När Tong Baoping väl kommit upp ur den lilla privatägda kolgruvan Qianshangruvan tänder han en cigarett. Lönen ligger på 70 till 100 yuan per dag, vilket motsvarar 60 till 85 svenska kronor. En förhållandevis bra lön i KIna, men så är arbetet också mycket riskfyllt.
Den kan komma obemärkt, för att giftig gas fyllde gångarna och ventilationssystemet läckte och gasmätaren var sönder. Döden kan också komma långsamt. Om gruvans utgång har täppts till kvävs du sakta ihjäl. Och om du får stenlunga av att andas in koldammet i gruvan kan det ta flera år innan du dör.
Kina producerar 35 av världens kol, och dödar 80 procent av kolgruvearbetarna. Det är enligt officiella siffror som visar att cirka 6 000 omkommer per år i kinesiska kolgruvor. Men enligt uppgifter från China Labour Bulletin kan det vara så många som 20†000 kolgruvearbetare, eller 55 om dagen, som dör per år i Kina.
Datong är en deprimerande stad i norra Kinas kolgruvetäta Shanxiprovins som är mest känd för 45 grottor med tusentals buddastatyer från 500-talet. Men turistindustrin har svårt att komma igång. Himlen är grå, vägarna kantas av sot och buddhorna är täckta av koldamm. Kinas skenande utveckling har en glupande aptit på energibränsle.
Qi Shihai kom upp ur den lilla, privatägda kolgruvan Qiangshan för en halvtimme sedan. Han har redan simmigt röda ögon av för mycket risbrännvin.
–Man vänjer sig vid rädslan, säger han och lutar sig mot väggen som är täckt av ett ingrott lager koldamm. Qi Shihai har arbetat som kolgruvearbetare i tjugo år. Han har inget kontrakt, ingen försäkring eller pension. Han får fyra dagar ledigt i månaden, men har varken sett till någon säkerhetsutbildning eller doktor under de åren han har jobbat.
–Jag vet inte när jag kommer att dö, så jag kan lika gärna leva livet och spendera mina pengar, säger Qi Shihai, medan han tänder en cigarett och fyller på sitt lilla glas med brännvin.
I Qianshan arbetar 500 kolgruvearbetare för 70 till 100 yuan per dag (1 yuan är 0,85 kronor). Qi Shihai delar sitt rum på femton kvadrat med två andra kolgruvearbetare. Allt, precis allt, i den nergångna arbetslängan är täckt av kol. Efter en kort stund kan man känna hur koldammet har målat hyn grå och trängt in näsa, öron och lungor.
–Ingen vill vara kolgruvearbetare om han kan försörja sig på något annat sätt. Det finns ingen respekt för oss, säger Qi Shihai.
Qi Shihai arbetar i de farligaste teamet i kolgruvans första led. Det betyder mer pengar. Om han arbetar tillräckligt många tolvtimmarspass kan han tjäna upp till 3000 yuan per månad, vilket kan jämföras med den kinesiska medellönen som ligger på 1200 yuan i storstäderna och 800 yuan på landsbygden. Men det betyder också att han inte kan äta eller se dagsljus på tolv timmar. Han löper dessutom mycket större risk att råka ut för olyckor.
I små, privata kolgruvor som Qianshan, bryts kolet genom att man borrar långt in i gruvgångens vägg. Sedan stoppas det in sprängämnen i hålet. När arbetarna är på säkert avstånd sprängs kolet, och kan sedan skyfflas ut från gruvgångarna och transporteras upp till ytan. På en arbetsdag hinner Qi Shihais team med fem explosioner.
–Den bästa stunden på dagen är när man kommer upp från mörkret i gruvan och ser dagsljuset, säger Qi Shihai. Då brukar jag tänka att jag inte har dött i†dag heller.
Kinas rekordtillväxt har skapat ett energibehov som är svårt att tillfredsställa. Medan kolet sakta men säkert avvecklas, går priserna upp. För några år sedan kostade kolet 40 yuan per ton. I mars kostade ett ton kol 280 yuan och i april hade priset ökat till 300 yuan per ton i Shanxiprovinsen. I den rikare Zhejiangprovinsen var priset 500 yuan för ett ton kol. Samtidigt minskade aprilproduktionen i Shanxi med 11 miljoner ton jämfört med samma tid förra året.
