Pheu Thai har fått 263 mandat jämfört med 161 för Demokraterna, högst hälften så många platser i nationalförsamlingen. Valdeltagandet har också varit rekordhögt: runt 75 procent.

Vägen står därför öppen för Thailands första kvinnliga premiärminister, Yingluck Shinawatra, att bilda regering med egen majoritet.

Men Thailand förblir även efter det här valet ett djupt splittrat samhälle. De mindre partierna har nästan raderats ut och ersatts av ett tvåpartisystem – och i röster räknat är skillnaden inte tillnärmelsevis lika stor mellan Pheu Thai och Demokraterna. 375 av mandaten är utsedda i enmansvalkretsar medan bara 125 är utjämningsmandat, vilket gynnar det största partiet. I Bangkok, ett traditionellt fäste för Demokraterna, fick Pheu Thai ett knappt överläge. Men det räckte för att ta nästan alla mandat medan Demokraterna fick nöja sig med en handfull.

Och den stora frågan är vad som kommer att hända efter valet. Pheu Thai har givit en rad vidlyftiga vallöften som gratis ipad till alla skolbarn, gratis bredband till de flesta, högre rispriser för bönderna, höjda pensioner för de äldre, autonomi för den muslimska södern, nya snabbtåg över hela landet och mycket annat. Hur mycket av det kan man genomföra – och vad händer om man inte gör det? Hur skall allt detta finansieras?

Många vill också ha rättvisa för offren för den militära aktionen mot de regeringsfientliga demonstrationerna förra året då över 90 människor dog. Det stora flertalet var demonstranter. Men också poliser och militären sköts – och hur skall man förklara att det fanns vapen på bägge sidorna? Och hur kommer militären och byråkratin att reagera?

Tre tidigare folkvalda regeringar har avsatts: Thaksins egen i en militärkupp 2006 och två till honom närstående premiärministrar tvingades avgå 2008 när domstolarna ingrep efter anklagelser om brott mot vallagarna. Och kommer den nya regeringen, som med all säkerhet kommer att ledas av en person från samma familj som Thaksin att tillåta honom att återvända? Det kan orsaka protester från de fiender han trots allt har här – och de är inte obetydliga.

Samtidigt står det klart att premiärminister Abhisit Vejjajivas regering hela tiden lidit av brist på legitimitet, och Pheu Thais valseger kan också ses som en proteströst mot militärens inblandning i politiken. Abhisits koalition bestod visserligen av folkvalda representanter. Men enbart efter att en fraktion från den tidigare Thaksin-vänliga regeringen bytt sida efter vad som allmänt antas vara påtryckningar från militären. Medelklassen har också vänt sig mot omfattande censur av webbsajter som ansågs skadliga för monarkin – vilket drabbade även andra regimkritiker.

Förra året såg den thailändska ekonomin den största tillväxten på 15 år, men det räckte inte för Demokraterna att få väljarnas förtroende. Det återstår nu att se om Pheu Thai kan behålla den popularitet den vunnit i valet. Hittills har Thailand skonats från den globala ekonomiska krisen. Men nu i år har inflationen satt in med stigande priser på mat och bensin. Kommer Yinglucks regering att klara av en ny ekonomisk kris och vad den kan föra med sig? Hon har vunnit valet. Nu återstår att visa väljarna att hon också kan styra landet.