När israeliska kommandosoldater i gryningen den 31 maj bordade den frivilligkonvoj som skulle bryta blockaden av Gaza blev det en blodig utgång. Efterspelet till att nio aktivister på Mavi Marmara sköts till döds är ännu inte avslutat.
Ytterligare ett frågetecken är vad som hänt med de tillhörigheter som de över 600 aktivisterna blev av med på de sex fartygen, när de bordades på internationellt vatten. Svenska UD med utrikesminister Carl Bildt i spetsen var snabbt ute med att förklara att Sverige kommer att följa upp vad som hänt med försvunna ägodelar.
De flesta av de elva svenskarna på Ship to Gaza agerar via advokater i Israel. Men författaren Henning Mankell går sin egen väg och har skrivit brev till Israels Sverigeambassadör Benny Dagan, en korrespondens som även kabinettssekreterare Frank Belfrage får en kopia av.
Mankell kräver att få sina tillhörigheter tillbaka: den ryggsäck som bland annat innehöll manuset till tredje delen i en kommande tv-serie om hans svärfar Ingmar Bergman, ”men också kreditkort, körkort, rätt mycket pengar, telefon, musikanläggning, kläder”.
–Jag var naturligtvis inte dummare än att jag hade en kopia av manuset, säger Mankell som i julivärmen skriver på fjärde delen i Bergmanserien.
Men han undrar hur de som bordade hans fartyg Sofia uppfattade manuset i ryggsäcken.
Han är övertygad om att även folk från den israeliska säkerhetstjänsten Mossad deltog vid bordningen.
– De visste mycket väl vem jag var, säger den världsberömde författaren vars Wallanderböcker är översatta till hebreiska i Israel.
–Hela besättningen på vårt fartyg Sofia var satt under bevakning, även kaptenen på bryggan och maskinisten. Då är det uteslutet att någon annan än kommandosoldaterna kan ha tagit bagaget. Om de har tagit det på eget bevåg eller fått order om det har jag ingen aning om.
–När jag hade fått besked om att jag skulle bli deporterad från Israel sa jag till att jag ville ha mina saker. Den 7 juni skrev jag ett brev till Israels ambassadör, Benny Dagan, där jag begärde en utredning om var mina saker fanns och att de skyldiga tjuvarna skulle straffas. Några dagar senare fick jag ett svar från en av hans närmaste medarbetare som sade att mitt brev var översänt till berörda myndigheter. Efter det har jag ingenting hört. Jag tänker ge dem till 1 augusti innan jag höjer rösten igen.
– Om jag inte har hört från ambassadör Dagan tills dess kommer jag att skriva till honom igen och driva på frågan. Jag tänker inte ge mig.
Du sade före avresan att det var viktigt att det skulle bli en ickevåldsaktion och att inte ens en nagelfil skulle finnas ombord. Hur ser du på en del aktivisters våldsamma motstånd på Mavi Marmara?
– På mitt eget fartyg, den svenska båten Sofia, fanns ingen nagelfil. Där fanns en rakhyvel. Där var det helt korrekt. Att det fanns andra saker på Mavi Marmara är naturligtvis inte bra. Det får de ansvariga på det skeppet hålla räfst och rättarting kring. Det var inte överenskommet.
Som SvD:s utsända i Istanbul träffade jag en turkisk kvinna som kände en av dem som sköts ihjäl på Mavi Marmara. Hon beklagade mannens död men sade också att han hade sagt att han ville dö ”som martyr”.
– Jag tvivlar inte på det du berättar. Men om folk vill bli martyrer var det alldeles fel omständigheter att bli det. Det var inte överenskommelsen. Idén var att bryta en blockad utan våld. Då är det klart att det uppstår en konflikt, det erkänner jag.
Skulle Ship to Gaza tjäna på att vidga agendan till att omfatta övergrepp som Hamas gör mot sin egen befolkning och mot den israeliske soldaten Gilad Shalit som hållits fången i Gaza i fyra år?
–När det gäller soldaten har jag upprepade gånger gett uttryck för att det är för jävligt att han sitter fängslad. Han borde ha släppts för länge sedan. Han borde inte släppas i ett fångutbyte utan bara släppas. Att jag är kritisk mot mycket av det Hamas gör är heller ingen hemlighet. Kan någon komma på ett bra sätt där man kan kombinera arbetet för att förbättra villkoren för palestinierna med ett sätt att uttrycka kritik mot Hamas agerande är jag den förste att välkomna det.
Israels ambassadör i Sverige är på semester och har inte gått att nå för en kommentar. På Israels utrikesdepartement uppger man för SvD att de konfiskerade föremålen ligger i containrar och ska skickas tillbaka till ägarna. När det ska ske är dock oklart.
