Skulden för det stora dödstalet har lagts främst på vetenskapsmännen. De sex forskarna och tjänstemannen har dömts till sex års fängelse för dråp och nedtonad riskbedömning samt drygt 80 miljoner kronor i skadestånd till överlevande. Samtliga var ledamöter i en riskkommission med ansvar att hantera stora olyckor och katastrofer i Italien.
Enligt domen tonades riskerna för skalvet ned av seismologerna, som tydligare borde ha varnat för en större jordbävning. Sex dagar före jordbävningen höll riskkommissionen möte efter att regionen skakats av småskalv under en vecka. De meddelade då att risken för ett större skalv inte var överhängande.
Inom såväl den italienska som den internationella forskarvärlden reagerar man med bestörtning på domen. Det går inte att förutsäga en jordbävning, framhålls det. Seismologerna gav sin vetenskapliga syn på saken: ingen kan med säkerhet förutspå ett stort skalv men samtidigt kan ett större skalv i en jordbävningsdrabbad region inte uteslutas. Därefter var det upp till myndigheterna och politikerna att fatta beslut om en eventuell evakuering. Ett fullt rimligt resonemang.
Kanske borde forskarna ha varnat tydligare för en större jordbävning. Kanhända utsattes de för påtryckningar att tona ner riskerna av politiker som ville undvika en kostsam massevakuering. Även om det är så, anses domen vara olycklig. Den riskerar att paralysera eller förvränga forskarnas framtida arbete på ett sätt som varken gynnar vetenskapen eller allmänheten.
Forskare – och framför allt seismologer – kan framöver vägra uttala sig om riskerna för naturkatastrofer av rädsla för att hamna bakom galler om deras prognoser inte stämmer. Det kan bli en sorts ”prognos-förlamning” när det gäller naturkatastrofer, vilket vore tragiskt och rentav livsfarligt i ett skalvrikt land som Italien med regelbundna jordskred och två hotfulla vulkaner.
Eller så väntar alarmistiska falsklarm, panikscener och onödiga massevakueringar, vilket lär följas av en djupare misstro mot forskarvärlden. Kort sagt kan L´Aquiladomen få allvarliga konsekvenser för Italien.
Men efter tre års debatt i Italien om vem som bär ansvar för katastrofen – samtidigt som stora delar av staden fortfarande ligger i spillror då pengar saknas för återuppbyggnad – är pressen stor att peka ut skyldiga.
Många menar att forskarna hängts ut som syndabockar. Ansvaret bör i stället läggas på fuskande byggföretag som inte respekterar byggnormerna. Företagen späder ut cement med vatten, vilket gör byggnaderna bräckliga och får dem att falla ihop som korthus vid jordskalv. Problemet är känt och utbrett i särskilt södra Italien, där maf- fian ofta har ett finger med i spelet.
Men det är nog svårare att komma åt dessa maffiainfiltre- rade fuskföretag än vetenskapsmännen i riskkommissionen. Sista ordet är dock inte sagt. Domen har överklagats, och debatten om vem som bär ansvaret för skalvtragedin lär fortsätta i flera år till innan någon hamnar bom lås och bom.
