Den egyptiska tsunamin mot Mubarak präglas också av starka nationalistiska känslor. Egyptierna med sina 7000 år av historia är ett stolt folk, medvetet om att detta är civilisationens vagga. Demonstranter i centrala Kairo sjöng spontant nationalsången och höjde den egyptiska flaggan. Rytmiskt skanderade de slagord som: – Hosni barra, Masri hurra (ut med Mubarak, för ett fritt Egypten).

Armésoldater på stridsvagnar står nu utposterade på strategiska platser. Helikoptrar flyger lågt över demonstranter som strömmar till också långt efter det att utegångsförbudet trätt i kraft.

–Vi måste stanna här på torget tills Mubarak har gått. Vi bryr oss inte längre om att det är utegångsförbud, säger Nadia, en ung tjej som demonstrerar.

Mindre känt är vad som kan hända i de bostadskvarter som töms på invånare, när människor strömmar till Tahrirplatsen. De lämnar fältet fritt för kriminella och plundrare. Men spontant organiserade medborgargarden, som SvD mött ute i Kaironatten, har på förbluffande kort tid formerat sig efter det maktvakuum som uppstod när polisen gjorde sig osynlig under de första protestdagarna.

Å ena sidan har egyptier i åratal upplevt polisen som en brutal, repressiv och korrupt maktapparat som ingen medborgare ostraffat kunnat sätta sig upp emot. Å andra sidan är människor fyllda av avsky mot den beväpnade mobb som har dragit fram i vissa kvarter och som också har skadat många som försökt skydda sin egendom.

–Mer än 95 procent skulle aldrig kunna göra något sådant. Och som ett svar på vandalernas härjningar kan vi se hur medborgargarden tagit ansvar för säkerheten, säger professor Motaz Aboulazm, kirurg på akutavdelningen på Qasr al- Ainy-sjukhuset. Där går läkare och sköterskor på knä för att ta hand om alla som skadats av polisens gummimantlade kulor och blyhagel, eller de kriminellas knivar.

Från Washington har president Barack Obama talat med ledare i Turkiet, Israel och Saudiarabien för att framföra USA:s önskan om en ordnad övergång till en mer lyhörd regering i Egypten. EU:s utrikesministrar har manat till en övergång till demokrati och varnat för ett islamistiskt maktövertagande.

Men Egyptens unga bryr sig inte om vad västländerna säger. De tycker att väst har vänt dem ryggen under deras rop på rättvisa, fria val och yttrandefrihet.

Sekulära 30-åriga Shahida, som bor bland medelklassen i Mohandesin, väster om Nilen, säger:

–Jag vet att västvärlden är rädd för Muslimska brödraskapet. Det är många av oss också, men det egyptiska folket måste själv få bestämma vilka ledare de ska ha. Diktaturen gör bara att Brödraskapet går under jorden. Det är bättre att låta dem och alla andra politiska partier ställa upp i fria val.

–Jag stödjer inget särskilt parti. Alla vi här på Tahrirtorget är tillsammans för att vi alla tycker att det är fel att Mubarak sitter kvar. Vi vill ha en ny författning och demokratiska val.

–Jag är 30 år och har aldrig upplevt någon annan president i Egypten än Mubarak. Du anar inte hur konstigt det känns, säger Shahida.