För några veckor sedan meddelade Uzbekistans diktatoriske president Islam Karimov att han drar sig ur CSTO, en militärpakt med Ryssland, Vitryssland, Armenien, Tadzjikistan och Kirgizistan. En vecka senare undertecknade han investeringsprojekt för omkring 20 miljarder kronor med amerikanska företag. Händelserna ruskar om maktbalansen i Centralasiens viktigaste land och får konsekvenser för hela regionen.

Kampen om inflytande i Centralasien har pågått under många år. Kina är en stor spelare men har – liksom i övriga världen – i första hand ekonomiska intressen. Kinas mycket stora investeringar begränsar Rysslands möjligheter att få en dominerande roll. Militärpolitiskt handlar det dock om den gamla, och fortfarande i högsta grad levande, rivaliteten mellan Ryssland och USA.

Ryssland vill till varje pris hålla USA, och framför allt amerikanska militära baser borta från sin intressesfär. För USA har de tre centralasiatiska länderna fått allt större betydelse, speciellt som amerikanerna inlett tillbakadragandet från Afghanistan med de enorma logistiska problem detta innebär. Egna militärbaser med stora flygfält i Afghanistans norra grannländer innebär, jämfört med transporter via Pakistan, stora vinster, både ekonomiskt och säkerhetsmässigt.

USA:s relationer med Uzbekistan har pendlat stort det senaste decenniet. 2001 erbjöd president Karimov USA att använda militärbasen Karshi-Khanabad, men det var ett samarbete som till Moskvas glädje fick ett abrupt slut 2005. Det var då Karimov beordrade en massaker i staden Andisjan för att stoppa stora demonstrationer. Minst 500 människor sköts ihjäl och USA kunde inte låta bli att delta i kritikerstormen från Väst.

Men sedan några år är Andisjan glömt, liksom Karimovs grymma förföljelser av alla oppositionella, och militärstrategiska intressen har tagit överhand. Därför är nu USA tillbaka på militärbasen och tackar genom att betala hög hyra, göra stora ekonomiska investeringar och, som sagt, stoppa sina demokratiska ideal åt sidan.

Moskva ser alltså ut att åtminstone för tillfället ha förlorat slaget om Uzbekistan och har dessutom länge haft problem att stoppa USA från närvaro i Kirgizistan. Det är sedan många år det enda land i världen där USA och Ryssland har varsin militärbas inte långt ifrån varandra. USA har kontrakt på basen Manas fram till 2014 och Moskva gör nu allt för att kirgizerna inte ska förlänga det.

Ryssland undertecknade för en dryg vecka sedan tre viktiga avtal med Kirgizistans president Almazbek Atambajev: Förlängning av hyran för sin militärbas till 2032, avskrivning av en skuld på 500 miljoner dollar och deltagandet i ett mångmiljardprojekt att bygga ett kärnkraftsverk. Detta ger Moskva stort inflytande för decennier framåt. Samtidigt är den amerikanska basen Manas viktig för Kirgizistan eftersom den också utnyttjas för civilflyg och är landets i särklass bästa flygplats.

Den ryska storsatsningen på Kirgizistan ska också ses i skenet av problem i Tadzjikistan. Där finns visserligen omkring 6000 soldater från den 201:a motoriserade divisionen utplacerad i tre olika baser, men hyreskontrakten löper ut 2014. USA har dessutom visat ett nyvaknat intresse för det stökiga landet. I oktober har USA:s utrikesminister Hillary Clinton planerat en resa till regionen och det är ingen tillfällighet att just huvudstaden Dusjanbe tillsammans med Tasjkent är resmålen.

De tre centralasiatiska staternas ökade intresse för USA kan, enligt den ryske militäranalytikern Alexander Golts, kopplas till utvecklingen i Afghanistan.

–Bara några månader efter att de utländska trupperna lämnat Afghanistan 2014 kommer vi att få se militanta islamister strömma in i Centralasien, vilket kan leda till inbördeskrig. Majoriteten av befolkningen i Kirgizistan, Tadzjikistan och Uzbekistan lever i stor fattigdom och gör dem mottagliga för extremism. Det är mycket troligt att den faktorn i högre grad än något annat gör att länderna skiftar från samarbete med Ryssland och vänder sig till USA, skriver Alexander Golts och menar att Moskva inte klarar av att skydda mot inflödet av terrorister.

Alexander Golts hävdar också att USA erbjudit de tre centralasiatiska staterna en del av den militära utrustningen som under de kommande åren ska flyttas bort från Afghanistan.

Sammantaget har vi alltså ett Kina som ekonomiskt samarbetar alltmer intimt med alla tre staterna, USA som offensivt och framgångsrikt tar för sig för att skaffa militärbaser och Ryssland som till varje pris vill hålla USA borta och försvara sin traditionellt starka position i regionen – och söderifrån ett växande hot från militanta islamister i Afghanistan.

Spelet om Centralasien är högt och har alla ingredienser för att bli dramatiskt de kommande åren.