Jinhuagong är en av de mest säkra och moderna gruvorna i Datong. Här bor och arbetar 8000 kolgruvearbetare och deras familjer i miljonprojektliknande höghus som ligger runt omkring hjärtat av området, kolschaktet. Det bryts tre miljoner ton kol per år i gruvan och man räknar med att den kommer att räcka i 35 år till.
För att visa myndigheternas goda vilja erbjuds turistturer till en gruvmuseum som ligger i uttjänta gruvgångar 300 meter under marken. Där dryper väggarna av fukt och det är ont om syre i den unkna luften. Trots att det är högt i tak i de nymålade gruvgångarna, känns de klaustrofobiska.
Vi forslas tillsammans med ett tiotal gruvarbetare i ett söderrostat metalltåg till utställningsområdet. Medan de fortsätter längre in i schaktet blir vi strängt tillsagda att inte ta foton på grund av säkerhetsrisken.
Guiden, en ung flicka med stora runda ögon och välvårdad hy, säger att hennes farfar var gruvarbetare. Sedan visar hon gasmätaren. Den står på 0,09 procent. Hon förklarar att vi kan börja oroa oss om den närmar sig 1 procent. Sedan får vi gå in i den del av gruvgången som fungerar som luftficka. När guiden stängt de kassavalvstunga dörrarna bakom oss, visar hon tre generationers gruvredskap.
Den första generationens redskap bestod av hacka, spade och handdragna vagnar som användes fram till 1900-talet. Den andra generationens redskap är en maskindriven borr och sprängämnen medan den tredje generationens består av riskfria, maskindrivna och fjärrstyrda monstermaskiner.
Budskapet är omöjligt att missa:
–De kinesiska gruvorna är moderna, säkra och rena. Myndigheterna satsar på säkerhet. Olyckorna händer bara i de privata kolgruvorna, något som de inte kan rå över.
Premiärministern Wen Jiabao kom på besök i Shanxiprovinsen under det kinesiska nyåret, för att visa sitt stöd till de anhöriga till 166 kolgruvearbetare som dog i Chenjishangruvan i november. Premiärministern lovade att säkerheten skulle höjas. Men resan blev något av ett fiasko då hela 214 kolgruvearbetare dog bara en vecka senare i Liaoningprovinsen. Året innan hade premiärministern firat nyår i en gruva med samma ägare. I mars i år avslöjades ännu en gruvskandal då 18 gruvarbetare dog i en annan olycka i Liaoningprovinsen, eftersom chefen för säkerhetsbyrån Peng Guocai även visade sig vara ägare till gruvan.
Wen Jiabao såg till att 453 personer som varit ansvariga för säkerhet arresterades och utlovade tre miljarder till att höja säkerheten – men bara i statliga gruvor.
Den 1 januari i år kom det nya utförliga säkerhetsföreskrifter för kolgruvor från Kinas säkerhetsbyrå. Bland annat kommer 10 0000 äldre kolgruvearbetare att bli säkerhetsombud och man höjer även kompensationen efter dödsfall tredubbelt till 200 000 yuan.
Men efter olyckan i Liaoning fick de anhöriga familjerna bara 80 000 yuan – resten gick till en gemensam fond. Dessutom har nu polisen och den statliga fackföreningen delat upp de anhöriga i grupper om tio, för att de ska kunna övervakas så att inga oroligheter uppstår.
Pekings strategi är att ersätta koldriften med andra energibränslen, samtidigt som man stänger så många små kolgruvor som möjligt. I Pekingområdet planerar man att stänga alla privata kolgruvor år 2010. Produktionen kommer att sänkas från sexton till nio miljoner ton.
Under tiden låter man bli att kontrollera säkerheten i de privata kolgruvorna.
–Regeringen bryr sig bara om kolgruvorna när det har varit en explosion, säger Zhu Haicheng, som fortfarande är kolsvart i ansiktet efter att ha arbetat i Qianshans gruvgångar.
