Lugnet bryts snabbt när de första skotten skär genom den gröna ön. Oron sprider sig på platsen där ett 40-tal unga från Troms län har sitt läger. Många besöker Utøya för första gången. AUF-ledaren Trond Agnar Eilifsen, 21, springer upp i en backe där han möter flera ungdomar. Snart ser han även Anders Behring Breivik.

- Plötsligt kommer mannen över backens topp, och min första tanke var att han är polis och att vi är trygga, berättar Trond Agnar Eilifsen.

En rädd yngre flicka springer mot den uniformerade mannen för att söka skydd.

- Han tar då fram sin pistol och skjuter henne rätt i huvudet. Då insåg jag att den här ”polisen” inte vill oss väl, här är det terror och vi måste bort.

De flyr in i skogen. Förtvivlade rop blandas med skrik. Vännerna snubblar och faller.

- Vi drog upp dem och förde dem vidare.

Gruppen når vattnet på öns västra sida. De tvekar en stund om de klarar att simma när Breivik avlossar flera skott från nära håll.

- Han sköt många av mina vänner, då insåg jag att vi måste simma så fort det bara går. Men otroligt många ville inte simma, det var sådan panik.

Trond Agnar Eilifsen vänder tillbaka till sina vänner, och fortsätter att springa längs vattnet för att hitta ett gömställe. De är rädda och stannar upp vid en vik för att hämta andan.

- Plötsligt är han lite ovanför oss på krönet och börjar skjuta ner mot viken. Jag hör skrik och börjar springa längs vattnet. En kula träffar vattnet på min högra sida. Jag bara sprang, sprang, sprang.

Vassa stenar och snår river upp stora sår på benen. Gruppen når öns östsida där de möter andra lägerdeltagare.

- De visste inte vad de skulle göra. Det var totalt kaos.

Breivik avlossar nya skott och närmar sig gruppen som förstår att de måste simma bort från ön. Men många väljer ändå att stanna på land. I vattnet flyter en timmerstock som Trond Agnar Eilifsen hämtar. Han får även med sig en panikslagen 15-årig pojke.

- Jag säger att ”nu ska vi simma”.

Kylan i vattnet gör att de har svårt att andas. De håller sig i stocken och ser mot stranden dit Breivik nu höjer sitt vapen mot ungdomarna som är kvar på land. Han skjuter alla. En efter en.

- Han är helt lugn, inte stressad. Han går iskallt fram och skjuter dem först i huvudet, sedan många gånger i kroppen. Det var ett blodbad. Efteråt hördes inte längre några skrik. Det blev helt tyst.

70-80 meter från land fortsätter kampen.

- Vi duckade under vattnet så länge vi kunde. Sedan var han borta.

Trond Agnar Eilifsen räddades efter 40 minuter i vattnet och kunde återförenas med vänner och familj samma dag.

Fyra dagar efter mardrömsflykten på Utøya dröjer sig känslan av overklighet kvar. Tanken på en normal vardag är långt borta.

- Känslorna går upp och ner. Jag är glad att många överlevde men tungt att ha mist många av mina bästa vänner.

Han vilar ut hos familjen i Tromsö och söker stöd bland vänner och lägerdeltagare som överlevde massakern. Psykologer och präster finns nära.

- Vi har fått ett fantastiskt stöd, men det viktiga är att vi har varandra. Utöya står för glädje, vänskap och det som var vackert. Vi hoppas kunna komma tillbaka och visa att han inte har vunnit.