Medan det svenska kungaparet under sitt officiella statsbesök i Ukraina flög söderut från Kiev till Gammelsvenskby fortsatte det politiska maktspelet i huvudstaden.

Med knappast möjliga marginal, 226 röster, sade parlamentet nej till ett kontroversiellt lag­förslag som bland annat skulle begränsa presidentens befogenheter.

Bakgrunden är att när premiärminister Timosjenkos parti Bjut från början lade förslaget den 2 september reagerade president Jusjtjenkos parti Vårt Ukraina så starkt att det drog sig ur rege­ringskoalitionen.

President Jusjtjenko hotade med nyval inom 30 dagar medan ­premiärminister Timosjenko ­diskuterade en ny koalition med landets tredje maktfaktor, Viktor Janukovitj och dennes Regionernas parti. Förhandlingarna sprack dock, inte minst efter att Janukovitj krävt att få bli premiärminister i den nya regeringen.

–Alla partier insåg nog att de skulle förlora på ett nyval, befolkningen vill inte ha det. Därför har politikerna insett att det är bättre att försöka hålla ihop åtminstone till i vår, säger en västdiplomat med goda kontakter i Kiev.

Men Ukrainas inrikespolitik har mer och mer utvecklats till en ­såpopera där nästa avsnitt är oförutsägbart. Motsättningarna mellan Jusjtjenko och Timosjenko – som för några år sedan lyckligt kramade om varandra efter den orangea revolutionen – har blivit allt skarpare de senaste ­månaderna. Båda flirtar öppet med Viktor ­Janukovitj och det tycks som att de bara väntar på rätt tillfälle att ingå en ”ohelig ­allians”.

Men det ligger stora politiska och ekonomiska värden i potten med den mäktiga grannen Rysslands skugga svävande över processen. Dels handlar det om Ukrainas eventuella medlemskap i Nato, dels om priset på den för Ukraina livsnödvändiga gasimporten från Ryssland. Två saker som är intimt förknippade med varandra.

För det svenska kungaparet är det betydligt lugnare att lyssna på svenskättlingar sjungande den svenska nationalsången vid ­Dnjeprs strand än att vistas i Kievs maktkorridorer.