Med jämna mellanrum dyker larmrapporter upp om den tilltagande övervikten i den amerikanska befolkningen. Ämnet har aktualiserats på allvar under den pågående debatten om sjukvården – med prognoser om ökade kostnader till följd av fetmarelaterade sjukdomar som diabetes.

–Vi uppmanar inte människor att bli tjocka. Det är en medborgarrättsfråga, att människor behandlas lika oavsett storlek, fastslår Peggy Howell, taleskvinna i Naafa, National Association to Advance Fat Acceptance, en av många organisationer för överviktiga i USA.

Naafa verkar på två nivåer, lokalt och federalt, för att få till stånd lagstiftning mot ”size discrimination” som sägs vara lika vanligt som rasism. I Naafa-materialet framhålls att feta människor tjänar mindre än smala och att denna orättvisa drabbar feta kvinnor oftare än feta män.

Urvalet av nyheter som slås upp på hemsidan speglar medlemmarnas intressen: Universitet slopar obligatorisk motion, DNA kan förklara fetma bland barn, Bantningsindustrin i lögner om hälsa.

–Det viktigaste just nu är tillgången till vård. Tusentals, kanske miljontals, feta människor utestängs, bland dem jag själv, säger Peggy Howell om den hatade termen ”befintlig diagnos”, som försäkringsindustrin använder sig av.

En av de mer militanta i rörelsen heter Marilyn Wann som skrev boken Fat!So? redan för tio år sedan. Hon arbetar som föreläsare och konsult och slår fast att människor kommer att resa sig mot de starka krafterna – staten och det medicinska etablissemanget med läkemedelsjättarna och försäkringsbolagen – som bestämt sig för att ”hata feta människor”.

–Det man idag betraktar som vetenskap är bara klichéer. Mycket av det som forskarna lyfter fram står faktiskt i konflikt med deras egna data – för att de vill tro att fett leder till dålig hälsa och sedan döden, säger Marilyn Wann.

Om man utöver vikt tar hänsyn till andra faktorer, som kondition, näringsintag och det faktum att överviktiga inte får samma vård, blir bilden mer komplicerad, enligt Marilyn Wann.

–Som fet människa blir jag nekad vård, vårdförsäkring, förebyggande vård, och dessutom kan jag ganska säkert räkna med att vårdpersonalen hyser starka fördomar mot mig. Samma gäller på arbetsplatser eller i servicenäringarna som på flyget, säger Marilyn Wann.

Marilyn Wann har inte heller någon vårdförsäkring och hoppas därför att president Barack Obama kan förverkliga ambitionerna om att utvidga försäkringsskyddet.

En annan måltavla för ”fat pride”-rörelsen – och här instämmer för övrigt många näringsexperter – är bantningsindustrin.

–Den omsätter 58 miljarder dollar på att göra folk smalare. Men helt uppenbart kan de inte leverera utlovade resultat. För i så fall skulle vi ju lägga ut mindre pengar år från år, säger Marilyn Wann.

Både Peggy Howell och Marilyn Wann understryker att de absolut är för sådant som bättre skolmat, regelbundna måltider, mer motion med mera. Deras målsättning är att stoppa diskriminering av folk som väger mer.

–Människor kan vara friska på olika sätt, säger Marilyn Wann som tillägger att hon är aktiv, äter nyttigt och bor i San Francisco med stort utbud av fina råvaror.