Det fanns inga vittnen till misshandeln. Michail Beketov hittades djupt medvetslös i en blodpöl. Han blev ­därmed en i raden av misshandlade eller dödade ryska journalister.

Michail Beketov var ägare och chefredaktör för Chimkinskaja Pravda, en lokaltidning i en av Moskvas många förstäder, Chimki. Han var känd som en orädd journalist och hade bland annat tagit strid mot stadens borgmästare Vladimir Streltjenko angående byggande av en stor väg genom en enligt lag naturskyddad skog.

Vladimir Streltjenko förnekade all inblandning i dådet och förövarna har inte hittats. Det hör snarast till regeln i Ryssland att de som misshandlar eller dödar journalister aldrig ställs inför ­rätta och döms. Eftersom såväl poliskår som domstolsväsende är genomkorrumperat har ryska journalister minimal chans att nå rättvisa om de med grävande journalistik försöker utmana makthavare.

I Ryssland är det därför livsfarligt för journalister att alltför kritiskt granska lokala eller regionala ledare. Hot om misshandel hör till vardagen, mord är inte ovanligt. Mordet på den regimkritiska Anna Politkovskaja hösten 2006 är det internationellt mest uppmärksammade, men det finns många fler. Bara på oppositionstidningen Novaja Gazeta, där Politkovskaja arbetade, har fem journalister mördats.

Det nya Ryssland fick i mitten på 1990-talet uppleva några korta år av relativ fri press. Det var exempelvis den då privatägda tv-kanalen NTV:s oberoende bevakning av det första kriget i Tjetjenien som starkt bidrog till en fredsuppgörelse hösten 1996.

Efter Vladimir Putins tillträde som premiärminister i augusti 1999 försämrades situationen snabbt för landets journalister. Putin är en kontrollmänniska och ett av hans första mål var att ta kontroll över de tre stora rikstäckande tv-kanalerna, ORT, RTR och NTV.

Putin hade bara varit premiärminister i sex veckor när Vadim Gusinskij, ägare till NTV, fängslades misstänkt för skattebrott. Ett knappt år senare hamnade en annan mediemagnat och mångmiljardär, Boris Berezovskij, i onåd hos Putin efter en Kremlkritisk rapportering om katastrofen med ubåten Kursk i den av Berezovskij styrda ORT.

Både Gusinskij och Berezovskij kände sig tvungna att fly landet och har i dag fått asyl i Spanien respektive Storbritannien. Putin hade därmed inte bara tagit kontroll över de stora tv-kanalerna. Han hade också visat för landets alla regionala och lokala ledare hur man kan behandla de affärsmän och journalister som kämpar för pressfrihet.

Grigorij Nechoresjev har inte råkat fysiskt illa ut, men väl blivit av med jobb.

Han var chefredaktör för kvällstidningen Moskovskij Korrespondent och var först med att publicera ett i Moskva länge florerande rykte att Putin hade en affär med den 24-åriga gymnasten Alina Kabajeva.

Redan dagen efter publiceringen blev tidningens ägare Alexander Lebedev uppkallad till säkerhetstjänsten FSB, som talade om att den inte kunde garantera varken Lebedevs eller Nechoresjevs säkerhet. Tydligare hot kunde de inte få. Ytterligare tre dag senare stängde Lebedev tidningen, officiellt på grund av ekonomiska problem, och 60 anställda blev arbetslösa. Och ingen tidning vågar längre anställa den tidigare respekterade journalisten Grigorij Nechoresjev.