Iranske toppdiplomaten Abbas Araghchi var på blixtvisit i Stockholm i går för att träffa UD:s kabinettssekreterare Frank Belfrage.
Abbas Araghchi tillhör den Islamiska republiken Irans elit. Han är en av flera biträdande utrikesministrar på Irans UD och har med sina 45 år hunnit med att vara ambassadör i Finland.
I går kom han till Stockholm på en blixtvisit för en lunch med kabinettssekreterare Frank Belfrage. Samtalsämne över lunchbordet var Irans kärnenergiprogram och den islamiska republikens senaste överenskommelse med FN:s atomenergiorgan IAEA. Nästa måndag har FN:s atomenergiorgan IAEA styrelsemöte och eftersom Finland och Sverige finns med i den kretsen ville Abbas Araghchi tala direkt med utrikesminister Carl Bildts närmaste man. Han förklarade också läget för SvD:
- Den senaste rapporten från IAEA:s generalsekreterare Mohamed ElBaradei om överenskommelse med Iran om hur vi ska samarbeta för att lösa de utestående frågorna är viktig. Så vi vill informera vänskapligt sinnade länder i IAEA:s styrelse. Jag har blivit skickad till Finland och Sverige, två vänskapligt sinnade länder som vi båda har utomordentliga relationer med.
IAEA:s styrelse har 35 medlemsländer. Hur många av dem ser ni som era vänner?
- De flesta. En trojka från de icke-allierade ländernas rörelse - Malaysia, Kuba och Egypten - har träffat ElBaradei och uttryckt sin tillfredsställelse över den senaste utvecklingen mellan IAEA och Iran. Men enligt vad vi hört har en annan trojka - USA, Storbritannien och Frankrike - uttryckt sitt missnöje med ElBaradeis senaste rapport. Andra länder har vi inte haft så stor möjlighet att förklara våra ståndpunkter för.
Det hot som hänger över Iran är att IAEA:-styrelsens kommande utlåtande ska kunna användas av USA för att få med sig FN:s säkerhetsråd på att skärpa sanktionerna mot Iran ytterligare. Avgörande blir Kinas och Rysslands ställningstagande i säkerhetsrådet.
Iran gör nu gällande att alla utestående frågor mellan FN:s atomenergiorgan och den islamiska republiken är lösta. Abbas Araghchi sammanfattar sin version:
- ElBaradei bekräftar än en gång i sin rapport att Iran har redovisat alla sina nukleära aktiviteter och att det inte förekommer några skenmanövrer för icke-fredliga syften.
Löses dessa utestående frågor finns det inte heller några tvivel om Irans tidigare aktiviteter, hävdar toppdiplomaten från Teheran (och syftar då på de 18 år när Iran mörkade sitt atomenergiprogram).
Men faktum är att Mohamed ElBaradei i sin rapport kräver att Iran ratificerar och åter börjar tillämpa det tuffare tilläggsprotokollet till ickespridningsavtalet, NPT, vilket skulle ge IAEA:s inspektörer rätt att göra oaviserade kontroller på fler platser än nu. Atomenergiorganet har kommit överens med Iran om en arbetsplan i en rad tekniska frågor, men samtidigt har man inte kunnat fastställa ”omfattningen och karaktären” av Irans atomenergiprogram.
Men biträdande utrikesminister Abbas Araghchi svarar att Irans 2,5 år långa tillämpning av NPT:s tilläggsprotokoll, från 2003, var en besvikelse. Vissa länder inom IAEA (han specificerar inte vilka) använde enligt hans mening de tuffare inspektionerna till att besöka ”27 topphemliga militära anläggningar” som, hävdar han, inte har med atomenergiprogrammet att göra.
- De hittade inget som tydde på att det förekommer några skenmanövrer till icke-fredliga syften, men de skickade ändå frågan till FN:s säkerhetsråd. Då svarade vårt parlament att så länge som frågan ligger i FN-högkvarteret så måste vår regering stoppa varje frivillig tillämpning av tilläggsprotokollet.
För många bedömare i väst är Irans vilja att tillämpa och ratificera tilläggsprotokollet ett lackmustest på om Teheran endast har fredliga avsikter med sitt atomenergiprogram eller om man också syftar till att tillverka kärnvapen.
Men Abbas Araghchi svarar att Iran redan har gjort en goodwill-gest men fick ett svar som var både ”förolämpande och löjligt.”
