WASHINGTON En både trotsig och triumfatorisk ton har smugit sig in i demokraten John Kerrys e-postmeddelanden till anhängarna.
- Vi klarade det! Dags att fira! heter det i dagarna när det visat sig att Kerry samlat in mer kampanjmedel än någon utmanare någonsin till en sittande president - och att han inte ligger så långt efter George W Bush i detta viktiga race.
Precis som tidigare val kommer det att sättas nya rekord i penningrullning fram till presidentvalet den 2 november. Om man lägger ihop Bushs cirka 215 miljoner dollar, Kerrys 180 miljoner dollar, centrala partikassor, fristående påtryckargruppers fonder och de offentliga valbidragen lär slutnotan hamna över gigantiska 1 miljard dollar eller 7,5 miljarder kronor.
Enligt Kerrys kampanjchef Mary Beth Cahill är det tack vare små bidrag från privatpersoner, ofta via internet, som det traditionella gapet mellan den demokratiske och republikanske presidentkandidaten delvis kunnat överbryggas.
Vidare tycks påtryckargrupper som MoveOn.org åtminstone
utåt vara bättre på att nå ut till bredare skikt än exempelvis den under 1980- och 90-talen så skickliga kristna högern.

Bushlägret iscensatte en massiv tv-annonsering i våras i utvalda nyckelstater. Kerry utmålades som en rik verklighetsfrämmande opålitlig vindflöjel, medan Bush porträtterades som en stark patriot mot smickrande bakgrunder i parallella egenannonser. Det återstår emellertid att se huruvida det verkligen blir valuta för de pengarna. Häromdagen framkom det också att talesmän för en del religiösa samfund reagerat mot att Bushkampanjen uppmanat dem att släppa ifrån sig adresslistor till tänkbara väljare.
Kerry må fortfarande vara okänd för de stora massorna som opinionsmätningarna visar, men ilskan mot Bush i de demokratiska leden jäser så till den grad att det blivit mindre intressant vem som är kandidaten. Den höjda politiska temperaturen märks i sådant som att unga kampanjarbetare i röda t-shirts står i gathörn i storstäder med frågan ””Vill du hjälpa till att besegra Bush?””. På en del
dekaler gäller maningen i stället att ””redefeat”” Bush, klå Bush en gång till, eftersom bilägaren aldrig erkände HD-utslaget år 2000 som gav Bush presidentposten trots att Al Gore fått fler röster.

Biobesök betraktas plötsligt som en demokratisk solidaritetshandling och ovannämnda Move On.org ordnade ””house parties”” med Michael Moore via tv-länk för att diskutera innehållet i Fahrenheit 9/11. Krönikörer spekulerar i om en film (vid sidan av alla anti-Bush-böckerna) kan påverka valutgången men mot det kan ju sägas att sympativågen för Bush efter Ronald Reagans död avklingade rätt snart.
Förr om åren inleddes inte det som kallas ””the political season”” på allvar förrän efter Labor Day-helgen i början av september. Det är nog egentligen först då (om någonsin) som vanligt folk börjar intressera sig för kandidater och valplattformar. Men lika gärna kan sägas att den ständiga valrörelsen pågått sedan förra presidentvalet, med profilannonsering, kampanjinsamling, flirtande med olika väljargrupper och
ingående opinionsmätningar ner i minsta valkrets.
Kerrys kampanjframgångar återspeglas också i en medvind för en del demokratiska kongresskandidater och minoritetspartiet hyser nymornat hopp om att göra framryckningar. Det gäller exempelvis i Illinois där den republikanske kandidaten tvingades lämna in efter avslöjanden om att hans exfru beskyllt honom för att tvinga med henne på porrklubb.