BRYSSEL José Manuel Barroso och hans nya EU-kommission erbjuds ingen lugn mjukstart och ingen smekmånad. Från första stund handlar jobbet om precis samma mödo- samma elände som präglat Barrosos vardag de senaste veckorna: krishantering. Och mer väntar.
Rocco Buttiglione och Ingrida Udre har ersatts. EU-parlamentet har motvilligt svalt bitter- heten över att Barroso behåller kritiserade ledamöter som Lászlo Kóvács och Neelie Kroes. Då utlöser plötsligt den brittiske EU-kritikern Nigel Farage panik genom att peka på ett nytt pinsamt fall: den franske kommissionären Jacques Barrot.
Problemet är inte främst juridiskt utan framför allt moraliskt och politiskt. Det visar sig att Barrot underlåtit att redovisa att han i februari 2000 dömdes till åtta månaders fängelse villkorligt. Som ledare för det lilla krist-demokratiska partiet CDS hade han tagit emot olagliga finansiella bidrag. Detsamma skedde i de flesta franska partier. Genom en allmän amnesti strök franska staten ett streck över domarna och gjorde
det samtidigt straffbart att offentligt nämna dem. Formellt finns inte Barrot i straffregistret.

Ingen hävdar att Barrot stoppat pengarna i egen ficka. Men hur förklarar man att Barrot aldrig informerat Barroso om domen? Redan de misstankar - för liknande förseelser - som riktade mot Ingrida Udre från Lettland ledde ju till att hon byttes ut, på Barrosos begäran. Kommer nu Barroso att göra en liknande begäran till president Chirac? För Barroso själv blir det extra pinsamt eftersom han förgäves försökte övertyga Barrot att ta ansvaret för EU:s rättsliga frågor. Har verkligen Barroso och hans närmaste medarbetare noll koll? Varför söker de inte på internets sökmotor Google?
I EU-parlamentet bullrar det på nytt och fallet Barrot verkar nu skena iväg bortom kontroll

Samtidigt väntar andra kriser, som konstitutionen och Turkiet. Nästa vecka kan den interna omröstningen i franska socialistpartiet (PS) utlösa följdverkningar som skapar ett dramatiskt nödläge för konstitutionen. Ingen EU-regering vill
lägga in veto mot Turkiet, men inrikespolitiskt är turkiska frågan ingalunda under kontroll i en rad EU-länder.
José Manuel Barroso, som i dag håller sitt stora linjetal i Brygge drömde kanske om att i Jacques Delors efterföljd leda Europas strategiska ”Think tank” - integrationens motor. Men i dags- läget påminner kommissionen mest om en kaotisk akutmottagning där Dr Barroso, förväntas göra ingrepp trots att han är uppbunden till händer och fötter.