SANAA På Change Square – revolutionens symbol där demonstranterna tältade och euforiskt debatterade sitt framtida Jemen – bor i dag runt tusen personer kvar för att demonstrera sitt missnöje.

– Saleh må ha avgått, men den gamla regimen sitter kvar, förklarar Fuad al-Himyari, en 30-årig skäggprydd predikant och ledaren för rörelsens Higher Youth Coordination Committee, i den myllrande tältstaden.

– För att vi ska lämna torget krävs att Salehs släktingar lämnar militären och att militären enas, sa han.

Enligt en överenskommelse mellan Ali Abdullah Saleh, oppositionen och det internationella samfundet, ”GCC-initiativet”, ska Saleh och hans familj lämna ifrån sig makten i utbyte mot åtals- immunitet. Militären ska också omstruktureras.

Detta har visat sig svårare än väntat och lett till stora spänningar. Den nye presidenten Abdrabuh Mansur Hadi har den senaste månaden börjat omplacera släktingarna, och Saleh har försökt, men misslyckats, att stoppa honom. Landet håller nu andan i väntan på Hadis nästa steg.

Miliser, checkpoints och vägspärrar står sedan sommarens strider kvar i huvudstaden och när skottsalvorna ljuder om kvällarna undras det oroligt om det är bröllop eller strider som pågår. Sanaa drabbas dagligen av långa elavbrott på grund av revolutionsmotståndares sabotage.

De som står Saleh nära beskriver en man som lever i en illusion om att landet inte klarar sig utan honom. Bombattacken mot presidentpalatset förra sommaren orsakade honom inte bara svåra fysiska skador utan har också lett till viss demens.

Kampen mot terroristnätverket har intensifierats denna månad och avleder regeringens demokratiska reformarbete. I måndags tog den al-Qaidaallierade gruppen Ansar al-Sharia på sig ansvaret för en självmordsattack som dödade runt 100 soldater och sårade fler än 200 personer.

Samtidigt har Salehs formella avgång uppdagat splittringar inom den disparata ungdomsrörelsen längs gamla partilinjer och intressefrågor. Bara på Change Square finns runt 300 olika grupper representerade – allt från oberoende, kvinnorätts- aktivister, socialister, Huthirebeller från norr, separatister från söder, till det islamistiska partiet al-Islah och olika stammar.

Den mest påtagliga schismen är den mellan de oberoende kvinnorna och al-Islah. Frågan handlar om kvinnans framtida rättigheter i Jemen – ett test på hur demokratisk revolutionens utfall kommer att bli.

Under revolutionen var kvinnorna en viktig drivkraft och tog en ny, historisk roll. De levererade filtar, lagade mat och tog hand om sårade. Men de stod snart sida vid sida med männen vid frontlinjen, och ledde protester, sov på torg, och rapporterade som bloggare och journalister. Tawakul Karman, människorättsaktivisten som fick Nobels fredspris, blev deras kändaste ansikte.

Men nu är många rädda för en backlash. Det välorganiserade konservativa al-Islah har tagit ledningen medan kvinnorna har svårt att organisera sig. Många beskriver ett psykologiskt och socialt tryck från al-Islah att försvinna tillbaka in i hemmen, och på Change Square lyser kvinnorna med sin frånvaro sedan en trämur rests mellan män och kvinnor.

En av de fyra kvinnor som bor kvar är protestledaren, Farida al-Yarimi, även kallad ”Revolutionens Moder”.

– Det här är mitt fjärde tält. De andra revs ner när al-Islah försökte få bort mig och det uppstod slagsmål.

Shejk Hamid al-Ahmar i al-Islahs politiska ledning slår dock bort kvinnornas oro och menar att partiet, som representerar moderata till ultraortodoxa krafter, blivit mer öppet. Men när torget kommer på tal ändrar han ton.

– Det förekom skamligt uppträdande som gjorde torget till ett diskotek! De kvinnorna ville gå med sina pojkvänner hand i hand som älskare under demonstrationerna. Detta är inte rätt och är emot vår religion.

Denna bild bestrids dock av många som fruktar att al-Islahs frammarsch kommer att leda till att mänskliga och kvinnliga rättigheter inskränks under en kommande nationell dialog som ska forma en ny grundlag och ett nytt socialt kontrakt.

– I ett så kritiskt läge hade många hoppats att Tawakul Karman skulle spela en enande roll för ungdomsrörelsen. Men hon har lyst med sin frånvaro, och har avböjt kvinnoorganisationernas förfrågan att göra något för att stärka dem inför dialogen – möjligtvis därför att det kan orsaka problem för henne inom hennes parti al-Islah, säger den politiska analytikern Enas al-Arashi.