöriga.

Ovanstående exempel är bara några av de ämnen som de norska medierna har behandlat den senaste tiden. För lika lite som Sverige kunde uppleva mordet på statsminister Olof Palme utan att förändras, lika lite kan Norge fortsätta utan en process som kommer att vara smärtsam och obehaglig på många sätt.

Fram träder ett land som i sin naivitet överraskar även de som tidigare utrett sårbarheten. Det visar sig till exempel att regeringens datasystem hade sina säkerhetssystem i samma område. Om bomben hade slagit ut bägge systemen samtidigt skulle flera års information om departementens verksamhet ha varit borta för alltid.

Trots flera terrorövningar i Oslo var det ingen polis eller militär som skickades ut för att bevaka det norska parlamentet efter att bomben hade exploderat kl 15:25. I ett brev till 22 juli-kommissionen skriver talmannen på Stortinget att den interna säkerhetstjänsten upptäckte att det stod flera bilar parkerade utanför stortingsbyggnaden. Då Stortinget bad om hjälp fick de svaret att polisen inte hade kapacitet att ta hand om detta.

Först två och en halv timme efter bombangreppet kom en polis till Stortinget.

Någon information om vad som hade skett fick inte Stortinget, varken av den vanliga polisen eller säkerhetspolisen, trots att stortingspresidenten, som talmannen kallas i Norge, formellt sett är det högsta offentliga ämbetet i Norge efter kungen.

1. ANSVARET OCH SÄKERHETEN.

Vem ska ta ansvaret för de stora bristerna i säkerheten i regeringskvarteret och Utøya och för att inte säkerhetspolisen tog hotet från högerextremister på allvar?

Anders Behring Breiviks namn fanns på en lista som de europeiska säkerhetstjänsterna fått fram över personer som köpt farliga kemikalier. Han kontrollerades aldrig av den norska säkerhetspolisen.

Redan åtta minuter efter bombangreppet ringde en av säkerhetsvakterna i regeringsbyggnaderna till polisen och berättade att han hade sett en person springa från en vit varubil. Det tog tre och en halv timme innan vakten förhördes. På videon från kameraövervakningen syns både Breivik och bilen han kom i och registreringsnumret. Breivik hade hyrt två bilar i sitt eget namn av en biluthyrningsfirma.

–Polisen insats brast i alla led. Varför var det ingen som prioriterade jakten på gärningsmannen? Varför efterlystes han inte? En beväpnad man som springer från brottsplatsen måste väl anses som farlig för allmänheten? säger Arne Seland, som är målsägarbiträde för flera av offren och deras anhöriga.

Han är övertygad om att Anders Behring Breivik aldrig hade kunnat ta sig ut till Utøya om han hade efterlysts på tv. En egen kommission arbetar med att kartlägga vad som skedde.

2. AUF-LEDAREN OCH FÄRJAN.

Norska medier har ställt tuffa frågor om polisens beredskap, bristen på helikoptrar och varför beredskapstruppen tog en lång omväg till ön i en gummiflotte. Det tog 97 dagar innan en av de stora tidningarna skrev om vad som skedde med det viktigaste transportmedlet till och från ön.

–Färjan MS Thorbjørn är den stora elefanten i rummet som ingen vill tala om, säger Gunnar Stavrum, chefredaktör på Nettavisen som kartlagt vad som skedde.

Det visar sig att färjan lämnade ön bara tre minuter efter att Anders Behring Breivik började skjuta. Ombord var tre besättningsmän och sex AUF:are, däribland ledaren Eskil Pedersen.

I stället för att gå direkt till fastlandet seglade färjan i en halvtimme norrut innan de vågade gå iland. Pedersen har berättat att de var rädda för att Norge utsatts för en statskupp och att poliser vid kajen skulle skjuta dem.

Färjan har höga stålväggar och skulle ha varit det bästa sättet att frakta över polisen. Den kunde också ha plockat upp ungdomar som simmade från ön.

3. REGERINGSKVARTERET OCH UTØYA.

Ska regeringskvarteret rivas eller innebär det en seger för Anders Behring Breivik? Debatten om den kulturskyddade Høyblokka, där statsminister Jens Stoltenberg hade sitt kontor, pågår för fullt. Många av dem som arbetade där vill inte återvända. Kostnaden för att renovera eller att bygga nytt uppskattas till mellan tre och sex miljarder norska kronor. Beslutet ska fattas innan jul.

Ska det verkligen arrangeras fler politiska sommarläger på Utøya? Frågan ställs nu öppet om det är något de 600 traumatiserade ungdomarna som befann sig på ön önskar. Är det en god idé att samla så många ungdomar på en ö utan flyktvägar?

En fond har upprättats för att bygga upp Utøya. Även om de materiella skadorna är små ska en av huvudbyggnaderna rivas.

En av arbetarrörelsens främsta författare, Roy Jacobsen, anser att Utøya hellre bör få stå som det är i dag, på samma sätt som en del koncentrationsläger.

4. GÄRNINGSMANNEN OCH RÄTTVISAN.

Följs rättsreglerna för Anders Behring Breivik eller skapas det nya efter hand? Hittills har alla förhandlingar hållits inför stängda dörrar. Även om isoleringen hävs kan det innebära att gärningsmannen placeras ensam på en avdelning för högriskfångar.

Tre gånger har Breivik förts till tingsrätten under hård bevakning för att domstolen ska avgöra om han fortfarande ska hållas häktad.

Nu vill polisen att han bara ska kunna följa häktningsförhandlingarna via en videolänk. Breivik har genom sin advokat bett om att han själv ska få vara på plats i Oslo tingsrätt. Under de två första häktningsförhandlingarna ville han få komma dit i sin egenkomponerade uniform, vilket domaren sade nej till.

Breivik har erkänt att han detonerade bomben som dödade åtta personer i Oslo och att han sköt ihjäl 69 personer på Utöya. Men han hävdar att han är oskyldig eftersom Norge enligt honom befinner sig i krig. Om en månad blir den rättspsykiatriska bedömningen av honom offentlig.