I tre veckor har Maryam Walid, 6, skollov. Det är en vecka för mycket för denna förstaklassare som älskar sin skola. Egentligen skulle hon ha börjat skolan igen i lördags, efter två veckors vinterlov. Men myndigheterna under den nya militärregimen har bestämt att alla skolor och universitet ska hållas stängda ytterligare en vecka efter det ordinarie lovet. Den officiella förklaringen är bristen på säkerhet i det maktvakuum som uppstått.

Det gör sexåriga Maryam ledsen.

–Jag vill gå i skolan. Jag vill inte bara vara hemma, säger Maryam som har turen att gå i en bättre, privat skola, eftersom hon får hjälp med skolavgiften av en grannfamilj. Den låga standarden i de vanliga statliga skolorna är ökänd. Där kan det sitta 60–65 barn i samma klassrum och där undervisas eleverna med hjälp av memorering, korvstoppning – och ofta prygel.

Maryams mamma Hana Massoud Fahim, 32, köper inte myndigheternas argument att skolorna måste hållas stängda av säkerhetsskäl.

–Det är inte logiskt. Jag tror att de främst är ute efter att hålla universiteten stängda, för de är rädda för att studenterna ska gadda ihop sig. Men att stänga skolor för de mindre barnen är helt fel. Jag tror att de flesta föräldrar tänker likadant.

I Maryams skola går flickor och pojkar tillsammans. Först fick de övervinna mormors motstånd mot denna samskola. Men både förstaklassaren och hennes mamma tycker att den är bra.

–Då får pojkar och flickor vänja sig vid varandra.

I egyptiska byar finns av tradition koranskolor. I denna by nära de 5000 år gamla trappstegspyramiderna i Saqqara tittar vi in i en koranskola där pojkar och flickor sitter tätt tillsammans, från tre år och uppåt. Deras unge lärare, som är utbildad vid det islamiska Al Azhar-universitetet i Kairo, lär barnen grunderna i Koranens suror (kapitel) och den klassiska arabiskan.

–Hit kommer 50–70 barn om dagen. Vi har öppet i tre timmar, säger den unge läraren och lägger till att ”muslimer och kristna i Egypten är samma folk”.

Maryams lille treårige kusin går ibland i Koranskolan. Men själv tar hon fram privatskolans första läsebok i engelska.

–Det är svårt, säger hon och visar övningsuppgifter med stavning på engelska.

Lillebror Yasin, 4 tittar beundrande på innan han kastar sig över en gunga med kusin Mohammed, 3 år. Barnen springer upp på taket. Därifrån ser man kanalen, den frodiga grönskan med dadelpalmer, mango och citrusfrukter och en av de uråldriga trappstegspyramiderna. Vårbruket har börjat, så nu beskärs fruktträden.

Maryams mamma Hana Massoud Fahim berättar om sin egen skoltid när hennes stressade lärare i den statliga skolan gav flickorna örfilar och slog pojkar med livremmen om de irriterade honom.

–Det var för 20 år sedan. Jag har träffat barn som har samma lärare i dag och de säger att han fortfarande slår sina elever. Han agar dem om de svarar fel. Lärarna i de statliga skolorna sitter som på nålar. De vill skynda sig iväg för att ge privatlektioner efter vanlig skoltid så att de kan dryga ut sina inkomster.

Hana Massoud Fahim drömde som tonåring om att bli flygvärdinna för hon tyckte att de hade så snygga uniformer. Hennes sexåriga dotter, som tycker att engelska är roligast, vill bli doktor.