– Många lever i lyckligt arrangerade äktenskap, en tradition som historiskt fungerat utmärkt i massor med kulturer. Problemet är när den ena parten inte har möjlighet att säga nej, säger Sarah Russel, chef för Forced Marriage Unit, som undsätter och stödjer personer som gifts bort mot sin vilja.
För att gruppen ska vara så kraftfull som möjligt drivs den gemensamt av inrikes- och utrikesministeriet. På så sätt har teamet både möjlighet att hämta hem medborgare som gifts bort utomlands och upprätthålla goda relationer med polis och sociala myndigheter på hemmaplan.
I juli publicerade enheten nya riktlinjer till polis, lärare och sjukvårdspersonal som uppmanas vara extra vaksamma under sommarlovet då många av giftermålen sker. Samtidigt specialutbildas Londonpolisen i hedersproblematiken. En av orsakerna till de nya riktlinjerna är också att många skolor tycks dra sig för att lägga sig i familjeangelägenheter. Mycket av arbetet på Forced Marriage Unit handlar om att ge rådgivning till utsatta personer genom enhetens telefonjour.
– Men vi ger bara stöd när det efterfrågas. Det kan till och med vara så att en person medger att hon eller han utsatts för tvångsgifte men att de känner att de inte har något alternativ för att vi ska låta bli att agera. Vi kanske inte håller med personen om beslutet. Men det är inte upp till oss att avgöra vad som är bäst för individen.
Ofta handlar råden om att se över vilka utvägar personen har och vad konsekvenserna kan bli av att säga nej till ett giftermål. Enheten hjälper också till att förmedla kontakter till polis eller socialtjänst. Minderåriga som inte själva klarar av att skaffa en egen lägenhet om de lämnar sin familj kan få hjälp med ny bostad.
Vid andra tillfällen fungerar enheten snarast som olja i maskineriet. En kvinna som redan gift sig utomlands kan förväntas gå i god för maken för att denne ska få ett visum i Storbritannien. I de fallen kan information som makan lämnar till Forced Marriage Unit användas av gränsmyndigheten när ansökan testas. Om inte alla uppgifter stämmer avslås visumansökan.
– Vi gör inte allt själva men ser till att andra arbetar för att sätta offret i säkerhet, konstaterar Sarah Russel.
Till sin hjälp har hon ny lagstiftning som trädde i kraft i höstas. Lagen är i första hand preventiv. Istället för att straffa förövare är målet att förhindra tvångsgifte. Därför har domstolarna fått långtgående befogenheter att skräddarsy lösningar så att personer ska kunna bo kvar hemma om de vill. För många är ett arrangerat äktenskap att föredra framför att förlora kontakten med nära anhöriga. Åtgärderna kan också handla om att förbjuda familjemedlemmar från att beslagta pass eller tvinga någon att resa utomlands. Straffet för att bryta mot lagen är fängelse i upp till två år.
– Men offren är inte intresserade av att dra sina anhöriga inför rätta. De skulle dra sig för att söka hjälp om de trodde deras anhöriga skulle arresteras, säger Sarah Russel.
Enligt henne är det fortfarande för tidigt att utvärdera hur effektiv lagen är. Mörkertalet är stort. Samtidigt är det tydligt att arbetet leder till att frågan får större uppmärksamhet. Hittills i år har enheten också tagit emot drygt 800 samtal, en ökning med 16 procent jämfört med förra året.
Kunskapen om gruppens arbete sprids också vid möten som hålls med företrädare för olika minoriteter.
I sitt arbete kommer Forced Marriage Unit i kontakt med personer från nästan hela världen, även om personer från Indien, Pakistan och Bangladesh är överrepresenterade. I takt med att enheten blivit mer känd uppmärksammas också ett annat fenomen, den utsatta situationen för många HBT-personer med invandrarbakgrund.
