Mongolen Mang Lai har vant sig vid den nya torra toaletten. Med ny svensk teknik förbrukar han och ytterligare över 800 nybyggda lägenheter bara två tredjedelar av normal vattenförbrukning.
Foto: MARCUS HARALDSSON
I början var Mang Lai inte alls nöjd med sin nya spolfria toalett. Konstruktionen var dålig och rören läckte. Mang Lai och hans fru Batma fick kiss på golvet och det luktade bajs så fort vinden låg på från fel håll.
Toaletten var allt annat än fräsch. Efter att ha köpt en ny lägenhet för 150000 kronor i staden Dongshengs utkant kändes det fel att behöva skämmas när parets gäster skulle uträtta sina behov.
–Vi var skeptiska i början men nu har konstruktionen gjorts om och allt fungerar mycket bättre. Det finns en hel del kvar att göra, men det är på rätt väg. För att vi ska kunna leva långsiktigt i den här regionen måste vi få ordning på vattenförbrukningen. Vi får stå ut med lite krångel i början, säger Mang Lai klädd i vit pyjamas där han sitter vid tv-bordet i vardagsrummet.
Ut genom fönstret ser vi både avlägsen sandstäpp och nybyggda skyskrapor mot horisonten. Tillsammans med 2900 andra bor Mang Lai i världens största urbana testanläggning för ekologiska toaletter. Ett projekt som ska lindra de extrema utmaningar den här delen av Kina står inför.
Mang Lai och Batma är etniska mongoler, deras anfäder har levt här på Ordos högland i vad som nu är del av den kinesiska provinsen Inre Mongoliet sedan tiotusentals år. Det som en gång var ett bördigt och delvis skogklätt gräsland har de senaste 60 åren fått utså massiv miljöförstöring. Jordlagret är mycket tunt och känsligt och ständigt utsatt för extremt väder. På sommaren är det ofta långt över 30 grader varmt och på vintrarna är minusgraderna lika många. Överbetning från tiotusentals getter har pågått länge men tog ordentlig fart under Mao Zedongs tid vid makten fram till 1976. Då ägnades inga som helst hänsyn till naturliga förhållanden och Ordos ekologiska system kollapsade. När gräs och träd försvann upphörde jordens förmåga att behålla vatten och reservoarer. Floder och sjöar torkade ut.
I slutet av 1990-talet var omkring 70 procent av marken täckt av sand. Vårstormarna tar med sanden härifrån och ställer till problem i Peking och så långt bort som i Japan. På senare år har en viss förbättring skett med omfattande plantering av nya träd men samtidigt har trycket på resurserna ökat dramatiskt. Idag delar staden Dongshengs befolkning på drygt 100 liter vatten per person och dag. I ett internationellt perspektiv är det ett av jordens torraste områden med långt lägre vattentillgång per person än något land i Afrika och torrare än Gazaremsan i Mellanöstern.
Madame Sun Lixia är högsta kinesiska ansvarig för projektet med torra toaletter som Mang Lai stiftat nära bekantskap med. Hon sitter i lokalregeringens jättelika palats i östra Dongsheng. Gräsmattorna som omringar byggnaden bevattnas ständigt medan stora delar av befolkningen enbart har tillgång till vatten i ledningarna 60 minuter per dag. Sun Lixia berättar om Ordos nyfunna rikedom.
–Idag är Ordos en av de snabbast växande platserna i hela Kina och både folk och pengar väller in. Det ger nya stora påfrestningar på miljön och det är väldigt svårt att få vattnet att räcka till. Med ny teknik ska vi kunna övervinna även det här problemet. Konceptet med de torra toaletterna måste lyckas och gå på export över Kina och hela världen. De ska bli en del av Ordos framtida rikedom, säger Sun Lixia.
Ordos nuvarande rikedom beror på att områdets berggrund innehåller så mycket som en sjättedel av Kinas totala stenkolsreserver och stora mängder naturgas. I Kina har kolpriserna nästan femfaldigats sedan 2002 och i Ordos har entreprenörer och den lokala regeringen delat på pengarna. På Dongshengs gator rullar nu bilar som Volvo, Hummer, BMW och Mercedes och Holiday Inn öppnade nyligen sitt första lyxhotell. I samband med detta har befolkningen i Dongsheng på sex år dubblerats till 450000 människor.
