John Yates, polischefen som 2009 lät bli att återuppta utredningen mot News of the World, och som anställde tidningens tidigare biträdande chefredaktör Neil Wallis som pr-konsult, blev i går det senaste offret i samband med den pågående avlyssningsskandalen. Neil Wallis greps i förra veckan och förhördes om sin inblandning i skumraskaffärerna. Han uppges ha umgåtts med John Yates privat.
Efter helgens dramatik när Londons polischef Paul Stephenson tvingades avgå, gick skandalen in i ett nytt skede. Stephensons beslut kom efter att det blivit känt att han godkänt Neil Wallis pr-uppdrag och även vilat upp sig gratis på ett spa med koppling till Wallis.
Paul Stephenson försvarades in i det sista av högt uppsatta politiker, däribland Londons borgmästare Boris Johnson. Men nu riktas uppmärksamheten i allt högre utsträckning mot polisen. Misstankarna om korruption är ytterst besvärande för kåren.
På sin sista presskonferens betonade Paul Stephenson hur viktigt det var att han lämnade sin post för att myndigheten ska kunna arbeta vidare. Samtidigt försökte han rikta bort uppmärksamheten från sin egen person genom att fokusera på David Camerons beslut att anställa Andy Coulson som kommunikationschef.
–Jag är väl medveten om turerna runt Andy Coulson tidigare anställning. Det hade varit otroligt klumpigt av mig att om jag exponerat premiärministern, eller inrikesministern, för några anklagelser om att de skulle haft kännedom om information i det här fallet, sade Stephenson.
Det uttalandet mottogs med ilska från David Cameron, som i går befann sig på resa i Sydafrika. Han avfärdade kritiken på en presskonferens i Pretoria.
–Jag har vid flera tillfällen sagt att polisen måste fullfölja sina utredningar utan fruktan, vart bevisen än leder. De saker som polisen måste arbeta med har en direkt bäring på allmänhetens förtroende för utredningen av News of the World, och för hela kåren, sade han.
Samtidigt tvingades Cameron försvara sig mot både partikolleger och oppositionsledaren Ed Miliband för sitt beslut att lämna landet, samtidigt som regeringen dragits in i sin hittills djupaste kris.
Frågan handlar till stor del om premiärministerns omdöme när han anställde en person som misstänkts för brottslig verksamhet. Trots att avlyssningen huvudsakligen skedde under Labours tid vid makten har stödet för Ed Miliband ökat.
Efter kritiken mot Cameron gick premiärminister i går med på att parlamentet ska senarelägga sitt sommaruppehåll för att hinna med att debattera dagens utfrågning i parlamentet av Rupert Murdoch och hans närmaste krets.
Ed Miliband har ökat trycket genom att kräva ny lagstiftning för att förhindra maktkoncentration inom medierna. I en intervju med Observer vände sig Ed Miliband direkt mot att Murdochs omfattande medieinnehav.
–Jag tror att det är skadligt med så mycket makt i händerna på en person eftersom det uppenbarligen lett till maktmissbruk.
Krisen som nu skakar det brittiska etablissemanget är bara en av flera som de senaste åren skakat landets elit. Inför förra valet var det parlamentarikerna som stod i fokus för fusk med sina ersättningar. Sedan dess har flera av dem dömts till fängelse, något som återspeglar de brittiska väljarnas vrede.
Den enorma kvittoskandalen var i sig en konsekvens av den öppenhetslagstiftning som infördes under Labour, men som snabbt blev obekväm för regeringen. Först efter att uppgifterna läckts till the Telegraph blev skandalen ett faktum.
Frågor väcktes redan då om huruvida landets journalistkår stått allt för nära makthavarna för att klara sitt granskningsuppdrag.
Den nu pågående skandalen har vissa likheter. Bara en del av detaljerna i soppan har hittills nått allmänheten. Det gäller inte minst rollen för de poliser som misstänks ha tagit emot mutor från tidningen.
Ända sedan 2006 har Scotland Yard bedyrat att de inte kunnat styrka att News of the World ägnat sig åt omfattande avlyssning. Samtidigt har polisen i sin ägo haft flera säckar med listor på de drygt fyra tusen personer som buggats.
Att förtroendet svärtas för en av allmänt respekterad institution som Scotland Yard ses av många britter som det yttersta beviset på att något gått snett med landets politiska kultur.
