PEKING
Chungcai Potentiella Intelligensskola har en enkel filosofi. Lär barn så mycket som möjligt, så tidigt som möjligt – och de utvecklas till genier.
Det är lördag morgon och klockan är åtta. Sjuåriga Yingying har just öppnat en biologibok för universitetsstudenter.
– I dag ska vi gå genom vad nukleinsyra är och därigenom även förhållandet mellan DNA och RNA, säger hennes lärare.
Yingying tar fram sin anteckningsbok och börjar anteckna.
– Jag älskar genetik, säger hon väluppfostrat. Hon har en vit prinsessklänning och håret uppsatt i tofs. Hon vrider sig otåligt på stolen, sneglar på oss besökare, leker med pennan, vänder på bladen.

Yingying bor i ett typiskt medelklasshem i Pekings norra förorter; en trea i en nybyggt höghus som kostar en kinesisk årslön per kvadratmeter.
I vardagsrummet trängs gosedjur på hyllorna och väggarna är tapetserade med spretiga teckningar i vattenfärg. Vid fönstret står en två meter lång bokrad med litteratur från soluppgångsprogrammet på Chuncai Potentiella Intelligensskola. Yingying och hennes lärare sitter vid leksaksbordet i plast, som fungerar som skrivbord.
– RNA är en nukleinsyremolekyl som är lik DNA. Nu ska jag förklara vad det är som skiljer dem åt, säger Yingyings lärare.
Yingyings fyrtio minuter långa lördagslektion kostar hennes föräldrar 140 000 yuan (Ungefär 130 000 kronor) om året. Eftersom hon var en av de första eleverna på Soluppgångsutbildningen är det här hennes andra år.
”Genier föds inte, de skapas” står det i informationsbroschyren. Efter att ha gått genom alla fyra nivåer i utbildningen kommer barnet kunna kemi, biologi, mikrobiologi, fysik och geografi på universitetsnivå. De kommer att förstå matematisk logik och 70 procent av amerikanska tecknade serier. De kommer att kunna måla, spela piano och komponera egna sånger.

Grundaren You Wu kom på sin affärsidé efter att ha utbildat sin egen son. Sonen var fyra år. Nu är han femton och enligt You Wu mer begåvad än andra ungdomar. Från ett kinesiskt livsstilsmagasin kramar den rundkindade sonen ett dragspel och tittar in i kameran med slö blick.
– Man måste kontrollera, kontrollera, kontrollera, säger han och slår näven i handflatan för varje gång han säger ”kontrollera”.
– Om man inte kontrollerar vilken information barnet tar in, blir det intresserat av Internet och annat som det inte har nytta av.
– Om ett träd är krokigt kan man inte göra det rakt igen, säger You Wu som har 160 studenter i sin skola.
– Visst, några av dem är misslyckade. Om barnen börjar när de är nio–tio år kan de aldrig nå lika bra resultat.

You Wus metod går ut på att små barn inte förstår, därför kan man lika gärna lära barnet komplicerad information. Om man fyller barnet med information fram till dess att det har fyllt sex år (det finns ingen gräns för hur mycket), så går informationen så småningom över till att bli aktiv kunskap (men de får inte vara yngre än ett år, då sover de bara).
– Det tar ett tag innan barnen visar resultat. Man kan beskriva det som att små barns hjärnor är som ett vitt papper som du fyller på med fakta.
You Wus pseudovetenskapliga förklaringar passar bra in i det kinesiska samhällsklimatet. Kinas rekordtillväxt uppmuntrar till att spränga gränser och göra det omöjliga möjligt.
Intelligenshöjande mirakelmediciner är lika populära som boken ”Harvardflickan Liu Yiting”, om en kinesisk flicka som kom in på Harvard som femtonåring. Den har sålt tre miljoner ex.
Samtidigt som det kinesiska samhället rusar fram, står skolsystemet kvar och stampar i konfucianistiska anda med utantillärning och hierarkifixering.
– Det kinesiska skolsystemet fokuserar bara på korvstoppning. Den förstör barnens kreativitet och fantasi, säger Yingyings mamma och tillägger att Soluppgångsutbildningen bara är en del av programmet efter skoltid. Yingying har privatlärare i piano, måleri och kalligrafi. Hon tar också danslektioner och sjunger i kör.

Och så pluggar sig Kinas medelklassbarn genom hela sin barndom. När de kommit upp i tonåren har de förvandlats till studiemaskiner som egentligen bara lärt sig en sak: att plugga är att överleva.
För utan privatlektioner och extrakurser kommer du inte in på en bra lågstadieskola, och då kommer du inte in på en bra mellanstadieskola, vilket gör att du inte kommer in på ett bra högstadium, och då kommer du inte in på en bra gymnasieskola – som lägger grunden för det viktigaste provet i livet: universitetsintagningsprovet.
Därför får Yingying bara leka tjugo minuter per dag.
– Yingying klagar aldrig på att hon inte får leka. Hon älskar att studera, säger Yingyings mamma, som vill vara anonym.
Yingying själv verkar inte plågad av sitt hårda schema.
– Jag vill bli balettdansös, säger hon och håller ut sin vita klänning.