Utvecklingen har gått så fort och är så lovande att myndigheterna nu beslutat bygga en helt ny stad, Kangbashi, med kapacitet för ytterligare 500000 invånare två mil utanför Dongsheng. På Kangbashis sandstäpp samsas enorma regeringsbyggnader med en absurd djungel av ännu inte färdigbyggda skyskrapor och skelett av nya fabriker, sporthallar och skolor och planer på flera tusen arkitektritade lyxvillor. Problemet med vattnet är dock detsamma. Och det blir mer desperat för varje dag som går.
Det är här de torra toaletterna kommer in i bilden. Konceptet har utvecklats av EcoSanRes på Stockholm Environment Institute, SEI, under många år och har testats i en mängd mindre anläggningar runt om i världen. Det långsiktiga målet är att hitta hållbara lösningar för den halva av världens befolkning som idag saknar tillgång till fungerande avlopp och på grund av detta drabbas extra hårt av torka och förorenat vatten.
Toaletterna använder inte något vatten alls och avföringen ger utmärkt kompost och urinet perfekt kemisk gödsel. Varje hushåll som använder tekniken förbrukar en tredjedel mindre vatten än normalt. År 2002 letade projektledningen efter en lämplig plats där man skulle kunna testa tekniken i riktigt stor skala.
–Dongsheng visade sig ha behov både av nya lösningar och ekonomiska resurser tillräckliga för att dra runt ett projekt i full skala. De gick med på att låta oss testa tekniken i ett nytt bostadsområde, säger Arno Rosemarin, vattenexpert på SEI som sedan formaliteterna blev klara 2003 har rest fram och tillbaka till Dongsheng 30 gånger.
De torra toaletterna är installerade i 832 lägenheter i 42 byggnader mellan fyra och fem våningar höga. Totalt har hela bygget kostat närmare 200 miljoner yuan (motsvarande ungefär 170 miljoner kronor) finansierat av SEI:s lokala partners, privata och offentliga.
Men det är mycket som strulat. De lokala politikerna har inte alltid förstått konceptet med att spara vatten. De har just låtit bygga en stor pipeline som pumpar vatten 100 kilometer till Dongsheng från den allt torrare Gula floden. Sedan vardet tekniken som strulade då den kinesiska byggfirman använde undermåligt material och outbildad arbetskraft. Tätningar fungerade inte, rör gick sönder och fläktar installerades fel. De utländska experterna upptäckte massor av byggfusk. När så folk började flytta in kom de verkliga utmaningarna i att ändra toalettbeteendet hos tusentals kineser.
–Hur man beter sig på toaletten är högst personligt och svårt att förändra. Det är likadant i Europa. I Kina slänger folk sopor i toalettstolen, vilket försvårar komposteringen och folks vanor passar inte alltid in i våra modeller. Det är en stor utmaning att få nästan 3000 personer att tänka nytt och att få ett helt samhällssystem, logistik, sophämtning och annat att förändras, säger Arno Rosemarin.
Ytterligare ett problem är att spolande toaletter anses moderna och oerhört praktiska i Kina. Man trycker på en knapp och spolar bort alla problem. Torrdass anses vara bakåtsträvande och primitiva. De påminner de nya stadsborna om de ofta vidriga hål-i-backen toaletterna som fortfarande är absolut vanligast på Kinas landsbygd och i småstäderna.
Trots alla problem anser Arno Rosemarin att projektet varit lyckat. Nästa år kommer SEI att lämna över all administration till de lokala myndigheterna. Då kommer det att visa sig hur mycket av tankarna om ekologiskt kretslopp som verkligen har satt sig hos kinesiska myndigheter. Redan finns lokala planer på att sprida tekniken till flera stora nya bostadsområden i Dongsheng.
För mongolen Mang Lai råder ingen tvekan om torrtoans betydelse.
–Vi har inga alternativ. Om vi inte genast börjar använda betydligt mindre vatten spelar det ingen roll hur mycket pengar vi har. Då kommer vi inte att kunna bo kvar i den här delen av Kina. Det är på allvar.
