I rapporten beskriver HRW hur fokus har flyttat till den väpnade konflikten istället för säkerhet för de civila och efterlevnad av lagar. Trots all retorik och alla miljoner som lagts på de afghanska kvinnorna är läget för dem betydligt försämrat.

- Efter talibanernas fall ville alla komma hit och arbeta för kvinnors rättigheter, och de var stolta över att säga att de var här för att hjälpa afghanska kvinnor. Sakta, sakta har detta försvunnit. Kvinnorna är inte prioriterade, vare sig av vår egen regering eller internationellt. Vi är bortglömda, säger den afghanska parlamentsledamoten Shinkai Karokhail i en av intervjuerna i rapporten.

Genom 120 intervjuer med afghanska kvinnor i rapporten tecknas en bild av rättsosäkerhet, sexuellt våld, tvångs- och barnäktenskap, hot och stora begränsningar i rörelsefriheten.

”Att regeringen har misslyckats med att straffa de som mördat tongivande kvinnor skapar ett slags straffrihet för dem som är ute efter kvinnor”, skriver HRW i en kommentar. En av dem som nämns är politikern och människorättsaktivisten Sitara Achakzai som sköts ihjäl i Kandahar i april i år. Ingen har gripits för dådet som tillskrivs talibanerna.

En annan kvinna med politiskt engagemang som inte vågar låta sig citeras med namn berättar i rapporten att hon blivit hotad många gånger: ”Jag rapporterar hoten ibland, men myndigheterna uppmanar mig att inte skaffa mig fiender, att vara tyst. Men jag vill inte sluta tala om kvinnors rättigheter och mänskliga rättigheter.”

Den svåra situationen gäller inte bara de kvinnor som kliver fram för att arbeta politiskt. Fortfarande beräknas att mer än hälften av flickorna är yngre än 16 år vid de äktenskap som ingås. Mellan 70 och 80 procent av äktenskapen genomförs utan flickans eller kvinnans samtycke. Mer än hälften av kvinnorna blir slagna, och 17 procent uppger att de tvingas utstå sexuellt våld.

Svenska Afghanistankommittén, SAK, har länge arbetat med kvinnofrågor över hela landet. Generalsekreteraren Torbjörn Pettersson håller med om att läget blivit betydligt svårare på senare tid.

- De reformer som var så positiva 2002–2005 har avstannat och man kan se hur utvecklingen börjar gå bakåt, säger Torbjörn Pettersson.

Han menar att det delvis hör ihop med det ökade våldet som begränsar kvinnornas rörelsefrihet.

- Regeringen har blivit mer konservativ och låtit konservativa krafter få större inflytande. Talibanernas framgångar har gjort situationen mer osäker för kvinnor. Man stänger flickskolor som en symbolfråga i motståndsrörelsen, säger Torbjörn Pettersson.

Just flickskolorna är framträdande för SAK:s verksamhet i Afghanistan som i år fick 105 miljoner kronor från svenska biståndsorganisationen Sida.

- När vi har fått hot mot skolor har vi stängt dem tillfälligt. Sedan inleds förhandlingar via lokalsamhället som protesterar mot talibanrörelsen. Ofta kan skolan starta igen efter någon vecka. Vi har haft cirka tio skolor som har varit stängda under en period men ingen har stängts permanent. Sammanlagt driver vi 400 skolor, berättar Torbjörn Pettersson.

I rapporten uppmanar HRW biståndsgivare och den afghanska regeringen att på nytt göra kvinnornas rättigheter till en prioritering för landet.

- Medan världen fokuserar på Obama-administrationens nya säkerhetsstrategi, är det avgörande att se till att kvinnors och flickors rättigheter inte bara blir en läpparnas bekännelse, säger Rachel Reid, som arbetar med Afghanistanfrågor för HRW.