CHARLOTTE Tre teman kommer att dominera: mångfalden i det demokratiska partiet, försvar av president Obamas beslut i Vita huset och svartmålning av Republikanerna som försvarar giriga miljonärer och tänker montera ner välfärden.

I förra veckan när Republikanerna höll sitt partikonvent var det flera talare som dröjde väl länge med att nämna Mitt Romneys namn. Det blir med största sannolikhet mer disciplin från podiet i Charlotte, i regi av kampanjstaben i Chicago.

Lika många tiotusentals partigängare, påtryckare, sponsorer och journalister sluter upp i Charlotte som i Tampa, med samma uppsättning seminarier, mottagningar, debatter – fast olika inriktning med mindre om behovet av ett friare företagande och färre pålagor från Uncle Sam och mer om social rättvisa och rättvisare beskattning.

Bland det partikamraterna kommer att trumma för tisdag-torsdag kväll återfinns: vårdreformen, räddningsinsatsen av konkurshotade bilindustrin, initiativ för likalön för kvinnor, tidtabell för uttågen ur krigen, satsning på grön energi, snålare bensinförbrukning i nya bilar.

Om nu Romney-kampanjen riktade in sig på väljare som är besvikna på Obama kommer det här att handla om att locka grupper som Romney har uppenbara svårigheter att nå. Alltså yngre, ensamstående mammor, latinos, svarta, homosexuella, fackligt aktiva – men också exempelvis katoliker, symboliserade av nunnan Simone Campbell som bjudits in som talare och som lett protester mot republikanska budgetnedskärningar.

En huvudtalare heter annars Bill Clinton och detta för att påminna om det glada 1990-talet med 20 miljoner nya jobb och ett budgetöverskott som försvann när efterträdaren George W Bush sänkte skatterna och gick i krig mot Irak.

Obama själv kampanjade för fullt när Republikanerna sammanträdde och minglade, med ett par turnéer till swing-stater och ett par djupintervjuer:

– Jag kan inte göra mig till talesman för guvernör Romney och hans bevekelsegrunder. Vad jag kan säga är att han anslutit sig till en rad åsikter, extrema åsikter, som ett antal republikanska ledamöter i representanthuset omfattar.

Det var en av många pikar från honom mot Republikanerna i kongressen som också blir måltavlor i Charlotte, med anklagelser om att de bedrivit obstruktionspolitik i fyra hela år och att partiet drivit så långt till höger att mittenväljare bör akta sig.

Obama ska hålla sitt tal sent på torsdag kväll. Förväntningarna är minst lika uppskruvade på honom som på Romney. Nu måste Obama överträffa sina gamla triumfer med talet om ”inte röda eller blå stater, utan Förenta staterna” vid konventet i Boston 2004 och ”den förändring vi behöver är på väg, jag har sett den” vid konventet i Denver 2008.

Än så länge har Obama-kampanjen talat mer om vad Obama gjort än vad han tänker göra under en eventuell andra period. I nämnda intervjuer framhåller Obama att han minsann är redo för kompromisser även om de egna kärnväljarna blir arga. Interna slitningar förekommer även bland Demokraterna, med missnöje över att privata försäkringsbolag fick fortsätta nästan som förut efter vårdreformen.

– Om republikanerna fortsätter att blockera sådant som jag vet vore bra för Amerika får jag försöka kringgå dem, sa Obama i Time Magazine som pryds av hans ansikte i denna veckas nummer, precis som Romney gjorde förra veckan.

Reportern berättade efteråt att Obama verkat frustrerad och irriterad över den nidbild andra sidan tecknar av honom. Han gick också till attack mot de nya kampanjfinansieringsreglerna med retoriska frågan ”Vill vi verkligen ha ett land där en enda person kan skänka 10 miljoner dollar?”

I en ingående väljarstudie som Washington Post gjort i samarbete med Kaiser family foundation indelas Demokraterna i fyra kategorier, mot fem för republikanerna. I de två största svarar över 90 procent att alla inte fått samma chanser i USA.

1 De religiösa, 34 procent: För en stark offentlig sektor, inte så välutbildade, minoriteter med tyngdpunkten i Södern, ingen majoritet för samkönade äktenskap.

2 Storstadsvänster, 29 procent: Vita, välbärgade och sekulära, anser att skatterna bör höjas för höginkomsttagare och vill banta försvaret, stöder vårdreformen och skärpt vapenlagstiftning.

3 Individualistisk vänster, 24 procent: Anser att folk bör ta ansvar för sig själva men står nära urbana vänstern i sociala frågor.

4 Låginkomsttagare på landsbygden, 13 procent: Enda kategorin som är för en krympt offentlig sektor. Lägsta procenttal, 71 procent, som uppger att de tänker rösta på Obama.