Med denna gemensamma slutsats lyckades Frankrikes president Nicolas Sarkozy, toppmötets ordförande, undvika ett hotande bakslag som allvarligt skulle ha skadat EU:s klimatpolitik och internationella anseende. Men för att nå detta resultat tvingades Sarkozy till eftergifter som kan urvattna klimat- och energipaketet. Hur mycket som till slut återstår av de ursprungliga ambitionerna klarnar först när förhandlingarna slutförts mellan medlemsregeringarna och med EU-parlamentet.

–Alla säger sig sakna resurser och många menar att någon annan där ute skall betala, kommenterade statsminister Fredrik Reinfeldt, som förutser nya hårda förhandlingar de kommande veckorna.

En grupp länder med Italien och Polen i spetsen gick till frontalangrepp mot klimat- och energipaketet med hänvisning till kostnaderna och den sviktande konjunkturen. De skulle helst sett att förslaget lades på is i väntan på bättre tider.

Mot den hållningen stod en annan gruppering omfattande bland annat Sverige, Storbritannien och Spanien som anser att det globala klimathotet består oavsett den ekonomiska konjunkturen och att EU skall försöka ta ledningen för en världsomfattande klimatpolitik.

Förhoppningen är att de internationella förhandlingarna i Köpenhamn i slutet av nästa år skall kunna leda till ett nytt avtal som uppföljning till Kyoto och att EU där skall kunna framträda som en förebild för världen.

I mars 2007 enades de 27 EU-länderna om målsättningarna med år 2020 som måldatum. Utsläppen av växthusgaser skulle sänkas med 20 procent, andelen förnybar energi skulle öka till 20 procent och effektivisering och besparingar skulle sänka energiförbrukningen med 20 procent.

I och med att formeln 20-20-20 till 2020 ligger fast blir fördelningen av ansträngningarna ett nollsummespel mellan de 27 länderna. När kommissionen i början av året presenterade ett förslag till fördelning började regeringarna argumentera som om EU skulle bestå av 27 specialfall som alla vill åtnjuta särskild behandling.

Det är denna fördelning av ansträngningarna som ställer medlemsländerna mot varandra. Om ett land tillåts göra mindre måste andra göra mer för att ekvationen skall gå ihop.

Vid nästa toppmöte i december kan man räkna med att motsättningarna leder till rejäla bataljer, vilket blir ett riktigt kraftprov för ordföranden Nicolas Sarkozy.