- Vi lät dem göra dessa tuffare inspektioner som en goodwill-gest, för att visa att vi inte hade något att dölja. Men när vi öppnat våra militära anläggningar 27 gånger för utländska inspektörer fick vi nog. Det är svårt för våra militära befäl att gå med på det. Samtidigt hade vi vid denna tid fryst vårt anrikningsprogram. Men IAEA krävde hela tiden mer, utöver tilläggsprotokollet. Vad var resultatet av vårt samarbete? I slutändan gav det oss ett paket där de begärde att vi skulle ge upp vår rätt att anrika uran och montera ned våra anläggningar. I gengäld gav de oss några tomma löften om ekonomiskt samarbete i framtiden, om medlemskap i världshandelsorganisationen WTO, om att vi skulle få reservdelar till vårt flygplansflotta. Paketet de erbjöd oss innehöll också ett erbjudande om bättre tillgång till Internet. Det var både löjligt och förolämpande för vårt folk.
- För några år sedan föreslog vi för de fem permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd plus Tyskland (5+1) att vi vill förhandla, att vi bara begär vår rätt enligt NPT. Men de skickade oss till säkerhetsrådet för att de hade misstankar om våra avsikter.
Men det beror ju på de arton år när ni hemlighöll era nukleära anläggningar?
- Nej, det är en falsk anklagelse. De skickade oss till säkerhetsrådet för de trodde att vi kanske någon gång i framtiden skulle gå in för icke-fredliga avsikter. Så de straffar oss för ett brott vi inte har begått ännu och som de tror att vi kanske ska begå i framtiden.
Det finns ännu ett lackmustest på Irans samarbetsvilja, sett ur västperspektiv: Efter det att Iran har sagt nej till förslaget att inrätta ett multinationellt bolag på ryskt territorium för att anrika uran för civilt bruk, har nu fredsforskningsinstitutet Sipri i Stockholm lagt fram ett förslag om att låta ett sådant internationellt konsortium anrika uran i Iran.
- Det förslaget var ursprungligen vårt. Vi har sagt till IAEA att om de tror att vår anläggning kan användas för militärt bruk i framtiden så är de välkomna att ta del av vad vi gör. Om det kan skapa förtroende, låt oss då samarbeta i form av en joint venture eller multinationellt konsortium. Sipris initiativ ger intryck av att en ny förståelse håller på att utvecklas i Europa. Att de nu har insett att Irans nukleära kapacitet är en realitet som de måste acceptera och försöka leva med. Från vår sida accepterar vi att deras oro också är en realitet. Om vi båda kan komma överens på dessa punkter är vi redo att förhandla om en lösning. Förslaget från Sipri kan vara till stor hjälp.
Det spekuleras internationellt om att Bushadminstrationens hökar som vice president Dick Cheney förebereder ett luftangrepp mot iranska mål. USA:s flottnärvaro utanför iranska vatten, de brittiska truppernas tillbakadragande från presidentpalatset i Basra, president Bushs hårda språkbruk mot Iran i förra veckan, samt anklagelserna om att Iran understödjer terrorgrupper i Irak tas alla till intäkt för att en attack mot Iran kan vara nära förestående.
- Situationen är väldigt komplicerad. Vi beklagar verkligen att Bushadministrationen inte förstår realiteterna i vår region. De har begått stora misstag, särskilt i Irak, och är nu desperata. De borde erkänna sina misstag, rätta till dem genom samarbete. Det hjälper inte att dölja sina egna misstag genom att anklaga andra.
-Jag tror inte att kloka människor i USA vill att Bushadministrationen ska begå ännu ett vansinnesdåd i vår region. Irakinvasionen var en katastrof. Om de upprepar det misstaget blir det dubbelt värre.
Utrikesminister Carl Bildt har efter sin resa till Bagdad i förra veckan sammanfattat säkerhetsläget med att det inte går att försöka stabilisera Irak om man samtidigt försöker destabilisera Iran. Teherans utsände gillar Bildts uttalande.
- Han har rätt. Vill man stabilisera Irak ska man inte upprepa USA:s tidigare misstag genom att attackera ännu ett land i regionen. USA anklagar andra för misstag de själva har begått. Så kan man inte lösa en kris. Nuvarande styre i Washington har visat sig vara feledömningarnas mästare.
