Det är vår i Peking. Popplarnas frön virvlar runt i den lätta brisen och körsbärsträden blommar för fullt. Det är lunchtid på Beida, Pekinguniversitetet. Lei Bo och Yu Jinghui äter bland de andra studenterna i den stora matsalen. Lei Bo studerar kinesisk filosofi, Yu Jinghui kinesisk litteratur.

Lei Bo talar om bollen på tallriken och håller upp händerna för att visa. Om tallriken, om så bara lite, lutas åt ena hållet så sätts bollen i rullning.

–Kina har många problem, säger han. Men vi måste hålla balansen. Det är det viktigaste.

För snart 20 år sedan, 1989, studerade Mattias Lentz, nu minister på svenska ambassaden, kinesiska vid Pekinguniversitetet. Det var där, och på andra universitet, som studenternas protester startade, de protester som slutade i massakern vid Himmelska fridens torg.

–Vi fastnade på torget en natt och det flög skott över huvudet. Då förstod man ju hur allvarligt det var, berättar han.

Sedan dess har Amnesty och Human Rights Watch kommit med nya rapporter om Kinas brott mot de mänskliga rättigheterna. Dödsstraff, tortyr och politiska fångar. Men också omskolningsläger, där inte bara oliktänkande utan också uteliggare och tvångsförflyttade som protesterat kan interneras i upp till fyra år utan en rättslig prövning.

Enligt människorättsorganisationerna har förtrycket hårdnat under de senaste månaderna. Den kinesiska regimen storstädar inför de olympiska spelen.

Men Jiang Meng, som studerar ekonomi, menar att situationen inte går att jämföra med hur det såg ut i slutet av 80-talet.

–Regeringen är mycket mer flexibel än för några år sedan. Det är en stor skillnad jämfört med då, säger Meng som visserligen bara själv är just 20 år.

Tao, 26 år, vi säger att han heter så, studerar vid Pekingsuniversitet. Han är mycket intresserad av yttrande- och pressfrihet. Det är också på just det området som han anser att regimens restriktioner märks mest.

–Ja, det finns internetsajter som man inte kan surfa på och nyhetsförmedlingen är begränsad. Det finns också ämnen som inte kan tas upp på sajterna, som händelserna på Himmelska fridens torg, Falun gong och Tibet.

Själv känner Tao väl till oroligheterna 1989. På Peking universitetet finns ingen liknande studentrörelse idag, säger han. En del av hans kamrater tycker till och med att regimen gjorde rätt när protesterna slogs ned med våld, allt för att inte störa stabiliteten.

Själv tycker han att det är en ”fullkomlig tragedi” att regimen spärrar in aktivister som Hu Jia och Shi Tao, den senares enda brott var att han hade kontakter med medierna inför tioårsdagen av studentoroligheterna. För det dömdes han till tio års fängelse.

–Jag respekterar verkligen vad de här människorna gör. De satsar sina liv för att Kina ska bli bättre, säger han och tycker att det är bra att statsminister Fredrik Reinfeldt diskuterade Hu Jias namn med president Hu Jintao.

Statsminister Fredrik Reinfeldt tog utförligt upp frågan om de mänskliga rättigheterna med presidenten. Det har SvD fått bekräftat även från det kinesiska utrikesdepartementet. Men det är ändå inte den tuffa linjen som Reinfeldt har velat marknadsföra.

Oavsett om det har handlat om klimat eller mänskliga rättigheter så har ”dialog” varit statsministerns ledord under Kinaresan.

–Det är det kloka, långsiktiga sättet att bygga en riktig utveckling. Vi ska vara väldigt glada att vi får det utrymmet, förklarar Fredrik Reinfeldt.

Att rapporterna från Kina nu är, som statsministern uttrycker det, ”mycket alarmerande” gör bara dialogen än mer viktig, menar han.

Och statsministerns linje får helhjärtat stöd av Tao. Det är samtal som kan driva på utvecklingen. Just nu är det för mycket av konfrontation från västliga regeringar och medier.

–Vi tar steg framåt, men jag oroar mig för att alltför mycket av sådana inslag gör det svårare för dem inne i Kina som verkligen vill ha förbättringar.