Upptakten inför årets klimatförhandlingar om hur utsläppen av växthusgaser ska minskas är i full gång. FN:s årliga konferens hålls i Durban, Sydafrika, i november-december, och ett förberedande möte i Panama har nyligen avslutats.
Men förväntningarna är låga, och i USA, som innehar en av huvudrollerna, är debatten stendöd.
–Ingen här pratar klimatpolitik. Frågan har helt ramlat ur debatten i Washington. Den som tar upp klimatfrågan blir omedelbart stämplad som en extrem demokrat och då kan inte heller någon republikan prata om den. Tea party-rörelsen har gjort klimat till ett signalord, säger David Pumphrey, klimatexpert vid den säkerhetspolitiska tankesmedjan Center for strategic and international studies i Washington.
Den konservativa Teaparty-rörelsen driver ett hårdfört ifrågasättande av hur mycket makt regeringen ska ha. Det berör i högsta grad klimatpolitiken eftersom den innebär regler och gränser för koldioxidutsläppen främst för industrin men också allmänheten.
Till exempel försöker den republikanske Texasguvernören Rick Perry nu locka väljare genom att lansera en kraftig satsning på olje- och gasexploatering i hittills fredade områden som i Alaska och utöka tillstånden i Mexikanska golfen.
Samtidigt finns en allmänt hållen uppfattning att vetenskapen inte kan slå fast att människans utsläpp har någonting med det varmare klimatet att göra.
–Climategate, när e-post från ledande klimatforskare läckte ut, slogs upp stort här vilket faktiskt förvånade mig. Det är en förklaring till misstron till klimatvetenskapen, säger David Pumhrey.
Allt det här gör att klimatfrågan är iskall även bland de politiker i Washington som tycker att frågan är viktig.
–Jag vet ärligt talat inte vad våra förhandlare i Durban kan göra, säger han.
I kongressen handlar debatten istället om hur miljömyndigheten Epa (Environment protection agency) ska kunna hindras från att införa de regler om tillstånd för koldioxidutsläpp under luftvårdslagstiftningen som är på väg. När president Obama misslyckades med att få igenom en klimatlagstiftning i senaten förra året, slog Epa fast att koldioxid är en luftförorening eftersom utsläppen har en negativ effekt på människor.
Även Epas regler om minskade kvicksilverutsläpp från koleldning attackeras hårt.
–I det fallet är det mer frågan om kongressledamöterna representerar en kol, olje- eller gasstat än om det är en republikan eller demokrat, säger Jennifer Morgan, chef för det klimatpolitiska programmet vid World Resources Institute.
Ett av organisationens mål är att en bindande lagstiftning som begränsar klimatutsläppen i USA ska införas.
Jennifer Morgan följer FN-förhandlingarna om ett internationellt klimatavtal på nära håll. Om EU går med u-ländernas krav om en ny åtagandeperiod av Kyotoprotokollet så kan det se ljusare ut även för ett nytt globalt avtal som omfattar alla länder, även USA, som inte antagit Kyoto, samt Kina och Indien.
Chansen är dock liten. EU:s miljöministrar ställde nyligen villkor för att fortsätta Kyoto som låser en eventuell fortsättning.
–Egentligen passar det USA bra att inte behöva ta en diskussion om ett legalt bindande nytt klimatavtal, när politiken på hemmaplan har blivit så förändrad, säger Jennifer Morgan.
Men hon märker också hur tålamodet med USA minskar i förhandlingarna.
–De säger att varför ska ett nytt globalt avtal byggas runt USA när Europa kommer med tomma händer?
