– Det humanitära biståndet är väldigt viktigt. Vi hjälper människor oavsett vilken diktatur de lyder under. Det är regimen man måste komma åt – inte befolkningen, säger hon.

Ni ser inte en strypning av det humanitära biståndet som ett sätt att utöva påtryckningar på regimen?

– Om vi skulle göra det, skulle det nog ske i samverkan med andra länder. Vi har biståndsministermöte i Luxemburg nästa vecka och då finns anledning att diskutera om man på något sätt kan påverka Nordkorea i den ena eller andra riktningen genom bistånd.

Förutom humanitärt bistånd satsar Sverige 5 miljoner kronor om året på kunskapsöverföring. Det ses som förtroendeskapande åtgärder med syfte att stärka utvecklingen mot demokrati och mänskliga rättigheter. Bland annat sker ett utbyte mellan Handelshögskolan i Stockholm och officiella personer inom Nordkoreas banksystem.

Gunilla Carlsson kan till skillnad från det humanitära biståndet tänka sig att diskutera kunskapsöverföringen.
– Jag vill inte i dag säga att vi omedelbart stoppar det här. Det är relativt lite pengar och har ingen koppling till regimen, men däremot till delar av det officiella Nordkorea.