Igår var det dags för senaten att höra general David Petraeus och ambassadör Ryan Crocker. I sina respektive redogörelser återupprepade de bedömningarna om minskat våld och hoppfulla tecken:
–Enligt min mening är ett demokratiskt Irak som lever i fred med sina grannar möjligt, sa Crocker.

Som väntat var senatorerna tuffa i sina utfrågningar, med samma ifrågasättanden som förekom i analyserna av måndagens vittnesmål om selektiv statistik, överslätande av de etniska motsättningarna och glidande målsättningar.
–Slutsatsen måste bli: den här regeringen fungerar inte, konstaterade den republikanske senatorn och krigskritikern Chuck Hagel om premiärminister Nouri al-Malikis oförmåga att utnyttja det andrum som den amerikanska truppförstärkningen, the surge, skulle garantera för att sätta igång en politisk försoningsprocess.

Det troliga resultatet av Petraeus-Crocker-rapporten blir att president George W Bush kan, med stöd av republikanerna i kongressen, fortsätta kriget efter sitt eget huvud. Talet till nationen i morgon kväll kan väntas utmynna i ännu en vädjan om tålamod i Irak.

Bitterheten breder ut sig bland krigsmotståndare som tycker att 3750 amerikanska dödsoffer räcker och att ingen bryr sig om de negativa bedömningarna om den irakiska polisen och militären. En vanlig anklagelse lyder också att Bush förlitar sig till den ansedde Petraeus popularitet och cyniskt försöker vältra över ansvaret på nästa president.

Petraeus förutspår en gradvis neddragning av trupperna från den rådande nivån, drygt 160000, men det betyder att närvaron nästa sommar skulle ligga på vad som kallas ”pre-surge”-tal, alltså ungefär 130000 som i början av det här året. En ”för tidig” neddragning skulle få katastrofala följder, enligt Petraeus. Den här veckans kongressförhör är också en del i budgetprocessen, med Bushs krav på mer medel till kriget.
–Är det rimligt att unga amerikaner avlider när irakiska politiker sinkar, sinkar, sinkar? frågade exempelvis den demokratiske senatorn John Kerry som för fyrtio år sedan var den unge Vietnamveteran som undrade ”how do you ask a man to be the last man to die for a mistake”.

I flera konservativa organ, t ex Wall Street Journal och National Review, handlade kommentarerna mer om demokraternas påstådda kampanj mot Petraeus för att vara en lögnare än om dennes vittnesmål. WSJ manade senatorerna att be om ursäkt och Rick Lowry i National Review konstaterade att demokraterna ”är så arga på Petraeus för att de avskyr hans budskap, att vi åstadkommit en del framsteg tack vare truppuppbyggnaden”.

Den syndikerade krönikören George Will, som tillhör de konservativa krigsmotståndarna, kanske uttryckte det spetsigast i Washington Post:
–Finns det något Irak? Finns det några irakier?