Kvinnliga fångar i det ökända Evin-fängelset i Teheran fotograferade i juni i år, då internationella medier för första gången fick besöka fängelset.
Bland de dömda finns kvinnor som misshandlats, tvingats till prostitution eller nekats skilsmässa.
Fyrabarnsmamman Ashraf Kalhori, 37, fängslades 2002 och har suttit i Evin-fängelset i Teheran sedan dess. Hon är dömd till döden genom stening.
Bakgrunden till Ashraf Kalhoris öde är att hon försökte få skilsmässa, men nekades detta av en domare. Hennes man råkade i gräl med en granne, Mahmoud Mirzaei, som dödade maken.
Ashraf Kalhori beskylldes av polisen för att ha haft en affär med grannen, något hon först erkände men sedan tog tillbaka. Barnen, nu mellan 9 och 19 år, har hon inte sett sen hon greps för fyra år sedan. Hon är också dömd till femton års fängelse för medverkan till mord.
Men otroheten ska straffas med döden och avrättningen av fyrabarnsmamman var tänkt att verkställas i juli. Men hennes advokat, Shadi Sadr, lyckades få uppskov och har överklagat domen, enligt Amnesty International.
I iranska fängelser sitter sex olyckssystrar och två olycksbröder till Ashraf Kalhori. Dödsdomarna har kommit till Amnesty Internationals kännedom via iranska människorättsaktivister.
– I några fall har advokaterna lyckats få uppskov eller resning, säger en expert vid Amnestys
huvudkontor i London.
Två av de dödsdömda uppges ha blivit tvingade till prostitution, som exempelvis den misshandlade Kobra Najjar vars man var heroinmissbrukare. En kund till henne dödade den drogberoende mannen. Mördaren dömdes till döden (dock inte genom stening) men benådades av offrets familj sedan han betalat kompensation, eller blodspengar, till dem.
Kobra Najjar dömdes till åtta års fängelse för medverkan till mordet på sin man och till döden genom stening för otrohet. Hon har avtjänat sitt fängelsestraff och dödsdomen kan verkställas när som helst.
En nådeansökan har lämnats in för Kobra Najjar, uppger Amnesty som genom en internationell kampanj mot steningsstraffen hoppas kunna rädda de dödsdömda i Iran. Stening strider mot den Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som Iran har ratificerat.
Men grundregeln i den iranska strafflagen är att gifta män och kvinnor som begår äktenskapsbrott straffas med döden genom stening (dock med några undantag, exempelvis för gifta kvinnor som har en affär med en minderårig). Ogifta får ett relativt sett ”lindrigare” straff i form av piskrapp.
Men steningsdöden för den som är gift och otrogen ska verkställas på det mest plågsamma tänkbara sätt: den dödsdömda grävs ned i marken och stenarna som kastas ska enligt strafflagen ”inte vara så stora att de kan döda en människa genom ett eller två kast, och inte heller så små att de inte kan kallas för stenar”.
Några bilder av de dödsdömda har Amnesty International inte fått tillgång till.
År 2002 utfärdade rättsväsendet i Iran ett moratorium (tillfälligt stopp) för avrättning genom stening. Men enligt Amnesty avrättades en man och en kvinna på detta vis i maj i år vid en begravningsplats i Mashhad i östra Iran.
