För Rajendera Pacha-uri duger inte några halvmesyrer i Köpenhamn. FN:s klimatpanel har slagit fast att jordens medeltemperatur inte får öka med mer än två grader och för att klara detta krävs stora åtaganden vad gäller utsläpp av växthusgaser både från rika och fattiga länder.
–Jag ser mycket hellre inget avtal än ett svagt avtal. Om vi får ett svagt avtal bör vi lämna förhandlingarna och säga: låt oss sätta oss ner om tre eller sex månader igen, säger han när vi träffas på hans kontor på miljöinstitutet TERI i New Delhi.
Här är han sällan numera och på skrivbordet i det ombonade rummet tornar pappershögarna. Rajendra Pachauri, som 2007 delade Nobels fredspris med Al Gore, är ständigt på resande fot. Inför Köpenhamn har tempot skruvats upp ytterligare och om några timmar ska han äta lunch med statsminister Fredrik Reinfeldt som är på besök i New Delhi.
Under hösten har det blivit allt tydligare att det finns många svåra klimatknutar kvar att lösa och många tvivlar nu på att det blir något genombrott i Köpenhamn. Rajendra Pachauri är fortfarande rätt optimistisk.
–Det ser inte ut nu som om alla bitar kommer att falla på plats, men med sådana här förhandlingar är det ofta först i sista minuten som kompromisser görs och som politiska ledare bestämmer hur långt deras förhandlare får gå, säger han.
Med sin stora befolkning är Indien, Rajendra Pachauris hemland, ett av de viktigaste länderna i klimatdebatten. Liksom många andra utvecklingsländer är Indiens regering mycket tyd-lig med att man inte kommer att lova några utsläppsminskningar i Köpenhamn som kan riskera landets ekonomiska tillväxt.
För Rajendra Pachauri är saken klar: världens rika länder har inte agerat som man lovat i klimatfrågan och det är USA som är det klart största hindret till en lösning. Om inte USA, som släpper ut mest koldioxid per invånare i världen, förbinder sig till nedskärningar så kommer många andra länder inte heller göra det. Om den amerikanske presidenten Barack Obamas hantering av klimatfrågan säger Pachauri:
–Hans ord har imponerat på mig, nu vill jag se agerande!
Rajendra Pachauri, som lett FN:s klimatpanel sedan 2002, k an inte nog betona hur bråttom det är. Konsekvenserna kan annars bli förödande och inte bara ur miljö- utan även ur geopolitiskt perspektiv. Länder som utarmas av naturkatastrofer kan lätt bli grogrund för terrorism och handel med droger.
–Ett rikt land som Australien kan hantera fem till sex år av torka, men för ett fattigt land kan det innebära en total kollaps, säger han.
För den svenska regeringen, som satsat mycket av Sveriges EU-ordförandeskap på klimatfrågan, skulle ett uteblivet avtal i Köpenhamn förstås innebära en stor besvikelse.
När Fredrik Reinfeldt på torsdagseftermiddagen svarade på frågor från indiska studenter, sade han att något lagligt bindande klimatavtal kommer man troligen inte hinna få till stånd i Köpenhamn. En huvudorsak är att frågan fastnat i senaten i USA. Däremot, sade han, är det viktigt att nå en överenskommelse och ”skaka hand” i Köpenhamn.
Till SvD säger Fredrik Reinfeldt om Rajendra Pachauris oro för ett svagt avtal:
–Jag förstår vad Pachauri menar, men vi har samtidigt problemet att Kyotoavtalet löper ut. Kyotoavtalet täcker dessutom bara 30 procent av utsläppen och alla delar i världen där utsläppen växer står utanför Kyoto. Vi behöver ett avtal nu, men det kan bli en viss efterhantering som behöver komma på plats först efter Köpenhamn.
