John Githongo arbetade för president Mwai Kibakis regering 2005 med det särskilda uppdraget att komma åt korruption – en av anledningarna till att kenyanerna röstat fram presidenten några år tidigare.

Githongo tog sitt jobb på allvar, och upptäckte att ministrar låg bakom att tiotals miljoner dollar slussades till företag som inte fanns. När han ställde dem till svars förstod han att han skaffat sig farliga fiender.

– De var mycket tydliga och jag varnades flera gånger. ”Om du älskar livet ska du inte fortsätta” fick jag höra från den person som hade ansvar för min säkerhet, berättar John Githongo i en intervju med SvD.

Men det skulle inte räcka med att sluta fråga, ”på den nivån måste man antingen själv bli en del av det, eller gå”.

– Det var tufft att fatta beslutet. Ingen vill lämna sitt land. Men till sist flydde jag till London.

Han har tillbringat nästan tre år i exil. Att han nu har kunnat återvända handlar om vad som hände senare. I och med valet i december 2007 och våldet som följde har mycket förändrats i hemlandet. Kenya har stått på randen till ett fullskaligt inbördeskrig och hundratals människor mördades under våldsutbrottet i början av 2008. Lösningen blev till sist en maktdelning som har inneburit att våldet stoppats.

John Githongo ser maktdelningen som ett pris kenyanerna har fått betala för att få slut på dödandet, ett slags nödvändigt ont.

– Ingen röstade på en koalition. De röstade på olika partier och att det slutade så här var inte vad människor ville ha. På så sätt finns en stor besvikelse. Men på samma gång har det medfört fred för Kenya.

Efter våldet har den internationella krigsdomstolen, ICC, engagerat sig för att de skyldiga ska straffas. Kenya har lovat att inrätta en egen tribunal men därefter har inte mycket hänt. I början av november var chefsåklagaren från ICC, Luis Moreno-Ocampo, i Kenya för att sätta press på regeringen att agera. Om inte Kenya själva agerar vill ICC ta över och driva rättsprocesserna i Haag istället. Moreno-Ocampo har sagt att han vill göra Kenya till ett ”världsförebild i att hantera våld”.

John Githongo menar att kenyanerna har tappat tron till landets egna institutioner och inte vågar lita på att det går rätt till.

– Därför sätts stort hopp till ICC och domaren Moreno-Ocampo. Det som är viktigt är att ICC agerar snabbt och att detta får en lösning. Det är ett nytt val 2012 och det är viktigt att de skyldiga får stå till svars före dess, för att folket ska kunna gå vidare.

Men även om ICC griper in och hjälper till med rättsprocessen ser John Githongo det som helt avgörande att kenyanerna själva hittar vägar både ur det låsta politiska läget och det trauma som våldet inneburit.

– Fortfarande har vi inte tagit oss ur skuggorna, de som låtsas att allt är ok talar inte sanning. Det som har hänt har skadat vårt självförtroende. Vi trodde aldrig att detta skulle kunna hända oss, vi trodde att vi var annorlunda, säger John Githongo.

Själv har han startat en gräsrotsorganisation, Zinduko Trust, som handlar om att hjälpa vanliga människor att förbättra och förändra sina egna villkor.

– Jag har försökt att förändra från toppen och nedåt, och det fungerade inte. Nu vill jag förändra från botten och uppåt, för att påverka och återskapa förtroende för våra egna institutioner.

Siktar du på en politiskt karriär?

– Nej, jag har ingen ambition att bli politiker. De senaste månaderna har jag rest runt i landet och stannat i olika byar för att återknyta kontakter med människor. Jag vill lära känna mitt land igen efter exilen. Vi har varit nära ett inbördeskrig och det har påverkat kenyanerna, säger John Githongo.

Han menar att det är en sak att driva igenom viktiga reformer för Kenya, såsom en ny konstitution och landreformer, frågor som väntat på en lösning i många år. Men ännu mer fundamentalt är att folket behöver återfå tron på sina ledare och institutioner – och på sig själva. Annars är risken stor att våldet på nytt kan ta över, tror John Githongo.

– Vi behöver återfå vår värdighet, vi har dödat varandra. Vi är alla förövare. När man tillåter känslor av djupt hat och bitterhet att ta över, blir man samtidigt en förövare på något sätt. Det vi behöver ta itu med är känslorna som detta har skapat.

Han menar att detta inte betyder att viktiga reformer och processer också behöver genomföras – snarast.

– Men den stora skadan finns inombords hos folket.