KAIRO Egypten överraskar ständigt. Utbrottet av våldsamheter kring Tahrirtorget i Kairos centrum exploderade oväntat dagarna före valet. Men den fredliga feststämning som rådde under den första valdagen, i vad som i bästa fall kan sluta som det första riktigt fria parlamentsvalet i Egyptens historia, kom minst lika överraskande.

Alla som har besökt Kairo vet hur igenproppad trafiken kan vara. Men sällan har köerna varit så dryga som i går när människor skulle ta sig till de valkretsar där de hör hemma. Trafiken korkade fullständigt igen. Men egyptierna behöll tålamodet i hopp om att det var värt besväret denna gång.

– För första gången i vårt liv känner vi att vår röst räknas, sade flera röstande med förväntan.

SvD följde med 25-årige Ibrahim Saker från hans jobb i Dokki på Nilens västra strand till Nasser City norr om Kairos centrum där han har sin valkrets. Normalt sett är det en bilresa på 40 minuter, men under valdagen tog resan hela 3,5 timmar.

Men i stället för irritation i bilköerna kände Ibrahim Saker både glädje och ansvar över att hans röst för första gången skulle ha betydelse i ett parlamentsval. Valsystemet här är komplicerat. Varje röstande ska avge tre röster, varav en går till ett parti eller valallians samt två personvalsröster.

– I partivalet går min röst till Det egyptiska blocket (al-Qutla al-Masriyya). De är återhållsamma liberaler. Det som fick mig att bestämma mig var deras valslogan: Vi ska varken göra Egypten till ett nytt Afghanistan eller ett nytt Amerika, sade Ibrahim Saker innan han doppade sitt lillfinger i vallokalens blåa bläck som bevis på att han röstat.

Nästan alla som SvD talade med runt om i Kairo röstade för första gången i ett parlamentsval. Under Mubarak visste de att valen var riggade och uppgjorda på förhand. Under vårens folkomröstning om författningsändringar deltog dock fler än tidigare. Och nu kan det bli ännu fler.

Några vallokaler i Kairo kunde inte öppnas av tekniska skäl, men det ska kompenseras med att de ska hålla öppet under tisdagen i stället, lovade valkommissionen.

Om valet fortsätter fredligt fram till den sista valdagen den 10 januari väntas det leda till en kraftmätning mellan militärledningen Scaf och den nyvalda folkförsamlingen.

Fram till nästa presidentval, som enligt ett militärt dekret ska hållas senast juni 2012, vill Scaf behålla utnämningsmakten för Egyptens interimistiske premiärminister. Militären har just tillsatt 78-årige Kamel Ganzouri, som verkade under Mubarak på 1990-talet.

Egyptiska bedömare spår att parlamentet kommer att försöka vrida utnämningsmakten för premiärministerposten ur militärens händer. Om parlamentsvalen kan genomföras utan större valfusk och våld får den nya nationalförsamlingen demokratisk legitimitet, något militärledningen saknar.

Dessutom kan man vänta sig att parlamentet, om valresultatet kan presenteras som planerat den 15 januari, kommer att ta strid med Scaf om hur tillsättningen av den kommande författningskommittén ska gå till.

Egypten är en gammal nation med en ung befolkning, och de ungas röster kommer att bli avgörande. Ingen väntar sig annat än att Muslimska brödraskapet drar längsta strået. Men egyptiska liberaler eller vänstermänniskor är oftast inte alls lika rädda för denna rörelse som många i väst. De väntar sig i stället att Brödraskapet kommer att tvingas kompromissa om de måste ta ansvar för politiken. Egyptierna vill se resultat, inte minst så att ekonomin kommer i gång.

Utanför vallokalerna i Nasser City mötte SvD flera unga kvinnor som röstat på antingen Brödraskapets Frihets- och rättviseparti eller det salafistiska Ljusets parti (Hizb al-Noor).

Dessa rörelser kan få många röster bland Egyptens fattiga, inom arbetarklassen och bland jordlösa bönder. Brödraskapet kan vänta sig att det blir skördetid i fattiga stadsdelar efter att de i årtionden har bedrivit ett socialt arbete för de mest utsatta. Egypten är ett land med avgrundsdjupa sociala skillnader mellan eliten och de lottlösa.

Röstandet följer inte alltid religiös tillhörighet. Muslimska Rania Adel, 24, i islamisk huvudduk visade glatt upp sitt lillfinger färgat av vallokalens blåa bläck.

– Jag röstade på en kristen affärsman, Naguib Sawiris, i Det egyptiska blocket för att jag vet att han vill göra det bästa för Egypten. Det här landet har två religioner och jag vill inte blanda religion i politiken.