KAPSTADEN. Större delen av centrala och södra Somalia kontrolleras av den islamistiska milisen al-Shabaab, lierad med al-Qaida.

En ny FN-rapport beskriver hur al-Shabaab alltmer tar formen av en affärsrörelse. Eller maffia, om man så vill. Vägspärrar finns överallt och den som vill distribuera nödhjälp krävs på ”skatt”. Milisbefäl brukar kräva en första betalning på 10 000 amerikanska dollar för att släppa in en hjälporganisation på sitt territorium, följt av en ”registreringsavgift” på 10 000 dollar och därefter 1000 dollar per månad. Vanligtvis kräver de också 20 procent av värdet på all mat och alla mediciner som passerar, samt 10 procent på värdet av alla fordon.

Rapporten, som gjorts av FN:s Monitoring Group for Somalia and Eritrea, är en 400 sidor lång läsning om oerhörda övergrepp mot försvarslösa och hungrande människor. al-Shabaab beskrivs som det största hindret för fred, säkerhet och stabilitet inte bara i Somalia, utan även i grannländerna.

al-Shabaab drar in mellan 70 och 100 miljoner dollar per år från avgifter på vägar, flygplatser, hamnar, marknader och från beskattning av handeln med narkotikan khat. Dessutom är bidrag från somalier runt världen betydande. FN-gruppen har även besökt Sverige och namnger somalier i Sverige som arbetar för al-Shabaab.

Från al-Shabaab har kommit dubbla budskap. Ibland har man gett klartecken till utländsk mat, ibland utfärdat förbud. Bland biståndsorganen varierar svaren på militanternas krav. Vissa betalar, andra vägrar. Några släpps igenom, medan andra tvingas vända om. Ibland tillåts de ta maten med sig tillbaka, men ofta plundras lastbilarna och maten går till al-Shabaab eller säljs för att köpa nya vapen.

FN-rapporten beskriver hur milisen dödat hjälparbetare, bränt livsmedelssäckar och mediciner samt pressat FN och andra på pengar. I synnerhet de hundratals icke-somaliska milismän, som rekryterats bland jihadister från Mellanöstern och Sydasien, beskrivs som fanatiker som blockerar utländsk hjälp.

Befolkningen har fått besked att det är bättre att svälta än att acceptera mat från väst. Svälten tolkas som Guds straff och den enda utvägen sägs vara att underkasta sig al-Shabaabs religiösa ledning.

– Ni kan äta vad ni vill utom utländsk livsmedelshjälp, deklarerade en milisledare till en folkmassa.

Ni kan äta vad ni vill utom utländsk livsmedelshjälp

Milisledare från al-Shabaab till de hungrande i Somalia

En talesman, Ali Muhamud Rage, säger via islamisternas egen radiostation att somalierna själva kan hantera torkan, att lokala handelsmän och muslimska länder kan förse befolkningen med mat. Alla andra utmålas som fiender:

”Deras nya strategi är att flytta folk utomlands, särskilt till kristna grannländer som Etiopien och Kenya, så att somaliernas tro kan tillintetgöras och de kan bli soldater åt de kristna.”

FN listar flera hundra incidenter då al-Shabaab motarbetat och förhindrat hjälpsändningar: plundringar av livsmedels- och medicinlager, krav på pengar, mord på hjälparbetare och andra våldsamheter.

Bland de bisarra inslagen märks hur man på en hiv-aids-klinik i Merka beordrade att alla patienter skulle tränas till självmordsbombare, med motiveringen att de ändå ska dö snart.

Flyktingar som nått huvudstaden Mogadishu och Kenya berättar hur milisen dödar män som försöker fly från hungern, medan andra amputeras som straff. De som låter sig rekryteras skonas däremot.

Även inne i Mogadishu är maten ett konfliktämne. De 9 000 soldaterna från Afrikanska unionens fredsstyrka Amisom kontrollerar 60 procent av Mogadishu, medan al-Shabaab håller resten. Den senaste veckan har Amisom utkämpat strider från hus till hus för att säkra mattransporter längs en huvudgata till ett flyktingläger utanför staden med 20 000 nyanlända. Minst sex dödades i striderna och 19 Amisomsoldater flögs till Kenya för vård.

I Kenya är Dadaab intill den somaliska gränsen världens just nu största flyktingläger, med mer än 450 000 flyktingar. Tusentals nya kommer varje dag. Bussar från Somalia har stoppats längs vägen, passagerarna rånats och kvinnor beordrats ut för att våldtas. Inte ens när de nått till jättelägret är de säkra. Särskilt de som tvingats slå sig ned utanför det redan överfulla lägret blir offer för banditer och somalisk milis som går över gränsen.

Kenya har utrustat somaliska män med vapen och uniformer för att vakta gränsen. Men många deserterar och säljer sina vapen.