De väldiga dagbrotten kring Narva är som öppna sår i landskapet. Bit för bit återställs de med ny växtlighet, cirka 200 hektar om året, men de gigantiska slagghögarna och de till synes oändliga rännorna som har sprängts och grävts djupt ner i marken vittnar om hård exploatering.

Högt uppifrån det vajande utsiktstornet som statliga energibolaget Eesti Energia har rest mitt i dagbrottet blickar vi ut över ett enformigt landskap. Åt alla håll syns nyplanterad skog, steniga gruvvägar, järnvägsräls och överallt tunga maskiner som tuggar i sig marken som ett slags forntida jättedjur.

–Vi jobbar dygnet runt 300 dagar om året, berättar Pavel Onuchat medan han i halsbrytande fart styr den terränggående bilen genom en 20 meter djup och 40 meter bred ravin som plöjts upp i jakten på det kolliknande bränslet.

Pavel Onuchat är produktionsledare i dagbrottet Narva som tillsammans med energibolagets tre andra gruvor försörjer landets kraftverk och den petrokemiska industrin. För att komma åt oljeskiffret under marken schaktas de översta jordlagen bort och sedan sprängs den hårdare underliggande stenen.

Gigantiska grävmaskiner, delvis från Sovjettiden, bryter upp lagren. Specialbyggda bulldozrar transporterar sedan bort de värdefulla svarta stenskikten. Den största maskinen är ett monstrum med en 90 meter lång arm och en skopa som rymmer 15 kubikmeter sten och grus, berättar Margus Loko som är produktionsansvarig vid Eesti Energias gruvdivision i Jõhvi, tre mil väster om Narva.

Oljeskiffret som bryts i Estland svarar för mer än 90 procent av landets elproduktion. Sammanlagt 15 miljoner ton årligen eldas upp i kraftverken eller används till att utvinna olja för el och värme.

Brytningen är den i särklass största i hela världen. Över en miljard ton har hittills utvunnits. De återstående reserverna som är lönsamma att bryta uppgår till ytterligare en till två miljarder ton. Allt i allt rör det sig om en yta på 425 kvadratkilometer där brytning pågår eller har pågått, lika mycket som 60000 fotbollsplaner eller en areal som är mer än dubbelt så stor som Stockholms stad.

Snön piskar fram över det platta landskapet. Precis som i Sverige har elförsörjningen tidvis brutit samman och tusentals hushåll har varit utan ström. För Eesti Energia som har monopol på elförsörjningen till hushållen – först 2013 avregleras elmarknaden även för hushållen och inte bara för stora företagskunder – är det inget att skryta med.

Försörjningstryggheten och den egna estniska råvaran är annars något som ständigt lyfts fram. Det också skälet till att Eesti Energia vill ta nya gruvor och dagbrott i bruk och öka utvinningen i befintliga gruvor.

–Titta bara på Litauen som importerar 70 procent av sin elektricitet och i snitt betalar fem euro mer per megawattimme, manade häromdagen Eesti Energias koncernchef Sandor Liive på ett energiforum i Tallinn.

På kort sikt finns det enligt både regeringen och energibolaget inget alternativ till oljeskiffer som även under de kommande 5–10 åren väntas tillgodose praktiskt taget hela Estlands energibehov. Men på längre sikt ska framför allt den oljeskifferbaserade elproduktionen minska till cirka hälften.

I stället planerar man att öka andelen förnybar energi, men samtidigt satsa på ett nytt kärnkraftverk tillsammans med Polen, Litauen och Lettland.

Sedan 1990 har Estlands utsläpp av växthusgaser halverats. I dag ligger de långt under Kyotoprotokollets mål. Men förbättringen beror framför allt på att många av företagen i de av Sovjetunionen hårdhänt industrialiserade nordöstra delarna av Estland gick omkull när landet blev självständigt och marknadsekonomin tog över.

Estland investerar nu massivt i en modernisering av de jättelika kraftverken i Narva som står för större delen av landets luftföroreningar. Samtidigt byggs ett nytt raffinaderi som från och med 2012 ska producera två miljoner ton råolja om året och på sikt sex miljoner ton.

Enligt miljöorganisationen ELF innebär det att Estland låser in sig allt mer i den miljöskadliga oljeskifferindustrin.

–Resultatet är förstörda landskap och förorenat grundvatten, kritiserar Jüri-Ott Salm som är styrelseordförande i Estniska Naturfonden ELF.

Anto Raukas och Jaan-Mati Punnig vid institutet för ekologi i Tallinn pekar på att miljöproblemen var störst på 1980-talet. Då blåstes radioaktiva tungmetaller ut ur kraftverkens skorstenar eller lagrades i väldiga askhögar som i dag täcker ett område på 20 kvadratkilometer.

Sedan dess har situationen förbättrats avsevärt även om utsläppen av koldioxid och svaveldioxid är fortfarande för höga. Per invånare släpper Estland ut dubbelt så mycket koldioxid som Sverige.

–Miljön är definitivt en viktig fråga i Estland. Men man får inte heller underskatta esternas behov av försörjningstrygghet och oberoende av energibjässen Ryssland, säger Janar Sutt som är exportrådets chef i Estland.