Efter många turer och en sista nattmangling kunde länderna enas om en överenskommelse som innebär ett steg framåt - om än ett litet sådant.

Överenskommelsen betyder att FN-processen räddas efter att ha hotats av total kollaps efter mötet i Köpenhamn för ett år sedan.

- Jag är trött men jätteglad. Vi fick upp processen ur diket. Det här gör det möjligt att gå vidare, säger miljöminister Andreas Carlgren (C).

Den svåraste stötestenen var hela tiden framtiden för det nuvarande klimatavtalet, Kyotoprotokollet.

Kina, Indien och andra u-länder kräver att avtalet förnyas när det löper ut 2013, eftersom det är det enda bindande avtal som existerar. De ser det som en garanti för att i-länderna tar huvudansvaret för minskningen av växthusgasutsläppen.

Men USA är inte med i avtalet, och Kina omfattas inte av några bindande krav eftersom landet klassas som ett u-land. Ingen förutsåg vilken utsläppsjätte Kina skulle utvecklas till när avtalet togs fram på 90-talet.

Det har lett till att länderna som binds av Kyoto numera bara svarar för 27 procent av de globala växthusgasutsläppen.

Detta har Japan, Kanada och Ryssland ledsnat på. Under Cancúnmötet har de hotat med att hoppa av avtalet om inte Kina och USA också omfattas av bindande krav i framtiden.

I överenskommelsen är därför skrivningen om Kyoto medvetet otydlig - för att få japanerna och de andra att gå med på texten. I praktiken har man skjutit på det avgörande beslutet.

Däremot lyckades man få in ländernas utfästelser från Köpenhamn i texten. Det innebär att utfästelserna nu är en officiell del av FN-processen.

- Det innebär att vi öppnar för ett avtal som omfattar 85 procent av världens utsläpp i framtiden, inte bara 27 procent som är fallet med Kyoto, säger Carlgren till TT.

Uppgörelsen i korthet:

Den manar till "stora nedskärningar" av globala utsläpp, för att nå tvågradersmålet. Öppnar för att målet, om en högsta temperaturhöjning på jorden, skärps till 1,5 grader Celsius.

Den fastställer Köpenhamnsmålet om i-länders minskningar à 25-40 procent 2020 jämfört med 1990. Detta mål ingår i Kyoto, och omfattar därför inte USA.

Den upprättar GCF (Green Climate Fund), ett nytt fondorgan som ska fördela miljöpengar bland världens fattigaste länder. Från 2020 ska fonden omfatta 100 miljarder USA-dollar per år.

Den manar till gemensamt arbete för att hejda skogsskövling, en avgörande miljöfaktor eftersom vegetation binder växthusgaser. Den manar också de rika länderna att diskutera en skärpning av de utsläppsminskningar som ingår i Kyotoprotokollet, "för att säkerställa att det inte blir något glapp" när avtalet löper ut vid årsskiftet 2012-13. Frågan skjuts i praktiken därmed upp till nästa klimattoppmöte, i Durban i Sydafrika om ett år.