Human Rights Watch sade i ett uttalande under fredagen att ”den burmesiska regeringen använder fortfarande byråkratiska metoder för att förhindra hjälparbetet när den borde acceptera all hjälp omedelbart och utan villkor”.

FN har bara en helikopter till sitt förfogande inne i landet och det finns ingen klar procedur för landningtillstånd på Rangoons flygplats för chartrade flygplan. Hjälppersonal som sökt om visum på den burmesiska ambassaden i Bangkok har fått veta att det tar en till två veckor att behandla deras ansökningar.

Samtidigt har en rad för många märkliga artiklar publicerats i den burmesiskspråkiga och av militären kontrollerade dagspressen i landet. I torsdags förkastade två tidningar, Myanma Alin och Kyemon, tanken på att ”öppna landet” för utländska biståndsarbetare.

I en annan artikel angreps de hemlösa, som sitter och tigger längs vägarna. Detta ger omvärlden ett dåligt intryck av Burma, skrev Myanma Alin. Samma tidning hävdade också att ”folket i Irrawaddyflodens delta kan överleva på egen hand, även utan chokladkakor från det internationella samfundet. De kan leva på färska grönsaker som växer vilt på fälten och på proteinrik fisk som finns i floderna”.

En annan artikel varnade för att alltför mycket hjälp till de utsatta skulle göra dem lata och ovilliga att utföra hårt arbete. I linje med den inställningen har flera uppsamlingsläger för hemlösa stängts av myndigheterna och folket uppmanats att ”gå hem” - även om de inte har några hem att återvända till.

En del enskilda burmeser, som på privat initiativ organiserat hjälpsändningar till folket i deltat, har också varnats. All hjälp måste gå genom staten, säger myndigheterna. Annars blir det inte effektivt.

Men folk ute på fältet har sett ytterst lite av myndigheterna sedan cyklonen kom. En burmesisk kvinna som rest med båt till avlägsna öar i deltat för att dela ut mat, kläder och andra förnödenheter uppger i ett e-postbrev till SvD att hon inte såg vare sig regeringstjänstemän eller utländska hjälparbetare i de värst drabbade områdena. Det var de lokala, buddhistiska munkarna som stod för planeringen och distributionen av hjälpen till de nödställda.

I söndags stoppades en konvoj på 27 bilar som var på väg från Rangoon med hjälp till deltat. Chaufförerna fördes till en regeringsbyggnad där de fick sina körkort beslagtagna. Ingen hjälp släpptes fram.

Från omvärldens sida försöker man nu skapa ett ”triumvirat” bestående av representanter för den burmesiska regeringen, FN och samarbetsorganisationen Asean, där Burma är medlem. Meningen är att all hjälp skall samordnas genom denna mekanism, men det är ännu inte klart hur det kommer att fungera.

Uppskattningsvis mellan två och en halv och tre miljoner människor är hemlösa efter katastrofen medan antalet döda är okänt men anses inte vara färre än 100 000. En del källor talar om upp till 200 000 döda, vilket gör det till den största katastrofen i regionen sedan tsunamin på annandagen 2004. Och den värsta någonsin i Burma.

Om inte hjälp i stor skala kommer fram snart kan antalet döda stiga ytterligare, när svält och sjukdomar sätter in. Omvärlden har hittills dragit sig för att utöva alltför starka påtryckningar på landets militärjunta, eftersom man befarar att den då stänger landet helt och hållet och ingen hjälp alls kommer fram.