Angela Merkel presenterar sina mycket höga ambitioner inför det EU-toppmöte som hon på torsdag och fredag skall leda i Bryssel.
I en lång intervju i gårdagens Süddeutsche Zeitung utvecklar hon sina prioriteringar, som innebär att energi- och klimatfrågorna hamnar i centrum när stats- och regeringscheferna möts. Det reformprogram för jobb och tillväxt – kallat Lissabon-processen – som brukar dominera varje vårtoppmöte hamnar i år för första gången i skuggan av klimathotet.
Om Angela Merkel, som tidigare varit miljöminister, får som hon vill så lyfts under den här veckan för första gången energi- och klimatpolitik upp på EU-nivå. Den gamla grundläggande principen med energipolitik som en helt nationell angelägenhet skulle därmed åtminstone till en del överges.
Merkel antyder att hon även skulle vilja förändra EU:s grundfördrag så att unionen skulle få befogenheter att agera inom energi- och klimatfrågorna. Såväl internt inom EU som externt i förhållande till andra länder skulle energifrågorna behandlas som gemensamma angelägenheter. Hur långt Merkel till slut vill gå i denna riktning förblir dock oklart.
I det utkast till slutsatser för EU-toppmötet som diskuterades vid gårdagens förberedande ministermöte formuleras en så kallad integrerad ansats. Varje medlemsland väljer självständigt vilka energikällor det vill utnyttja, men politiken skall vara förenlig med tre målsättningar:
•Öka säkerheten i energiförsörjningen
•Säkerställa Europas konkurrenskraft genom rimliga energipriser
•Befrämja miljömässig hållbarhet och bekämpa klimathotet.
I den globala politiken mot klimatförändringar bekräftas målsättningarna för förhandlingarna om det avtal som skall komma efter Kyoto-protokollet (2012). Till 2020 är EU berett att minska utsläppet av växthusgaser med 30 procent (jämfört med 1990) med inriktning på att till 2050 kollektivt uppnå en sänkning med 60 till 80 procent (jämfört med 1990).
I en bilaga presenteras en detaljerad handlingsplan för energipolitiken de närmaste åren. Den gemensamma marknadens regler för konkurrens skall fullt ut tillämpas även inom energisektorn, vilket bland annat innebär att de stora europeiska energibolagens vertikala integration skall brytas upp.
I handlingsplanen preciseras också en serie målsättningar för effektivare energianvändning, för övergång till förnybara energikällor och ökad användning av biobränslen. Samtidigt förespråkas i utkastet till slutsatser för toppmötet att EU-länderna skall tala med en röst i förhållande till energileverantörer utanför EU, bland annat i förhållande till Ryssland.
José Manuel Barroso, EU-kommissionens ordförande, som numera framstår som en engagerad miljöaktivist, passar idag på att skaffa sig en egen grupp rådgivare i energi- och klimatfrågorna. I den ingår bland andra Sir Nicholas Stern, som blev berömd i höstas genom ”Stern-rapporten”, den italienske nobelpristagaren Carlo Rubbia och Sveriges förre finansminister Allan Larsson. Gruppen möts för första gången idag under en lunch med Barroso.
Samtidigt med den mycket påtagliga och snabba omsvängningen i energi- och klimatpolitiken känner sig EU-kommissionens tyske vice ordförande Günther Verheugen (s) manad att varna för ”klimathysteri”. Det är Verheugen som i kommissionen ansvarar för industrifrågor och för den så kallade Lissabon-agendan från år 2000 (att EU ska vara världens mest konkurrenskraftiga och kunskapsbaserade ekonomi) som numera allt mer verkar falla i glömska.
