39-årige Kalvitis - en gång i ungdomen plöjde han åkrar och mjölkade kor på västgötaslätten - ligger nämligen bra till i opinionsundersökningarna. Hans konservativa näringslivsvänliga Folkparti tog visserligen bara 20 av de 100 mandaten vid det senaste valet men chansen för en valseger är god den här gången. Även om det stormat kring Kalvitis koalitionsregering har han hållt sig kvar vid makten i två år och sett till att Lettlands imponerande ekonomiska tillväxt fortsatt.

Lettland har, liksom så många andra unga demokratier, haft svårt att skapa en politisk stabilitet. Efter 1991 har koalitionsregeringarna avlöst varandra. Partierna är mer uppbyggda kring enskilda ledare än kring en bestämd ideologi och därför har också väljarnas sympati svängt snabbt. Nya partier har tidigare bildats inför varje val, i år ser dock inte något av de nya ut att klara sig in i saeiman.
Efter valet 2002 fick högerliberale Einar Repse bilda regering. Den stannade i två år innan miljöpartisten Indulis Emsis tog över. Den
regeringen höll ett halvår när Aigars Kalvitis fick chansen i en ny borgerlig koalition. Han tappade sin parlamentsmajoritet när Repses Nya tider lämnade regeringen efter hårda gräl om korruptionsanklagelser. Kalvitis minoritetsregering har dock hållt och nu finns som sagt chansen att han får tillräckligt många mandat för att fortsätta styra.
Fortfarande råder fattigdom i stora delar av Lettland, framför allt på landsbygden. Det sociala skyddsnätet är svagt och statsbudgeten har knappa resurser för landets pensionärer och de utsatta.
Men det går framåt och i huvudstaden Riga har det skett en närmast explosionsartad utveckling. Lönerna har höjts så mycket att internationella företag inte längre sneglar på Lettland som låglöneland.

En blick på grannlandet Vitryssland visar kanske bäst av allt vad som skett det senaste decenniet. För bara 20 år sedan tillhörde de samma land. Medan tiden tycks ha stått still i Vitryssland har Lettland snabbt anpassat sig till demokrati och marknadsekonomi. Pressen är
fri, ingen talar om befarat valfusk och landets president Vaira Vike-Freiberga nämndes länge som en av huvudfavoriterna att ta över som FN:s generalsekreterare.
Lettland har också officiellt tagit klivet in i väst. I mars 2004 blev landet medlem i försvarsalliansen Nato och två månader senare kom inträdet i den europeiska unionen. Det förstnämnda underlättade inte precis relationen med makthavarna i Ryssland, i dag råder ändå ett relativt hyggligt tonläge mellan länderna.
Ryssarna klagar dock över den höga tröskeln för att få lettiskt medborgarskap och det är en kritik som fått internationellt stöd. Lettland kräver hårda språkregler för den stora minoritet ryssar som bott i landet i många decennier. Därmed utestängs 380 000 ryssar från att rösta på lördag och proryska vänsteralliansen (25 mandat i senaste valet) tappar viktiga mandat.

Men hur var det nu med premiärministern som plöjde åkrar på västgötaslätten? Jo, som lantbrukselev blev Aigars Kalvitis tillsammans med nio kamrater uttagen för att
praktisera på storskaligt jordbruk i väst. Det var på den tiden letterna var sovjetiska medborgare och den unge Kalvitis kunde möjligen drömma om att få basa på en kolchos.
Nu är det som sagt nya tider och Aigars Kalvitis har fått ett större ansvar än han någonsin kunde drömma om som ung. Med sig från Sverige hade han dock en beundran för det svenska systemet - och för svensk ishockey. Men det är en helt annan historia.