59-åriga Roza Otunbajeva tog befälet över den opposition som så överraskande snabbt fick president Kurmanbek Bakijev att fly huvudstaden. Enligt de första rapporterna leder hon den interimsregering som ska styra landet under sex månader i väntan på ett nytt presidentval. Och det var hon som ringde den ryske premiärministern Vladimir Putin och gav lugnande besked om utvecklingen i den lilla fattiga forna sovjetrepubliken.

– Oppositionen har full kontroll över händelserna och även kontroll över rättsväsende och armén, sade Otunbajeva till Putin.

En blick på ledarna i de övriga centralasiatiska staterna visar hur överraskande det är att en kvinna, åtminstone tillfälligt, tagit över makten. I Kazakstan härskar Nazarbajev, i Tadzjiki-stan Rachmonov och i Uzbekistan Karimov – tre auktoritära ledare som suttit vid makten sedan Sovjetunionens upplösning 1991 och bara kan tänka sig att släppa fram sina anhöriga som efterträdare.

–Roza Otunbajeva är öppen och positiv, har stor social kompetens. Hon är också respekterad i alla läger. Men hon har förstås en nackdel av att vara kvinna i ett land där traditionen att en man ska styra är så ingrodd, säger Bonnie Bernström.

Bernström har suttit i riks- dagen för Folkpartiet men är numera konsult. Det var i den egenskapen hon 2008 ledde en demokratikurs för kirgiziska politiker och där Otunbajeva snabbt utmärkte sig för sina ledaregenskaper och förmåga att diskutera sig fram till lösningar.

– Otunbajeva har en fördel av sitt enormt stora internationella kontaktnät och det gör också att hon har en annan syn på exempelvis demokrati än många av sina landsmän. Och hon är inte en korrumperad person, säger Bonnie Bernström som haft kontakt med Otunbajeva sedan 2007 och även besökt Kirgizistans nya ledare i dennas hemmiljö.

Otunbajeva har en tung utrikespolitisk bakgrund. Hon har varit utrikesminister vid fyra tillfällen sedan 1992 och hon var landets första ambassadör i såväl USA, Kanada och Storbritannien. Hon har arbetat nära landets båda tidigare presidenter Askar Akajev och Kurmanbek Bakijev, men hon har också varit med som en av ledarna till de två revolutioner som lett till deras fall.

– Ni kan kalla det för en folklig revolution, men det är vårt sätt att säga att vi vill ha rättvisa och demokrati. Det som har skett var vårt svar på förföljelser mot folket av Bakijevs regim, sade Otunbajeva på en presskonferens i Bisjkek.

Den före detta filosofiprofessorn Otunbajeva var den enda kvinnan bland det råd på 13 politiker som ledde oppositionen mot Bakijevs regim. Även om oppositionen idag kan tyckas enad kommer hon säkert på sikt att utmanas av starka män som så småningom vill bli presidentkandidater.

Där finns den före detta talmannen Omurbek Tekabajev, som ofta setts vid Otunbajevas sida under de senaste två turbulenta dagarna. Där finns också Almazbek Atambajev, ledare för de kirgiziska socialdemokraterna sedan 1999 och under åtta månader 2007 också premiärminister i den avsatte Bakijevs regering.

Otunbajeva agerade dock handlingskraftigt under sin första dag vid makten. Hon sade att hon tagit över både presidentens och regeringens uppgifter och sade att företag som ”privatiserats illegalt” under Bakijevs tid direkt ska övergå i statlig ägo, syftande i första hand på två stora kraftbolag.

USA har med flygbasen Manas (viktig för transporter till Afghanistan) ett stort intresse i landet. Kina har med de 10 000-tals uigurer som bor i Kirgizistan och anklagas för räder in i Kina också viktiga intressen att försvara. Men det är Ryssland som har det största inflytandet i Kirgizistan och det har under det senaste året varit ett stigande missnöje med president Bakijev från Moskvas sida.

I början av 2009 lovade premiärminister Putin Kirgizistan ett stödpaket på omkring 15 miljarder kronor och en förutsättning för lånet var sannolikt att Kirgizistan skulle stänga den amerikanska militärbasen. Istället omförhandlade Bakijev USA:s kontrakt, vilket gav en högre årshyra men förlängt kontrakt. Andra ryska pengar till investeringar uppges ha missbrukats av framför allt president Bakijevs son Maksim.

Roza Otunbajeva må vara ett hopp för det politiskt och ekonomiskt sargade Kirgizistan, men hon kämpar mot enormt starka krafter såväl innanför som utanför landets gränser.