Två år tidigare hade han återvänt till sitt modersland efter 20 år i exil.

Knappast någon sovjetisk författare har varit så motarbetad av staten som just Solzjenitsyn. Efter att hans bok ”En dag i Ivan Denisovitjs liv” högst oväntat publicerats i tidskriften Novij Mir hösten 1961 - och därmed för första gången avslöjat den hemska sanningen bakom diktatorn Josef Stalins fångläger - utsattes han av en hetsjakt från Kreml och KGB.

En förföljelse som kulminerade i februari 1974 då Solzjenitsyn eskorterades av KGB-officerare till flygplatsen i Moskva och en, som vi då trodde, livslång landsförvisning.

Men nu satt vi alltså utan övervakning och talade i Moskva.

Skägget var lika yvigt som förr, minspelet och gesterna lika ivriga. Hans hemkomst våren 1994 väckte enorm uppmärksamhet, såväl i Ryssland som utomlands. Brittiska BBC hade köpt tv-rättigheterna och följde, liksom rysk tv, landningen i Vladivostok och den tre månader långa tågresan till Moskva i en specialbyggd järnvägsvagn.

Under det första året engagerade sig Alexander Solzjenitsyn livligt i samhällsdebatten. Han träffade dåvarande president Boris Jeltsin och höll tal i duman. Han hade ett eget tv-program och många trodde att han skulle bli en samlande kraft som demokratisk kraft i presidentvalet 1996.

Men Solzjenitsyn väckte aldrig något starkt engagemang hos det ryska folket.

Hans diskussionsinlägg kändes sällan fräscha och det verkade som att de 20 åren i exil skapat ett avstånd till den breda ryska massan. Den vrede som kännetecknade hans underbara och avslöjande böcker om Sovjet-terrorn ersattes av en pessimism om möjligheterna till positiva förändringar i hemlandet.

Han blev ibland kritiserad för sina reaktionära åsikter.

Solzjenitsyn fick Nobelpriset i litteratur 1970, men den kanske största insatsen var det mod han visade när han stod upp mot Sovjetsamhället.

Solzjenitsyns böcker förändrade under 1970-talet västvärldens bild av Sovjetunionen och han bidrog starkt till en mer realistisk bild av en av världens då två supermakter.

Solzjenitsyn fick också en personlig relation till Vladimir Putin, president från 2000 till våren 2008. I juni 2007 fick Solzjenitsyn, som blott den andre personen, tillsammans med en rad komplimanger motta utmärkelsen Statens pris av Putin.