Flera omhuldade prestigeprojekt har efterhand urvattnats ganska rejält, som Medelhavsunionen, expertgruppen om Europas framtid och migrationspakten.
Sarkozys dröm om att få styra utnämningen av EU:s framtida ledarskap punkterades dessutom av Irlands nej till Lissabonfördraget. Nu faller den uppgiften antagligen på Fredrik Reinfeldt.
Av de ursprungliga högsta prioriteringarna återstår bara klimat- och energipaketet. Igår lyckades Sarkozy mödosamt rädda fasaden, det vill säga både ambitionerna och tidtabellen. Hur det går med innehållet visar sig under de närmaste veckorna, i‑hårda förhandlingar mellan EU:s medlemsregeringar och med EU-parlamentet.
Nicolas Sarkozy verkar snarast uttråkad av de frågor som detaljplanerats av alla tjänstemän som en fransk president omger sig med. Uppenbarligen gillar han bättre när det är full kris och han får dra ut i politiska bataljer, som under kriget i Kaukasus och den globala finanskrisen. Då får han inkalla toppmöten eller förhandla på högsta nivå i Moskva eller i‑Washington och då blir han en ofrånkomlig referenspunkt, som solen i solsystemet.
I förhållande till Europa följer Sarkozy samma linje som general de Gaulle på sin tid. Han talar om ett starkt Europa men menar ett starkt Frankrike i Europa. Det gaullistiska ”Fädernesländernas Europa” är ett mellanstatligt organiserat samarbete, dominerat av ett par stora länder och med svaga gemensamma institutioner.
Organ som kommissionen och centralbanken skall helst bara vara brevlådor som tar emot de stora ländernas önskemål. Och åtminstone kommissionens nuvarande ordförande José Manuel Barroso tycks ha anpassat sig till den underordnade rollen, angelägen om att få ett nytt mandat (2010–2015).
Under de senaste månadernas svåra kriser har denna gaullistiska modell fungerat överraskande bra, delvis på grund av Sarkozys energi och handlingskraft. Men efter honom kommer nästa år Tjeckiens Mirek Topolánek och Sveriges Fredrik Reinfeldt.
På gårdagens presskonferens skänkte Sarkozy dem en tanke och utbrast:
–Jag önskar dem lycka till. Bon courage.
Kriser Nicolas Sarkozys livsluft
Med två månader kvar av sin ordförandeperiod kan president Nicolas Sarkozy konstatera att det mesta i‑hans storslagna planeringen ramlat ihop. Istället har han ganska framgångsrikt ägnat sig åt improviserad akut krishantering, i synnerhet kopplad till kriget i Kaukasus och finanskrisen.










