Förväntningarna stegrades snarare än krympte under konventveckan. Oavsett om sprickan i partiet består eller inte var denna intrig oemotståndlig för alla tillresta tyckare som inte hade så mycket annat att bita i. Ruelse bland delegaterna återgavs: valde vi fel? Borde inte Obama ha utsett Hillary till sin vicepresidentkandidat? Kan han skruva upp temperaturen?
På konventets tredje dag skulle också den omröstning som formellt utser Obama till partiets presidentkandidat genomföras där representanterna för varje delstat står upp och berättar hur hans eller hennes delegater röstat. Obama har säkrat majoriteten men delegater har också en möjlighet att lägga sin röst på Hillary Clinton.
Analyserna fortsatte efter Hillary Clintons tal i tisdags kväll. Det var ett av hennes bästa och hon framförde det så gott som perfekt i en varmt orange byxdress.
– Oavsett om ni röstade för mig, eller för Barack, är det dags för oss att ena oss, som ett parti med ett enda syfte, manade Hillary Clinton och riktade några retoriska slag mot John McCain.
Men, de republikanska motståndarna siktade in sig på det hon utelämnade, nämligen huruvida Barack Obama skulle vara mer redo nu än hon beskyllde honom för att inte vara under primärvalskampen. Det är den ena av de två starka argument som framförs från det hållet, det andra är att Obama bara är en superkändis.
Den dystra sanningen för demokraterna som samlats i Denver är att alla deras fördelar – impopulär president från andra partiet, otåliga väljare – ännu inte förvandlats till ett rejält opinionsförsprång för Barack Obama. När halva konventet var över hade inte så mycket åstadkommits rörande huvuduppgiften, att lyfta fram Obama och dra upp skillnaderna mot McCain.
