Varje år reser tusentals irländska kvinnor utomlands, främst till Storbritannien på andra sidan Irländska sjön, för att avbryta sina graviditeter. Att avbryta en graviditet på Irland är enligt landets grundlag tillåtet när moderns liv är i fara, men reglerna för när så är fallet är oklara.
Tre kvinnor – kallade A, B och C i domstolsprotokollen – drog Irland inför människorättsdomstolen i Strasbourg och hävdade att deras redan bräckliga hälsotillstånd varit kraftigt hotat av att de blev tvungna att resa till Storbritannien för att göra abort.
En av kvinnorna riskerade utomkvedshavandeskap, medan den andra kvinnan var psykiskt labil och redan hade fått sina barn omhändertagna. Den tredje kvinnan led av en ovanlig cancertyp och hade just genomgått cellgiftsbehandling.
Domstolen i Strasbourg avslog kvinnorna A och B:s fall, men bedömde att Irland inte gjort sin plikt att uppfylla den cancersjuka kvinnan C:s lagliga rättigheter.
Kvinnan C kunde inte hitta en irländsk doktor som ville skriva på att hennes liv var i fara på grund av graviditeten, och ville därför göra abort i Storbritannien. Men eftersom hon inte var så långt gången i graviditeten så skulle det i så fall bli fråga om en så kallad medicinsk abort, då man använder mediciner, inte kirurgiska instrument.
Storbritanniens sjukvård ställer dock strikta uppföljningskrav på sådana aborter, och eftersom kvinnan skulle återvända till Irland så kunde dessa inte följas och en abort följaktligen inte utföras.
I stället fick hon vänta ytterligare några veckor för att göra en kirurgisk abort. Hon led av stress, ångest och oro inför såväl graviditeten som ett nytt utbrott av cancern, och när hon så småningom återvände till Irland led hon av stora komplikationer, med blödningar och infektioner, som följde på aborten.
Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter, vars utslag är lagligt bindande för de 46 medlemsstaterna (domstolen har ingenting med EU att göra), menar att det faktum att kvinnan bara kunde få abort om hon hittade en läkare som var villig att bekräfta att den var nödvändig, bryter mot en artikel i den Europeiska människorättskonventionen som ger en människa rätt till ”respekt för privatliv och familjeliv, hem och brevhemlighet”.
Just den artikeln säger också att en person har rätt till att inte behöva uppleva ett ingripande av en offentlig myndighet för att kunna utöva denna rätt. Irland döms nu till att införa aborträtt i fall som liknar kvinna C:s, och att betala skadestånd på motsvarande 150000 kronor till henne.
Alla tre kvinnorna som utfört sina aborter i Storbritannien, uppgav att de känt sig ovärdigt behandlade och stigmatiserade, och att de fått sämre hälsa på grund av proceduren.
