Inte mycket är känt om isolerade oppositionsfästen i det stängda Syrien. Men Amnesty Internationals researcher och arabvärldsexpert Donatella Rovera har tagit stora risker för att blottlägga övergrepp mot syriska civila – gärningar hon ser som krigsförbrytelser eller brott mot mänskligheten.

FN:s särskilda sändebud Kofi Annan varnar för ett storskaligt inbördeskrig i Syrien. Men det är omvärldens passivitet gentemot Assadregimen som har gjort denna eskalering möjlig, säger Donatella Rovera.

–Det görs för lite och det kommer för sent. Budskapet från första början var att världen inte skulle sätta press på Damaskus, säger människorättsexperten på telefon från Amnestys huvudkontor i London. Hon poängterar att dagens katastrofläge började för 15 månader sedan när regeringens säkerhetsstyrkor och Shabiha-milisen (som beväpnas av regimen) systematiskt började angripa fredliga demonstranter. Det ledde till att delar av oppositionen började beväpna sig.

–I dagsläget har vi en tungt beväpnad regeringssida och en opposition med klen beväpning, som trots det kunnat attackera regeringsstyrkor.

Hon påpekar att oppositionsstyrkor – lösligt sammanhållna friskaror som kallas Fria syriska armén – har lagt upp klipp på YouTube som visar hur de har misshandlat fångar.

Den sekterism det talas om i dag har funnits inbyggd i Assadregimens styre sedan 40 år.

–Ju mer världen låter läget försämras, desto större är risken för sekteristiskt våld, konstaterar Rovera.

SvD träffade henne för några veckor sedan, då hon själv just lämnat norra Syrien, medan SvD var på väg in i landet på hemliga vägar. Sedan mitten av april har hon gjort tre resor in i norra Syrien. Hon har färdats på småvägar och besökt byar där ingen utländsk journalist har satt sin fot sedan upproret bröt ut i mars 2011. Hon har lyssnat på vittnesmål om brända byar, boskap, apotek och butiker, sett dödsskjutningar av demonstranter, kartlagt utomrättsliga avrättningar och artilleribombardemang mot bostadsområden. Hennes fältstudier kommer att resultera i en ny stor Syrienrapport som Amnesty släpper den 14 juni.

Hon berättar om resor till staden Idlib och provinsen med samma namn, till bergsområden nordväst om Hama samt till Aleppo, Syriens finansiella centrum. Där har demonstrationerna tilltagit i styrka den senaste tiden. Rovera såg själv människor skjutas ihjäl eller skadas under de fem fredliga demonstrationer hon bevittnade där i slutet av maj.

–Aleppo är som resten av Syrien var för ett år sedan. Det finns inget väpnat motstånd i staden. Demonstranterna har inga vapen, inte ens stenar. Men jag såg ändå säkerhetsstyrkor tillsammans med Shabiha skjuta skarpt på demonstranter. Så var det i resten av Syrien för ett år sedan. Om inget görs, kommer Aleppo att gå samma väg som resten av landet.

Under de sammanlagt 30 dagar som hon har tillbringat i norra Syrien denna vår har några händelser berört henne särskilt djupt. Hon berättar om den faderslöse 16-åringen Muaz Lababidi i Aleppo. Som äldste son kände han ett försörjningsansvar för sin mamma och sina systrar, så vid sidan av skolan jobbade han också extra i en butik.

–Han blev ihjälskjuten mer eller mindre rakt framför mig under en demonstration i Aleppo, säger Donatella Rovera om denna händelse i slutet av maj.

Hon nämner också morden på sju unga män och pojkar i byn Tel Rifa’at, alla kusiner eller bröder till varandra. De var inte bara mördade. Gärningsmännen hade bränt deras kroppar till oigenkännlighet.

–När människor inte bara dödas utan kropparna också skändas berör det traditionellt religiösa människor särskilt illa. Den pojke som kom hem till byn och hittade kropparna är helt traumatiserad.

Det tillhör undantagen att Amnesty skickar in rapportörer i ett land på illegala vägar.

–Men när myndigheterna i ett land inte ger oss tillstånd till inresa och när det finns ett verkligt behov av att vi ska undersöka förhållandena gör vi så, säger den erfarna researchern som de senaste åren också rapporterat från konflikterna i Libyen och Gaza.

Hon gör ingen affär av de risker hon själv utsatt sig för.

–Jag har varit på platser med tyngre bombardemang. Men i norra Syrien gällde det att inte bli upptäckt och gripen och att inte utsätta dem jag träffade för några risker.