Ettusen kinesiska fiskebåtar, eskorterade av flottans fartyg, är på väg mot några karga, obebodda öar i havet sydväst om den japanska ön Okinawa. Men det är knappast fiske som främst hägrar.

Det rör sig om nationell stolthet och båtarna började sin seglats i tisdags – på 81-årsdagen av Japans invasion av Kina 1931. Då var Kina svagt, splittrat i områden som kontrollerades av lokala krigsherrar och förnedrat av utländsk dominans i Shanghai och andra större hamnstäder.

I dag är Kina starkt. Och man har inte glömt den gamla konflikten med Japan. Nu är det dags att visa vem som är den nya härskaren i Östasien.

Och det faktum att Japan inte bara gör anspråk på utan också kontrollerar de öarna som kineserna kallar Diaoyu och japanerna Senkaku har satt dem i fokus för den nya våg av kinesisk nationalism som följt i de ekonomiska framgångarnas kölvatten.

Att förlora en del av vårt territorium skulle innebära att vi förlorade hela landet.

Shigeru Ishiba, Japans förra försvarsminister.

Konflikten beskrivs ofta som en strid om outnyttjade naturtillgångar i havet kring öarna. Där finns kanske både olja och gas. Jakten på sådana resurser kan ligga bakom de respektive regeringarnas anspråk på området – men det förklarar inte varför hundratusentals människor i städer över hela Kina under den senaste veckan har dragit fram på gatorna med porträtt på den gamle ledaren, ordförande Mao Zedong, kinesiska flaggor och banderoller med anti-japanska slagord.

Japanska företagskontor har vandaliserats, japanska bilar välts omkull och även japanska restauranger har utsatts för förstörelse.

Arvet från andra världskriget gör sig påmint även i andra ökonflikter i regionen: de södra Kurilerna, gamla japanska öar som nu kontrolleras av Ryssland, en liten ögrupp i havet mellan Japan och den forna kolonin Korea, samt tvisten om flera hundra små öar och kobbar, de allra flesta helt obebodda, i den Sydkinesiska sjön. För 70 år sedan ingick allt detta i det japanska imperiet.

I dag är Japan en ekonomisk stormakt, men en sargad sådan som inte lyckats matcha sin ekonomiska styrka med politiskt inflytande. Japan är på reträtt och länder som Kina och Korea stärker samtidigt sina positioner.

I den Sydkinesiska sjön rör det sig mer om kontrollen över farleder från det oljerika Västasien till de blomstrande ekonomierna Kina, Japan och andra i östra Asien. Japan har inte några territoriella krav där, men klart strategiska intressen att försvara.

Konflikten med Ryssland är av mer emotionell natur. Japan anser att Ryssland inte har någon äganderätt till de Södra Kurilerna och ättlingar till öarnas tidigare befolkning finns i tusental i Japan.

Det är också en fråga som hållit japanska högerextremister vid liv under flera årtionden. Lastbilar av armétyp med högtalare som basunerar ut gammal marschmusik är en inte ovanlig syn på Tokyos gator – och det är just de Södra Kurilerna det rör sig om.

Men den nationella stoltheten har också sitt pris på alla fronter. Japan är den största utländska investeraren i Kina, men nu är framtiden osäker. Kina kan bli lidande, men också Japan.

Enligt vissa bedömningar kan konflikten kosta Japan mer än den förödande tsunamin förra året. Blir det öppen konfrontation mellan de kinesiska båtarna och den japanska kustbevakningens fartyg, som försvarar de omstridda öarna, kan resultatet bli en ren katastrof.

Tokyo sätter nu press på den kinesiska ledningen för att den skall skydda japanska företag och japanske medborgare i Kina.

Och efter att ha tolererat demonstrationerna börjar nu även de kinesiska myndigheterna dra åt sig öronen. De har blivit för våldsamma och tjänar inte längre ens något nationellt syfte. Bilföretaget Mazda har åtminstone temporärt tvingats stänga sin fabrik i Nanjing. Canon har stängt tre fabriker och mindre företag, där tusentals kineser arbetar, har också ställt in verksamheten tills vidare.

På längre sikt är det troligt att det blir Kina som går starkare ur striden. Kina har redan gått om Japan som världens nästa största ekonomi efter USA. Regionalt sett har Kina stärkt sin politiska och diplomatiska ställning på ett sätt som Japan aldrig lyckats med.

Kina har även utmanat USA och bett Washington att inte ”lägga sig i” vare sig gällande konflikten med Japan eller dispyten i Sydkinesiska sjön. Och efter den senaste veckans våldsamma, anti-japanska demonstrationer råder det inget tvivel om att en stark kinesisk opinion har en självsäkerhet som inte fanns för bara några årtionden sedan.

Den kinesiska ”fiskeflottan” på väg ut i havet öster om Kina är kanske symbolisk, men av stor vikt för den framtida maktbalansen i hela regionen.