Sajten Wikileaks stora genomslag kom efter att de i april i år publicerade en video från Irak där amerikanska soldater skjuter ihjäl civila från en helikopter i Irak. Efter det sa USA:s försvarshögkvarter Pentagon officiellt att de ville ha tag på sajtens grundare, Julian Assange.
Men inte bara Pentagon fick upp ögonen för Assange. Brittiska tidningen Guardian förstod att Wikileaks kunde sitta på fler dokument, som ännu inte släppts. En reporter på tidningen började söka efter Julian Assange, som nu gått under jorden för att komma undan Pentagon. Genom mellanhänder lyckades Guardian ordna ett möte med Assange på ett kafé i Bryssel.
- Allt tydde på att Wikileaks satt på en massa material som ännu inte släppts. Vår reporter Nick Davies träffade Julian Assange för att övertala honom om att låta oss titta på det innan publicering. Att bara lägga ut råmaterialet på Wikileaks hade varit ett slöseri, eftersom ingen hade förstått det, säger David Leigh, redaktör för Guardians grävredaktion.
Julian Assange höll med om att genomslaget skulle bli större om professionella reportrar kunde avkoda de kortfattade militärrapporterna och presentera innehållet på ett lämpligt sätt. Guardian och Wikileaks kom också överens om att kontakta amerikanska New York Times och tyska Der Spiegel.
- Vi var rädda att vi annars på något sätt skulle bli tystade eller censurerade av myndigheterna. Dessutom var Julian Assange intresserad av att få så stort genomslag som möjligt i USA, säger David Leigh.
Trots att han redan trodde att Julian Assange satt på känsligt material blev David Leigh förvånad över den stora mängden hemliga rapporter som tidningen nu fick tillgång till. I runt en månad satt sex reportrar på Guardian och gick igenom materialet. Gemensamt med New York Times, Der Spiegel och Wikileaks hade de en krypterad databas där de kunde söka på nyckelord för att hitta intressanta historier i det omfattande materialet. Enligt överenskommelsen hade Wikileaks ingen kontroll över vad tidningarna skrev, med sajten fick själva bestämma när materialet skulle släppas.
Det är inte första gången Guardian samarbetar med medier i andra länder i stora grävjobb, men omfattningen av det här arbetet är unikt i tidningens historia. Vita huset har kritiserat publiceringen för att uppgifterna kan försätta soldater i fara.
- Jag har inte sett någon seriös förklaring på hur det här kan skada soldater. Allt material är gammalt och vi har varit mycket noga med att inte visa något som kan vara farligt för någon, säger David Leigh.
Guardian känner inte till vem eller vilka som läckt materialet till Wikileaks.
Hur kan ni garantera att materialet är äkta?
- Vi har kollat uppgifterna mot officiella rapporter och uttalanden och vi kallade hem våra egna reportrar i Afghanistan för att utnyttja deras kunskap kring läget i landet genom att låta dem titta på dokumenten. Vi har kommit fram till att det här är äkta, säger David Leigh.
Om det blir fler samarbeten med Wikileaks vet inte Leigh, men han är mycket nöjd med utgången av det här arbetet.
- Vi har mest fått positiv respons. Många militärer har hört av sig och de tycker att det som presenteras är en sann bild av kriget i Afghanistan. De känner igen sig.
